2008-10-06

Jag behöver en liberal kompis

Varför i hela friden skulle jag vilja ha en sådan kan man då fråga sig? Ja, det är för att kunna få en klarare bild av hur man rättfärdigar sin människosyn och hur man kan lita på marknadens "goda krafter" att sköta ett helt samhälle.
Jag vill veta hur liberalerna kan se sig själv som "de som ser verkligheten" och hur de ensamma kan förstå vad som är rätt och fel. Hur menar de att man kan uppnå en balans människor emellan och lyckas dela på jordens resurser för en hållbar utveckling genom kapitalismen?

Och då är jag ändå en person som ser fascismen och konservatismen som mina närmaste fiender i politiken, inte liberaler. Trots detta vill jag kunna förstå tankesätten jag möter för att kunna reflektera över olika filosofiska perspektiv. För liberalismen är den enda ideologi jag inte kan sätta in i det mänskliga tänkandet på ett politiskt korrekt sätt. Ingen kan väl seriöst gå omkring och tänka "Jag är en stolt egoist som värnar om mina egna resurser och anser att alla ska sköta sig själv"?

2008-10-01

Veckans citat

Igår lyckades jag kränga ur mig följande på bion:

"Aj, så här kan jag inte sitta. Min börs är för tjock."

I-landsproblem, någon?

2008-09-17

SD:s sympatimullvadar

Jag har ägnat mycket av de senaste två veckornas tid åt att debattera på olika bloggar med anhängare till SD, deras sympatisörer och antagligen även vissa regelrätta nynazister.
Något som slår mig när det kommer till SD är deras "totala brist på anhängare". Istället talar vi om "fristående" och "partipolitiska" som bara råkar dyka upp på nästan 100% av s-bloggars SD-kritiska inlägg. Vad ämnet än gäller så uttrycker de kritik för den socialdemokratiska linjen och stödjer SD-linjen direkt eller indirekt.

Jag uppmanar alla vanliga läsare att se dessa människor som vad de är: Mullvadar utsända för att få oss hederliga politiker att förlora sympati genom att hoppa på "vanliga människor" för att de har SD-sympatier.

Personligen kommer jag hoppa SD-sympatisörer utan kompromiss närhelst jag har tid och ork. För oftast leder det bara till att man får sitta och prata med någon som har total brist på verklighetsförankring och vägrar erkänna några fel alls i deras föreställning.

Där finns den stora skillnaden mellan oss politiker. Vissa är ödmjuka och kan erkänna brister och fel, medan andra håller blint i sina föreställningar likt djupt troende. Vilken sort är du?

2008-09-11

2008 - En försmak av framtiden

"Varför producerar jag föreställningen 2008? Låt mig besvara den frågan så utförligt jag kan.
Jag blir aldrig riktigt pigg. Oavsett om jag sovit tolv eller sex timmar känns kroppen som att den inte är utvilad. Musklerna stretar emot och en nästintill konstant känsla av förkylning gäckar mig. Mitt ansikte vittnar om min trötthet med orakade kinder och djupa säckar under ögonen. Trots soltimmar har min hy fått ett gråaktigt utseende.
Inte bara är det kroppen som är sliten utan även sinnet i sin helhet. Den skärpa jag kände för bara ett år sedan har reducerats till en liten gnista av ljus i mina tomma ögon.
Många är de saker jag måste ta hand om trots att tanken är att jag ska vila upp mig. Är detta ett smakprov av utbrändhet?
Studenten har avklarats och de trygga åren i skolsystemet är över. Nu är jag arbetslös. Men söker jag jobb? Absolut inte, eftersom att jag har pengar så jag klarar mig i alla fall över sommaren. Och sommaren är grå i år verkar det som. Humöret jag har kan endast beskrivas som neutralt.
Min föreställning måste gå vidare hur jag än mår. Det är meningen med mitt liv just nu.
Jag har ett band att ta hand om, politik att sköta, en utbildning att avsluta och ett liv att starta.
Men istället för att göra något av det så tänder jag en cigarett, lutar mig tillbaka och spelar något meningslöst dataspel. Det är inget jag njuter av längre men det får tiden att gå.
Mest skrämmande är att jag inte känner mig särskilt frustrerad över det hela. Ansvaret kan vänta inbillar jag mig. Kan det fortfarande vänta när jag är arbetslös, bostadslös och cancersjuk framöver någon gång?
Lågkonjunkturen stundar trots allt perfekt i tid för min entré på arbetsmarknaden och mina pengar räcker inte i evighet. Dessutom tror jag att min döda far skulle ha en del att säga till om hur jag spenderar hans arv och livförsäkring. Hittills har den mest gått till tobak, sprit och skräpmat. Inte de mest ansvarstagande investeringarna, måste jag erkänna. Det har inte heller skänkt mig glädje.
Fast det kanske ska vara så här efter året jag haft. Denna berg-och-dalbana av goda och dåliga händelser skulle jag gärna ha hoppat av från för ett tag sen eftersom att jag mår tämligen illa av loopar och u-svängar. Jag föredrar den svenska modellen: Lagom.
Djupa filosofiska funderingar tar upp mina tankar där jag gör allt från att tycka synd om mig själv och mänskligheten till att försöka formulera mina tankar till teorier. Just nu handlar det mest om konsumerismens handikappande effekt på det mänskliga släktet. Men det leder inte till något och jag kastar bort min tid som jag kunde ha använt till att producera konst, poesi, musik eller skrift. Som jag gör nu. Det skänker en lätt mening till min tillvaro, en mening som jag inte underskattar på något sätt. För vad är livet utan en mening, förutom bortkastade minuter? Vi föds och dör. Men är vi nöjda när det väl är slut?
Har vi inte alla minnen vi inte vill minnas? Jag vet att jag har det nu. Den smärta som jag utsatts för detta år går inte att beskriva för någon som inte varit med om detsamma.
Men jag ska göra ett försök hur dåligt det än må sluta. Bara för att jag har lite hopp kvar."

Så skrev jag i somras för att beskriva mitt nyaste projekt, föreställningen 2008. Men jag har inte tänkt säga mer om det. Detta är bara för att ni inte ska ledsna på väntan. Sitter just nu och piffar upp "Därför bär jag hatt" för kommande bruk. Det lär inte bli en besvikelse!

2008-09-10

Ytterligare ett offer

Jag fick veta idag att en tjej från min gamla gymnasieskola (jag tog studenten i våras) hängde sig på sitt rum. I och med hennes tragiska död har jag träffat två personer som tagit livet av sig. Två unga personer till råga på allt.
Vad driver människor, men specifikt ungdomar till att avsluta sina liv? Låt mig berätta för er vad min uppfattning om det är.
Vi har gemensamt byggt ett samhälle som inte är skapat för människan. Istället ska människan anpassa sig till samhället. Den ska anpassa sig till marknaden och kraven, vara rätt i alla sammanhang. Media förmedlar budskapen som man ska tro på även om de är falska. Gör man fel så är man fel och bör behandlas som ett fel. Då ska man kureras eller elimineras.
Vi ska alla ha sex som porrstjärnor, ha på oss de senaste kläderna, äga de senaste teknikprylarna, ha den största TV:n, snyggast bil... Jag kan fortsätta att räkna upp saker, men det är meningslöst. Ni vet alla vad jag talar om. För vuxna kanske det går att hantera denna vikt som placerats på våra axlar, men för barn går det inte. De som inte klarar det blir även nedtryckta av de som är "starkare".
Jag har tjatat en hel del om mobbing i mina dagar, men jag kommer att fortsätta att göra det så länge ni inte alla inser att det vi har att göra med är en folksjukdom av psykisk karaktär. Ska vi se på det rent ideologiskt är det något som uppstått i rovkapitalismens spår. Ni måste förstå vilket hot den utgör för dagens samhälle och vilka enorma skador den skapar.
Folk dör där ute för att vi inte gör något åt det. Och vi talar inte bara om en eller två personer. Vi pratar om hundratals ungdomar genom åren. De lär inte bli färre ju längre in i 2000-talet vi kommer.

R.I.P. Hanna och alla ni andra vars röster har tystats av ondskan.

2008-09-09

Stolt högersosse

Det finns dem som väljer att kalla sig socialister istället för socialdemokrater. Och det finns dem som tycker att den röda stjärnan samt hammaren och skäran är goda symboler att bruka inom socialdemokratin. Att det även finns folk inom socialdemokratin som tycker att Josef Stalin var en god socialist betvivlar jag inte. Bland dessa hör jag inte hemma.
Debatten om hur socialdemokratin ska gestaltas och utformas är ständigt pågående process. Inom SSU syns den solklart, mestadels på grund av omognad och konfliktbenägenhet. Ibland är det utvecklande, men ibland går det till överdrift och skadar oss.
Det börjar bli lite klyschigt att citera Palme, så jag har tänkt undvika det denna gång, men han talade om politiskt tålamod. Sedan skulle väl en del av er där ute tycka att jag är ovärdig att citera en sådan stor socialist.
Bristen på politiskt tålamod är vad som gör vänsterfalangen inom SSU och SAP jämställda med vår högerregering idag. Likt högern skulle vänsterfalangen genomföra reformer i en rask takt utan ordentlig förundersökning om de dominerade SAP. Jag tycker att det är oansvarigt och dåraktigt.
Socialdemokratin är och kommer aldrig att bli kommunism så länge jag lever. Därmed är jag en stolt högersosse med vänsterfalangens ord.
Men är jag verkligen det? Jag tycker att partiet tar alldeles för många steg mot en liberal riktning och att medlemsdemokratin brister när antalet medlemmar minskar. I många avseenden har SAP tappat modet vad gäller att driva det socialdemokratiska samhället framåt. Man borde definitivt inrikta sig på en bättre välfärd för alla och inte bara ett upprätthållande av det som finns just nu. Dessutom bör man inte acceptera att detta upprätthållande ska ske med privata lösningar. Det är nästintill lika skamligt av SAP att gå mot populistiska medel efter vårat bakslag 2006 som det är att vifta omkring hammaren och skäran. För då har vi inte en politik som Sverige litar på utan bara ett vacklande förtroende som grundar sig i tidigare valsegrar och lyckade år. Ett sådant förtroende kan krossas av bara ett fåtal skandaler för att aldrig mer uppstå.
Så nej, jag är egentligen ingen högersosse. Det är bara något jag säger för att provocera alla er som är känslomässigt kopplade till att vara radikala revolutionister. Egentligen är jag en visionär pragmatisk rationalist.
Tvetydigt? Kanske, men människor är mångfacetterade varelser, så det kan jag leva med.

På den här videon utövar jag mitt moderata jag.

P.S. Jag respekterar vänsterfalangen för deras känslomässiga koppling till socialismen och dess härlighet, men man måste inse att känslor måste balanseras med tankar, logik och pragmatism för att man ska kunna uppnå ett bestående gott resultat.

2008-08-28

Människan, balansen och politiken

Jag brukar säga att det finns två olika människor där ute: De som först och främst drivs av känslor och de som först och främst drivs av tankar/logik. Den uppfattningen delar alla jag diskuterat detta ämne med. Sedan är det varje individs egna uppdrag att hitta sin egen balans mellan dessa två mäktiga parter, för man kan inte leva utan någon av dem. De som lyckas kommer att trivas med sin personlighet medan de som misslyckas kommer att må eländigt, kanske utan att veta varför.
På samma sätt finns det politiker av de olika arterna. Skillnaden här är att det sätts mycket högre krav på politikernas personlighet och intellekt än på en icke politiskt engagerad medborgare. Gör en politiker ett fel till följd av obalans i personligheten kan denne förlora alla sina politiska aspirationer snabbare än partiledningen hunnit säga "Avgå".
Därför måste en politiker vara oerhört slipad och ha uppnått balansen mellan sina olika drag. Visionärerna och pragmatikerna måste samsas. Ett lysande exempel på en person som drogs först och främst av visionen/känslorna och balanserade med pragmatismen tycker jag är Olof Palme. Han var beredd att föra nästintill revolutionerande utrikespolitik och senare sanera ekonomin när välfärdsstaten blivit för dyr. Det är vad vi alla borde vara redo att göra.
Men istället domineras dagens politik av pragmatiska "gråsossar" som inte vågar prova på de grandiosa drömmarna och visionerna. Varje liten kronas effekt ska vara uträknad i minsta detalj innan vi vågar göra något.
Släpp lös känslorna inom er. Det är så folkrörelsen och politiken i sin helhet kommer att lyftas ur stoftet. Våga ta steget och göra något galet. Det är så vi utvecklas.

Tappa inte bort visionen.

P.S. Jag är egentligen en gråsosse som verkligen vill vara visionär.

2008-08-24

Nackdelen med demokrati

Det är väldigt synd att det ska vara så svårt att få folk att förstå sig på demokratin. Speciellt när det gäller intern partidemokrati. En av de många myterna som finns runt partier är att så fort man gått med i ett parti är man såld på exakt allt som står i partiprogrammet. I en vanlig medborgares ögon så kan man därmed dömas för alla felsteg ett parti gjort så fort man gått med i partiet.
På detta sätt bemöttes jag när jag senast diskuterade politik med några icke politiskt aktiva.

Problemet med demokratin är i det avseendet att alla som är medlemmar i ett demokratiskt parti kan helt och hållet förändra partiets politik i enlighet med sina egna åsikter. Rent hypotetiskt skulle alltså alla medlemmar i socialdemokraterna kunna gå med i Sverigedemokraterna och med medlemsmajoritet köra över resten för att förändra partipolitiken till en socialdemokratisk politik. Därmed så behöver man inte dela något alls av partiets värdegrund osv. för att vara medlem i partiet. Man behöver bara vara villig att förändra. Se det ungefär som ett aggressivt övertagande på aktiemarknaden.
Detta är också grunden för demokratins fortlevnad. Politiken måste kunna utvecklas i enlighet med opinionen för att klara sig. Likheten finns i att människan är jordens största överlevare eftersom att vi kan anpassa oss efter förutsättningarna. Vi behåller en del och förkastar en del, så enkelt är det.
Där kommer den ideologiska värdegrunden in i bilden och skapar någon sorts struktur i vad som annars kan te sig som ett kaos i en medborgares ögon. Detta är vad som skiljer människan från djuren och det som skiljer ett parti från ett annat.
Moralen måste vara en ledstjärna i det politiska arbetet och den mänskliga civilisationen för att något vettigt ska kunna utvecklas.

Jag ska fortsätta skriva lite mer politisk teori framöver. Nu har jag dock vettigare saker att göra, som att spela dataspel där man dödar saker. Tänkt på det där tills vidare.

2008-08-22

Det bortglömda Västsahara: Bildspel

SSU:s delegation till Västsahara i år drar ett tungt lass att få frågan på den politiska dagordningen igen. Här följer ett bildspel som gestaltar den tre veckor långa resan på drygt 14 minuter.


2008-08-13

Min frånvaro

Jag har varit borta ganska länge nu av den anledning att min dator varit i ytterst dåligt skick. Sen har jag även behövt återhämta krafterna från ett halvår som verkligen tärt på mig. Men jag hoppas kunna fortsätta med förnyad styrka framöver med fler förhoppningsvis intressanta inlägg.

Tills dess: Tålamod är en dygd.

2008-07-03

Det bortglömda Västsahara - Introduktion


För mindre än en vecka sedan återvände jag från flyktinglägerna i Algeriets ytterst västra gren. Det är en region som i mångt och mycket liknar helvetet. Ingen växtlighet att tala om existerar på plats, förutom i mycket små odlingar som bedrivs med hjälp av internationell hjälp. Hettan är så kraftig att man inte kan vistas utomhus, mer än korta stunder, sex timmar av dygnet. Vattnet är förorenat och ger näringsbristsjukdomar. Maten är knapp för många och många är ohälsosamt smala. Människorna lever i små hus byggda av lertegel som bokstavligt talat kokar under dagarna. Flugorna svärmar var än det finns skräp, människor och svett, vilket är överallt. Det är till och med så varmt att vinden istället för att svalka får motsatt effekt och bränner på huden likt den skarpa solens strålar.
Detta är vad man upplever om man besöker Saharawilägerna under sommarperioden.
Men man upplever också den vackraste stjärnhimmel man någonsin skådat, de vackra sanddynerna och det folk som fostrats här till godhet och solidaritet.
Eftersom att jag legat på latsidan har jag tänkt skriva en serie inlägg om min resa och den konflikt som borde varit avklarad för länge sedan, med ett fritt Västsahara som resultat. För den som vill läsa mer och inte orkar/vill invänta mina inlägg kan läsa på wikipedia.

2008-05-26

Skit i betygen

Åh, vad less jag blir på skolpolitiken. Vi kan lika gärna döpa om det hela till betygspolitik! Betyg hit, betyg dit, betyg från femman, sjuan, inga betyg, G och IG, F till A, skriftliga omdömen... Svammel!
Ja, det är en hög med dynga som ligger och drar till sig uppmärksamhet likt en val som spolats upp på land. Men det är ingen som hjälper den tillbaka till havet.
I havet (huvudfrågan) blir det nämligen väldigt obetydligt. Havet av skolpolitik är för mig färgat rött av blodet från de barn som väljer att skjuta av sig skallen, skära upp handlederna eller ta en överdos av sina mediciner för att slippa undan verkligheten. Denna grymma värld av individer och grupper som stångar sig blodiga mot varandra genom förkastliga repliker, misshandel och utfrysning måste sluta accepteras som ett naturligt faktum av skolväsendet och uppväxtstadiet av livet. Det är inte meningen att vi ska tävla om varandras gunst i skolan för att förverkliga oss själva. Inte heller är det meningen att lärarna ska belastas av den tyngd som bör ligga på hela samhällets ansvar, från föräldrar till företagare och politiker.
Så ta erat ansvar! Betyg är en petitess i jämförelse med det sociala krig som råder varje dag på våra skolor. Det lägger grunden för ytterligare problem längre upp i samhället och visar ingen nåd alls för yttre komplikationer. Även om hela din familj mördats kan någon usel mobbare fälla skämt om det och du kan ge f*n på att det spelar roll i livet som helhet.
Skolan lägger idag grunden för ett otryggare samhälle där fördomarna får växa utan begränsningar och rädslan får ett fast grepp om våra hjärtan. Från rädslan växer fientligheten.
Resten kan ni räkna ut själva oavsett om ni läst psykologi eller inte.

Rädda människorna, sluta prata betyg.

2008-05-21

Bränn bibeln eller läs den, studenter!

Jag ber redan nu respektfullt om ursäkt för de som jag kommer trampa på fötterna i det här inlägget. Min åsikt och uppmaning är endast min egen. Broderskapet kan få en kram om de är villiga att ta emot den.

Idag delade kristna skolföreningen ut studentpresenter i form av en nyutgåva av det Nya Testamentet till oss som tar studenten i år på vår skola. Jag har inget emot religiösa personer och respekterar deras syn på livet så länge de håller sig från att försöka omvända mig. Tyvärr är det inte kristna skolföreningens stil. Och jag bestämde mig redan före jag öppnat paketet att om det var en bibel skulle jag anordna ett litet bokbål.
Föga förvånand blev jag när det faktiskt var det. Innerst inne har jag även en respekt för böcker och läror, men kristendomens heliga skrift har jag absolut inget intresse av och den skänker mig ingen glädje.
Mitt förhållandesätt till livet går ut på att ha ett fritt sinne. Det innebär att bekämpa kedjor och murar som kan hålla en från att förverkliga sig själv. Bibeln och kristendomen är en av de mäktigaste kedjorna som ligger och har legat över vårat moderna samhälle genom århundraden. Det är genom Guds makt människor har accepterat att leva i ett helvete på jorden så länge de kunnat vänta sig himlen vid livets slut. Det är även genom denna hierarki som borgerligheten fått sin ursprungliga makt. Därmed avlägger jag härmed min protest.
En kanske ännu värre synd mot själva kristendomen är väl att försöka hippa upp budskapet och förvränga dess mening för att "passa in" med dagens ungdomsgeneration. Då är man inte ens sann i sitt eget budskap. Därmed lägger jag min protest tvåfaldigt.
Har man valt en väg i livet bör man vara sann och ärlig i sin uppfattning. Min uppmaning till alla studenter är att bränna bibeln (inte som en av mina klasskamrater som åt delar av den) och gå ut i livet utan dess grepp om era liv. Och om ni behåller den, så läs den. Men inte för att ta den till er, utan för att förkasta den och bilda nya uppfattningar. Låt den inte bara stå i bokhyllan och samla damm.

Vi behöver ingen drygt tusenårig skrift för att lära oss hur vi ska leva. Vi behöver endast oss själva och varandra. Gå således ut i livet med huvudet höjt mot himlen och attityden "Nu djävlar ska det bli ordning på det här samhället."

In Nomine Patris, et Filii, et Spiritus Sancti. Amen!

2008-05-19

Lunch med Sven-Otto Littorin

Nej, jag vill inte heller äta lunch med Sven-Otto Littorin.
Gud välsigna Youtube!

Bra gjort, S!

SR rapporterar om att S föreslår långsiktig skolpolitik

Socialdemokraterna söker nu en långsiktig överenskommelse med den moderatstyrda regeringen vad gäller skolpolitiken. En eloge till vårat parti!
Jag har tidigare poängterat vikten av att detta blir av, även om partierna måste offra lite av sina egna ståndpunkter.
Varför, undrar kanske den inte så politiskt insatta medborgaren som läser min blogg?

Jo, det krävs av en rad olika anledningar och visar en hel del visdom från de som förespråkar en bred lösning. Till att börja med handlar det om att inte reformera skolan varje ny regeringsperiod. Att göra så river i grunden upp skolans system om och om igen, vilket självklart skadar den svenska skolan. Och vem betalar priset för det? Det är eleverna och inte riksdagspolitikerna. Lyckas denna överenskommelse kommer även de anställda på skolan att slippa onödiga förändringar i deras arbetsuppgifter som leder till ökad stress kanske ytterligare arbetsuppgifter. Det är i min mening redan oerhört krävande att vara lärare, så håll era fingrar borta från deras arbetsprestationer om det inte handlar om att belöna dem.
Sedan handlar det om en uppoffring från politikernas sida för landets bästa. Socialdemokraterna visar att de är beredda att vara ödmjuka. Hur svarar borgerligheten? Det får vi se.
Om de inte är beredda att kompromissa refererar jag till mitt förra inlägg "Samarbete kontra splittring" för att belysa vissa problem i resonemanget.

----

För min egen del så sitter jag just nu på kanten till sjön som är livet och tar det djupa andetaget före jag dyker. De sista skoluppgifterna är avklarade och snart börjar karusellen där jag ska fasas ur den trygga svenska uppväxten och skapa mig min egen väg här i livet.
Vad ska jag då välja att gå för bana? Ska jag syssla med politik, filosofi, psykologi, sociologi, konst, poesi, författarskap, företagande, musik eller skådespeleri?
Alla vägar är öppna och mina kommande betyg kommer att lägga grunden för alla mina möjligheter på utbildningssidan. Men jag har resurser att använda som inte är betygsatta på något sätt alls. Det känns kul.
Mest av allt skulle jag vilja fortsätta med min föreställning och föreläsa för ungdomar om livets problem. Det vore verkligen givande.
En annan liten notis är att jag sticker till Algeriet den 7 juni för att vara med i SSU:s Västsaharaprojekt. Vi kommer ägna oss åt volontärarbete i de stora flyktinglägerna utanför Tindouf i yttersta sydvästra Algeriet inte allt för långt från gränsen till Västsahara.

Världen öppnar sin famn för oss som är villiga att ta steget ut i den.

2008-05-09

Samarbete kontra splittring

Vad har tagit till de svenska politikerna? Desto djupare jag tränger in i den gren som styr eller vill styra Sverige, desto mer rädd blir jag. Till att börja med skrämmer bristen på verklighetsförankrade bilder mig. Jag börjar tro att många av våra politiker aldrig lagt sig ner på en soffa och tänkt över vissa grundläggande element för deras politiska engagemang. Och om de gjort det så tror jag att de valt att förkasta de sanningar de kommit fram till.
Är t.ex. svaret på frågan "Varför är jag politiskt engagerad?" att "Jag vill bli rik" så bör man genast sluta med sin politik. Är det i sin tur så att svaret på "Är jag beredd att offra demokrati för vår regeringsställning?" är "Ja, om så måste ske" bör man definitivt inte syssla med politik.
Den sista frågan, som jag tycker är oerhört viktig just nu, råder "Är jag beredd att samarbeta med mina meningsmotståndare för Sveriges bästa?". Om man inte svarat ja på den frågan tycker jag att det är skamligt att fortsätta med politik.
Medlet för att sopa dessa sanningar under mattan är retoriken. Man brukar säga att "ärlighet varar längst" men den skrämmande verkligheten är att politiken i många avseenden är oärlig. Här riktar jag inte bara kritik mot borgerliga tjuvknep utan även socialdemokratiska!
För trots att jag inte har någon statistik över politikernas sysslor, löften och spörsmål så kan jag inte förmå mig själv att vara så naiv att jag tror på påståendet att Sveriges största parti är fläckfritt och saknar svarta får. Kan du det så bör du kanske inte syssla med politik.
För i ett läge där utvecklingen i världen och i landet knappast går framåt på den politiska nivån måste man rannsaka sig själv. Jag tror att det ser likadant ut i hela den "demokratiska" världen och slår vakt om samarbete. Vi kan inte göra avvägningar där demokrati offras för något annat. Då vill jag dra fram ett citat som påstås ha myntats av Benjamin Franklin: "Those who would give up essential liberty to purchase a little temporary safety, deserve neither liberty nor safety."
Oavsett om det nu var Benjamin Franklin eller någon annan klok person som sa det så kan vi applicera det i nutida situationer. Allt detta bidrar till föraktet mot politiker och vår verksamhet.
Vilket i sin tur leder till att missnöjespartier får röster och att både intresset för politik och medlemssiffrorna rasar för oss demokratiska partier.
Ta skolpolitiken som ett lysande exempel där Riksdagen bör ha kommit till ett gemensamt beslut om hur den svenska skolan ska se ut. Men istället för att kompromissa valde Alliansen att gå sin egen väg. Därmed reformeras skolan nu och sen reformeras den om igen när nästa vänsterregering tar plats. Som att inte skolan har nog många problem som det är utan att den ska behövas göras om i grunden varje gång vi byter regering!
Och det värsta är att jag gissar att sossarna hade gjort likadant. Tänk på det. Splittringen inom demokratin och den allt för fasta ideologiska konflikten kan i slutändan göra så att vi förlorar demokratin. Jag kan inte acceptera något sådant.
Ta tag i problemet innan det förgiftat oss alla och vi sitter med en Sverigedemokratisk regering.

2008-05-06

Borgerligheten missgynnar demokratin

De senaste dagarna har jag haft ganska gott om tid att tänka igenom olika politiska perspektiv. Och det jag kommit fram till är att borgerligheten missgynnar demokratin. För att förklara vad jag menar måste ni sätta er in i mitt perspektiv.
Jag stämplar mig själv som tre olika saker när jag talar om politik. Till att börja är jag människa och medborgare i vårat globala samhälle. Detta innebär att jag har exakt samma skyldigheter, problem och tankegångar som vilken annan människa som helst. Att sätta sig in i människan syn på verkligheten är det enda sättet att ta reda på och sedan diktera hur världen ska se ut.
I andra hand är jag demokrat. Jag ser demokratin och folkrätten som det absolut enda möjliga medlet att nå en bättre värld. Alla andra system färgas obönhörligt av konflikter och missförstånd som ger upphov till krig och global destruktivitet. I demokratin kan man uppnå den balans som måste finnas människor imellan och ett samförstånd vars like inget annat politisk system kan uppbåda.
Sist men absolut inte minst är jag socialist. Detta är grundat i den förra punktens mening om att alla ska komma till tals och ha samma villkor och rättigheter. Min socialism är demokrati. På intet annat sätt än samarbete kan vi klara de moderna problemen som tornar upp sig och gör sig redo att sluka den orättvisa värld vi lever i. Finns det fortfarande människor som tror att individen är starkare än gruppen?
Hur mäktig en individ än må vara så klarar den sig aldrig utan stöd från yttre krafter. Det är så diktaturer fortfarande håller i världen. Aldrig någonsin har det funnits en människa vars makt endast grundats på dennes egen styrka. Vi är förankrade i varandra. Därmed är socialismen det enda sättet att omdana samhället som tar hänsyn till alla människor och demokratin.
Socialdemokratin och fackrörelsen har alltid dragit sin kraft ur folket. En massiv folkrörelse har genom imponerande organisationsgrader lyckats driva igenom reformer så som allmän rösträtt och åtta timmars arbetsdag. Genom att begränsa enskilda individers makt har man gynnat hela folket. Således genom att stärka demokratin har man gjort världen till en bättre plats.
Men de borgerliga ideologierna tar inte hänsyn till demokratin, jämställdhet och rättvisa. I grunden går nyliberalismen ut på att individen ska ges så stor möjlighet som möjligt att sko sig själv utan inblandning från andra. Så långt låter det bra, men då utelämnar man att detta leder till att individer våldför, utnyttjar och suger ut fattiga och svaga individer som inte har samma möjligheter redan från början att klara sig i det borgerliga paradiset. Det är en demokratifråga.
Inte heller har borgerligheten något behov av hög organisationsgrad eller folklig uppslutning. Så länge det finns ett fåtal starka individer med tjocka börsar har dessa kunnat utnyttja demokratin för att själva roffa åt sig makten och härligheten. Speciellt den svenska borgerligheten gynnas när valdeltagandet blir lägre, när färre kommer till tals.
I dagens samhälle med ett allt mer sjunkande intresse för politik och den utbredda okunskapen som råder bland medborgarna är detta livsfarligt för arbetarrörelsen och inte minst för demokratin. Vi kan inte acceptera att ledande politiska partier inte fullt ut ställer sig bakom demokratin!
För låt oss se sanningen i vitögat: Om borgerligheten gynnas av lågt valdeltagande, varför ska de då uppmuntra hela folket att rösta? Varför ska de driva intresset för politik framåt, när de ändå kan få sin egen vilja igenom eftersom att de kontrollerar större delen av Sveriges media? Varför ska den moderatstyrda regeringen ta upp frågan i Riksdag och departement om det innebär att de skjuter sig själva i foten?

Som humanist, demokrat och socialist känner jag mig oerhört oroad över denna utveckling som leder till att demokratin haltar framåt istället för att gå rakryggad och stolt mot framtiden. Därför vill jag uppmuntra alla läsare, borgerliga och socialistiska, att driva demokratin framåt, oavsett vem det gynnar. Jag vill se alla partier gå ut och rekrytera människor så att vårat lands demokrati kan bestå.
Tyvärr glömmer ofta en del politiker bort att de faktiskt representerar folket och inte bara sig själv. Detta gör det allt så mycket viktigare att hela folket tar del i den demokratiska processen för att utan kompromiss rensa ut politiker av odemokratiska principer. Sådana människor bör inte få sitta på en tron av lögner och styra detta land. Sådan är inte demokratin.

2008-05-04

Proggbandet $tyrelsen

Hej gott folk. Jag ville spendera några av era minuter på att redogöra för er om vårat proggband $tyrelsen.
Det är med glädje jag kan meddela att vi är fullt i farten igen och har genomfört två spelningar den här veckan, var av en på första maj och en dagen efter på Piteås multikultifest som arrangerades av arbetarrörelsen. Mestadels finslipar vi just nu det material vi redan har och förbereder inför framtiden. Vi är just nu fem medlemmar i bandet i och med den nyaste rekryten Benny Lindberg som övertagit trummorna efter Simon Isaksson. Nu kör istället Simon "Proletär Alf" Isaksson cello, som vi håller på att införliva i ett flertal av våra låtar.
Personligen håller jag på att fundera ut lite mer roliga låtar för oss att framföra, samtidigt som jag jobbar lite på sidan om med vår gitarrist Martin "Waistmaster" Öhman med både musik och konstnärliga verk.
Var Alexander "Herr Johansson" Johansson, vår basist, håller på med vet ingen riktigt. Han glider mest omkring och dricker kaffe på otippade ställen. Förutom när han repar med oss alltså!
Det är en kort lägesrapport från mig, Oscar "Dr. P.O" Pettersson.


Nu för er som inte vet vad $tyrelsen är så ska jag ge en kort förklaring. Vi är fem killar från den bästa SSU-kommunen, Piteå, som slagit våra kanske inte alltid så kloka skallar samman för att bilda proggbandet $tyrelsen. Politisk satir är ledordet i vår vänstervridna rock där vi hyllar oss själva och skjuter ner oppositionen. Självklart har vi absolut ingen självdistans eller humor alls. Och för dem som verkligen inte har det så var det där ett skämt.
Låtarnas texter och melodier skapas av mig, Oscar Pettersson, medan hela resten av bandet hjälper till att komponera ihop helheten. Det är allt från vispop till trashrock och vi har inte satt någon riktig gräns för vad vi kan och inte kan spela.
Vi vet bara en sak: Arbetarrörelsen behöver glöd och det är vad vi kan ge.
Sen är vi ganska snygga. Schwoop.

P.S. Vill ni ha oss till något speciellt arrangemang så kontakta vår manager Fredrik "Moosemanager" Hansson på 070-245 19 17

2008-04-28

Setting things straight

Nu har jag inte skrivit på ett tag. Sitter hemma och kurerar halsen från förkylning just nu, så jag har inget bättre för mig. Dessutom finns det en del saker jag måste få sagt.
För att summera ihop det kan vi säga att jag nått en del insikter på både gott och ont som bör redovisas inför allmänheten.

1. Det är grymt kul, men knappast etiskt försvarbart att hångla med elva pers på samma fest. Frågan är vad man prioriterar.
2. Jag är bisexuell. Simple as that. Oroa er inte grabbar, jag tittar fortfarande mer på tjejer och ställer mycket högre krav på killar än tjejer. Men vissa av er är ganska söta!
3. Att dricka tequila är kul. Att få efterverkningarna är inte lika kul.
4. Strular man mycket med en tjej är det ens skyldighet att inte lämna henne hängande efteråt om man har nåt hjärta alls i kroppen, eftersom att allt inte bara handlar om snoppen. Hah, det rimmade!
5. Tuggummin på fest äger. Chokladpenna äger också, men det är bara okej om alla är på det hela.

Det var mina visdomsord för den här gången. Galen helg, tack till alla.

P.S. Jag är egentligen en ganska snäll kille.

2008-04-23

Risig

Suck. Finns så många saker man borde göra.
Jag borde sova mer, äta bättre, motionera mer, inte röka, plugga mer, sjunga mer, hålla bättre koll, lova mindre, skriva mer, rita mer, fotografera mer och slutligen vara mer ansvarstagande.

Det är lite mycket nu för min del. Tänk på det innan ni slår ner på mig för att jag missat nåt.

2008-04-20

Snyggaste majtågsaffischen



Texten lyder: "Den borgerliga politiken är omodern, orättvis och oansvarig. Den tar från de fattiga och ger till de rika samt slår ut de sjuka och svaga ur samhället. Vi tolererar inte detta och det bör inte heller du!"

-

Ta en titt på den där. Det tog väl mig och Martin "Mort" Öhman några timmar att sätta ihop den. Dags att starta kampen för året på riktigt!

2008-04-16

I egoismens namn - Engla-hyckleriet

Jag bryr mig inte om Engla.

Oj, nu var jag grymt kontroversiell och lär få miljontals hat-brev till både bloggen och min mail. Men varför säger jag något så omänskligt och inhumant?
Det är för att jag inte vill hyckla. Alla människor är hycklare, men vissa hycklar mer än andra. Och när jag ser alla dess fördömda "Sätt en ros framför ditt MSN-namn för att visa ditt medlidande för Engla" och "Tänd ett ljus på ditt torg till minnet av Engla" så blir jag arg. Inte för att folk uppmanar till medlidande, utan för att det finns en otrolig trångsynthet i vårat samhälle.
Det vore inte ärligt av mig att säga att jag bryr mig om det hemska som skett. Inte heller är massor av människor som visar sitt medlidande ärliga mot vare sig andra eller sig själva. Det är ett hyckleri att syssla med alla dessa verkningslösa åtgärder som bara får er själva att må bra. Ja, där har ni sanningen! Det enda en ros framför ditt namn på MSN gör är att du känner dig lite mindre deprimerad över din brist på engagemang och medlidande i världen! Det kommer inte att ge Engla tillbaka hennes liv och knappast heller stödja familjen i deras svåra tid.
Och vem tänder ett ljus för alla de andra hundra-tusentals människorna som blir antastade och mördade ute i världen varje år? Ser vi några rosor framför MSN-namn för dem?
Nej, inte en susning. På sin höjd skänker man en hundralapp till Röda Korset eller Rädda Barnen. Sen fortsätter man att leva i sin vackra illusion av verkligheten, nöjd med att ha gjort en skillnad. Om ni brydde er på riktigt skulle kunna skicka ett beklagande brev till Englas familj eller rent utav fara iväg och hälsa på dem för att visa erat medlidande.
Men det gör ni inte. Ni måste vara ärliga. Vi människor är lata och egoistiska av naturen och bakom alla goda handlingar finns det en gnutta egoism. Det behöver inte vara den största drivande kraften, men sanningen är trots allt den att vi mår bra av att göra goda handlingar och förbättra världen. Men vi ska inte hyckla med att det också gynnar oss att vara bra människor.
Det finns för mycket ondska i världen för att vi som enskilda individer ska kunna göra en skillnad, men det innebär inte att vi bara ska göra något tafatt försök till godhet och sedan vara nöjda. Istället bör vi alla hjälpas åt att förändra världen till en bättre plats. Sådan är grunden i folkrörelsetanken. Och det är min grund för att driva socialdemokratin framåt.

Så sluta hyckla och gör något som är värt något istället, fårskallar!

2008-04-13

Tuff helg, tuff politik... tufft muminhus


Bilden på Muminhuset får representera helgen som den varit. Ganska snurrig, vimsigt och tokig, men ändå viktig. Så tänk efter nästa gång ni går upp i talarstolen. Någon gång kanske det ramlar ner ett muminhus på dig.

2008-04-11

Sura pensionärer, tjockisar och politisk korrekthet

Som flera av mina läsare säkert vet var det en manifestation mot nazismen i onsdags. Vad ni inte vet är att jag blev brutalt anfallen av en sur pensionär ute på krigsstigen, precis före nämnd manifestation. Han och en annan gubbe med rullatorer gled upp bredvid mig och en kamrat som stod och babblade om något och ställde den oskyldiga frågan "Har ni varit runt stan och rivit ner nazistklistermärken?". Utan att tveka svarade jag något i stil med "Jajjamänsan, det kan du lita på att vi gjort!".
Ack och ve att jag inte kunde förutse att den här gubben var ute efter att munhuggas och göra rätt för sig med sin åldriga vishet. Hans ansikte förvreds i en grimasch och en flod av ord flödade fram, precis som om man rivit en dam!
"Det är olagligt, det vet ni väl? Man får inte göra sånt. Man ska följa lagen, det är därför den är instiftad. Det är en demokratifråga! Polisen kan ta er! Jaja, du flinar nu, men det kommer du inte göra när du sitter inne! Tänk om alla skulle göra sådär! Jag har bajs i brallan!".

Okej, det sista där sa han inte. Hur som helst så lyckades jag få honom att ge sig iväg genom att uttrycka mig diplomatiskt och korrekt. Kom inte att tänka på det förrän senare på dagen att gud förbannat vad jag trycker undan ilska för att vara korrekt! I det där läget skulle jag ha skrikit "TYST MED DIG! Vem fan tror du att du är? Ditt barnbarn sitter säkert hemma just nu och spelar dator! Det kanske är bättre för demokratin? Jag gör i alla fall något, gubbdjävel!".
Vad är det egentligen för sorts människor som tänker "Nu ska jag minsann gå fram och berätta hur saker och ting egentligen ligger till och trycka ner honom i skosulorna"?
Gnäll, gnäll, gnäll! Jag börjar inse var uttrycket "Vet hut" stammar ifrån.

Vidare till min andra reflektion för dagen. Jag är ganska elak innerst inne vilket jag ibland lyckas glömma bort. Men idag kröp det fram i skallen på mig när jag såg en tjock unge springa och precis missa bussen som jag satt på. Då log jag lite för mig själv och tänkte "Hah, tänk om du hade varit mindre tjock. Då kanske du hunnit med bussen!".
Men min kinesiskimporterade propagandamaskin i skallen förändrade snabbt tänket till "Om dina föräldrar inte proppat i dig massa godsaker hela ditt liv så kanske du varit mer vältränad och hunnit med bussen".
Det är nästan absurt hur mycket energi vi lägger ner på att göra saker rätt och bra för alla. Skrattretande att vi inte kan vara ärliga, eftersom att vi då så lätt är otrevliga.

Så dagens goda råd från Ordförande Pettersson blir följande: Var en glad pensionär och proppa inte i dina barn godsaker. Då slipper jag undantrycka ilska och elakheter. Det kan ju inte vara särskilt hälsosamt i längden för mig, inte sant?

2008-04-09

Nazister, nazister, nazister!

Stackars, stackars barn. Vilseledda av både sig själv och andra, letande efter gemenskap och samhörighet. Jag skulle gråta över er om jag kunde. Men ni skulle se tårar som svaghet och ge mig en smäll för att jag är 50% same.

Så nu sitter jag här på socialdemokraternas expedition med en bunt nedrivna nazist-klistermärken på skrivbordet. Det är allt ifrån hur judarna styr Riksdagen till att vissa raser "har högre IQ än andra". Det är en verklighetsbubbla så stor att den lyckats snedvrida allt vad medkännande och mänsklighet heter. Om de läste på lite så kanske de skulla märka att deras största företrädare experimenterade på barn, sköt alla som inte samtyckte med dem och gasade ihjäl miljontals människor. Men allt det där är förstås "lögner som hela världen kokat ihop för att peka ut nazisterna som skurkar". Är man beredd att förneka sådan ondska så är man beredd att utföra den själv.
Sånt gör mig rädd. Att vi trots all vår kunskap om världen fortfarande har människor som lever i total förnekelse och skapar sig en drömbild av hur verkligheten egentligen ser ut. Vilka sorters föräldrar har och hade sådana människor? Vilka sorters lärare? Vilka förebilder?
Att människor i huvud taget kan ha så mycket fördomar och leva med sig själva är ett mirakel av den sämre arten.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men nazister, jag kommer att jobba för att ni får det bättre, så kanske ni slipper skylla alla era personliga problem på invandrare, rasorenhet och rationellt tänkande. För om vi alla ska vara ärliga så börjar det bli ganska föråldrade argument, inte sant?

P.S. Hoppas att alla Pitebor kommer på manifestationen "Piteås eget nyckeluppror" klockan 16.30 på Byxtorget. Medtag nycklar att skramla!

2008-04-07

De stridande staternas period

Vad har hänt med dig, Herr Moralist?
Du drömde om storhet
Utan strid, utan tvist

Ett liv utan vrede, ett liv utan bröd
ett liv utan skitsnack, var är nu din glöd?
Var är nu din dröm, har du hamnat i nöd?

Kan du glömma det som varit, förlåta det som hänt?
Har du mjuknat, har du fallit, är det glöden som har bränts?
För nu sitter vi här, tillsammans, i samhällets träsk
Låt oss leta efter vägen, låt oss röra på vårat fläsk

Annars fastnar vi här
du och jag, Herr Moralist
Men vi kan jobba tillsammans
ta användning av vår list
För jag minns fortfarande en pojke
vars svärd var en kvist

Uppföljande på "Social felkalkyl"

Jag kanske skulle dra igång en artikelserie med sociala felkalkyler. Min vän (och skrattretande fiende) Erik Thor från Luleå ploppade upp på MSN här om dagen och gav mig följande foruminlägg han läst någonstans, som ganska bra gestaltar det jag nämnda i mitt förra inlägg om social felkalkyl:

"Jag loggade in på msn för en stund sedan så det lär han ha sett för jag ett sånt namn som gör att jag typ hamnar högst upp på msn listan... sen har jag sett att han är online nu för han är det på Facebook också och för ett par minuter sedan böt han MSN - visningsbild. Tycker det är tillräckliga bevis för att han sitter där... och ser mig men inte pallar skriva som han brukde förr när han såg mig logga in?"

Kanske dags att faktiskt skriva till honom istället för att sitta och ojja över att inte han skriver till dig? Fjortisfasoner som kryper uppåt i åldrarna är vad det är.
I detta sociala spel vi spelar måste vi vara ärliga med varandra. Annars får vi bara massor med tomma relationer där fördomar och normer bestämmer vad som sker.
Det förolämpar dessutom våra gemensamma intellektuella resurser till den grad att vi mer och mer liknar Darwins apor. Jag tycker att det är skrämmande och likställer inte människor och djur. Må så vara att människan är ett djur, men sanning att säga så står vi på toppen av näringskedjan som moder natur skapat. I och med det tycker jag att vissa ansvar följer med positionen
.

Skärpning, damer och herrar!

2008-04-04

Ett sista farväl



Jag är usel på att säga hejdå. Idag begraver jag min pappa. The show must go on.

2008-04-03

Vrede

Det finns väldigt få saker här i världen som får mig att tappa det totalt. Det har inte skett på sex år i princip. Att jag ens kan skriva så förbannad som jag är, det är ett mirakel. Jag är fullt medveten om att det inte är politiskt korrekt, men just nu vill jag döda något/någon, så förbannad är jag.
De pissar på ALLT jag står för. De bryter mot nästintill GUDOMLIGT INSTIFTADE LAGAR. Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag gjorde som de gör.
Hoppas att ni förstör era liv självmant, eftersom att jag är inkapabel att påverka situationen. Då kanske ni blir värda att dö till slut.

Våldtäkt är oförståligt. Att vara stolt över det är omänskligt.

$tyrelsen


Nu kör vi igen grabbar. Vet att ni får mig att må bra.
Vi lever bara en gång och borde ta till vara på det.

2008-04-02

Fasaden håller inte

Alf Svensson kritiserar biståndsministern

Idag rapporterar Sveriges Radio om att Alf Svensson, KD, riktar kritik mot den moderata biståndsministern Gunilla Karlsson. Jag citerar:

"Svensson, som uttalar sig i den kristna tidningen Dagen, påminner om att moderaterna i de senaste valrörelserna velat minska biståndet.

Han tror att det är det som döljer sig bakom biståndsminister Gunilla Carlssons kritik av hur biståndet skötts hittills.

Alf Svensson, som sitter i utrikesutskottet i riksdagen, var biståndsminister i början av 90-talet."

Det börjar kännas lite smått obehagligt att hålla med KD så ofta som jag gör. Undrar om det faktiskt döljer sig vettiga människor bakom den smått hjärntvättade kristna fasaden?
Nåväl, nyheten och agerandet ger klara tecken om splittringarna inom den borgerliga samlingen. Om inte alla de mindre partierna skulle vara så desperata att komma till regeringsmakten skulle inte moderaterna ha något alls att säga till om. Men nu har man styckat upp Moder Svea likt man styckar en älg!
Centern har fått arbetsmarknaden där de får försämra villkoren för yngre, Folkpartiet har fått skolan att konvertera till koncentrationsläger, Kristdemokraterna har... ja, inte fått ett skit känns det som. Inte undra på att de är förbannade. Moderaterna har fått i princip allt annat.
Och alla rättar sig i ledet under moderaterna för att behålla regeringsmakten, hur mycket man än blir hunsad av store Herr Reinfeldt och hans rövarpack.
Här ska dock "alliansen" ha en eloge. Jag har aldrig sett en koalition halvljuga så mycket och så effektivt föra svenska folket bakom ljuset med retoriska knep. Den ovanstående artikeln är bara ett exempel.
Att man för övrigt adopterat socialdemokratisk retorik i valrörelsen för att få gemene man att känna sig trygg med det "nya arbetarpartiet" är ett genidrag som Joseph Goebbels själv sjulle vara stolt över.
Tragedin ligger i svenska folkets naiva tilltro. Men det är kanske inte så konstigt med tanke på att större delen av befolkningen saknar grundläggande demokrati-utbildning och Riksdagens arbetssätt är främmande för dem. Kritisk tolkning av media är också något många saknar, vilket är skamligt i dagens mediasamhälle.

Nu har jag fått avreagera mig lite och kommit till en slutsats: Jag behöver verkligen en kopp kaffe. Om det jag har skrivit är sant eller falskt får läsaren själv avgöra.

2008-04-01

Min största idol


Nu gråter jag över dig igen. Jag bara saknar av att vara vid din sida. Du hade en sådan fantastisk egenskap att få mig att känna mig trygg i en mörk värld där allt annat var skit. Jag önskar att jag bara en sista gång skulle få ta del av den känslan, vila mig från att vara så hård och stark här i världen.
Jag vill bara finnas till ett tag.
Det gör så förbannat ont.

Hejdå S, Hej C

*DET OBLIGATORISKA APRILSKÄMTET*

Idag har jag bestämt mig. Socialdemokraterna har de senaste åren degenererat till ett mindervärdigt parti som knappt vågar driva några frågor alls. Ord som "kompromiss" och "kohandel" sitter tyvärr allt för bekvämt i munnen på de tjocka och mossiga riksdagsledamöterna S har.
Nej, jag måste erkänna att allt det här bara varit en charad för att undersöka den socialdemokratiska tankemodellen för att kunna se alla stora hål. Egentlien har jag alltid vetat att jag är centerpartist.
Så jag säger äntligen farväl till SSU och SAP till förmån för C och lämnar därmed gapande hål efter mig i tre olika styrelser, som jag betvivlar att denna tragiska "folkrörelse" kan fylla i år med sjunkande medlemssiffror och höjd medelålder. Att jag sedan slipper alla vänsterradikala delar av SSU är inte ett minus det heller.
Jag tror att de flesta håller med mig när jag ändå säger att Maud Olofsson är ett mycket starkare kort än Mona Sahlin. Mauds tid i regeringen har verkligen stärkt henne och fått henne att utveckla centerns politik på nya spännande vägar.
Vi ses i debattforumen.

2008-03-31

Social felkalkyl

En viss dryghet har uppenbarat sig för mig på det sociala området. Jag är rädd att säga att det ur mitt perspektiv först och främst uppstår mellan kvinnor och män, men jag kan självklart ha fel.
Vissa människor har en tendens att räkna med att den andra personen ska hälsa först av någon viss anledning och tänker att den andra personen är dryg och djävlig om den inte gör det.
Då ljuger man lite för sig själv och glömmer bort att ett samtal har två parter och båda bär likvärdigt ansvar att se till att konversationen fortgår. Därmed är båda dryga och djävliga om de inte hälsar trots att "de borde det".
Så de tjejer jag känner som gör det här, snälla sluta med det. Det är bara jobbigt. Sanningen är den att det är lika sexistiskt att anta att därför att jag är man ska jag ta alla sociala initiativ, bara för att det alltid varit så, som det är för mig att anta att därför att någon är kvinna ska de tycka om färgen rosa och romantiska komedier.

(Det här gäller inte dig, Jennie, så oroa dig inte)

Blåögda dårar

Det slog mig här om dagen i ett samtal med min partikamrat Frida Heikki (www.heikkibloggar.blogspot.com) hur otroligt dåraktiga vi alla är. Sedan urminnes tider har västvärlden varit ett utvecklat metropol där välstånd rått medans resten av världen åkit upp och ner på berg-och-dalbanan. Först nu när det börjar påverka vår vansinniga verklighetsbubbla ordentligt inser jag det på riktigt.
Det är lätt att säga "Folk svälter i Afrika. Man saknar fackliga rättigheter i gigantiska delar av världen. Demokratin stapplar även på flera platser i Europa", men att faktiskt förstå det är en annan sak. Vem har inte sett bilder på barn med uppsvällda magar och tomma matskålar tagna i Afrika?
Någonstans i det mänskliga sinnet finns en censurapparat mer effektiv än något som Kina, Burma och Nord-Korea tillsammans skulle kunna koka ihop. Och den stoppar inte bara informationen före den kommit fram utan tar bort den när den väl kommit fram.
Howard Philip Lovecraft, en av mina favoriter i skräckgenren, skrev en gång "The most merciful thing in the world, I think, is the inability of the human mind to correlate all its contents."
Jag har ofta tänkt över det i olika sammanhang men först igår förstod jag verkligen innebördens omfattning. Det är bara i Sverige som vi har ett otroligt tryggt samhälle.
Vårat medbestämmande, våra rättigheter, våran sjukvård, våran levnadsstandard är en totalt felaktig bild av hur världen ser ut. Därmed vaggas dagens ungdom in i en position där de inte bryr sig alls om hur världen verkligen är, trots det omfattande informationsflödet som IT givit oss. Man sätter helt enkelt en gräns för hur mycket elände man kan ta in i skallen, precis som mentalt sjuka människor gör.
Den socialdemokratiska tanken finns i princip inte i samma form utanför Norden. Ny-liberalismen och konservatismen regerar EU. På andra platser i världen är kommunism i princip det närmsta man kommer "solidaritet och jämlikhet". Kanske inser man då att man nedvärderar den svenska modellen vansinnigt mycket.
Tänk på det nästa gång du tar bussen. Eller varför inte bilen eller tunnelbanan? Tänk på att alla här i Sverige vanligtvis har råd med det. Tänk på det när du går till våra allmäna bibliotek och våra sjukhus. Tänk på det som ungdom när du nyss fått en tand lagad gratis.

Det finns ingen motsvarighet till Sverige i världen. Så istället för att vara en blåögd dåre kanske ni skulle vara intresserade av att faktiskt ta in den information ni får?

2008-03-25

Rökarens moral

God morgon! Som ungdom är det min rätt att sova till den här tiden. Där fick ni, alla ansvarstagande vuxna som känner ett obestridligt behov av att vakna så fort solen går upp.
Jag började dagen med att ta på mig kläderna, göra kaffe och gå ut i solskenet för det som är tänkt att vara min sista cigarett.
Det är många som säger att det ska bli den sista och jag har gjort det tidigare. Problemet ligger i motivationen som är komplicerad på olika sätt för olika rökare.
Jag har aldrig varit en storrökare med dagens mått mätt utan en eller två per dag har fått leda vägen mot min slutgiltiga död. Folk har varit på mig kring att sluta och jag har velat göra det.
Men mitt problem har (i alla fall som jag inbillat mig) varit lite annorlunda från andras. Cigaretterna har nämligen gett mig en psykologisk kick utöver coolhetsgrejen och de sociala "fördelarna". Det har nämligen fått mig att känna mig mer mänsklig. Tillåt mig att förklara.
En stor del av mitt medvetna liv var på ett sätt nertyngt av kedjor som hållit mig tillbaka från att göra vissa saker. Både kedjor som människorna i min närhet lagt på mig genom deras sociala fulspel och mina egna etiska regler. I mångt och mycket har jag varit låst från att leva ut hela min personlighet i flera år. Genom att åren gått har jag även lättat på mina egna kedjor och brytit så många av de andra som möjligt.
Ja, som ni förhoppningsvis förstår så innebär det här att jag alltid ställt ganska höga krav på mig själv. Nästintill omänskliga krav i vissa fall.
Möjligheten att röka öppnade en ny dörr för mig. Det var fel, vilket jag visste redan från början. Skadligt för mig och kostade mer än pengar i butiken. Men i och med trivseln och det sociala som följde med gav de mig en ny känsla. En känsla av att vara mänsklig och att tillåta mig själv att göra något jag bestämt visste var fel.
Jag förstår om det kan vara lite svårt att förstå varför någon skulle vilja applicera ett fel på sig själv på det viset, men det skänkte mig en viss mån av frid.

En människa som kallats god av en annan människa, utan lögn, och en människa som sägs ha räddat en annan människas liv har ofta svårt att leva upp till sina egna krav på storhet. Och storhetsvansinne är en lika stor del av min personlighet som etik och moral.

Men nu ska det vara slut med rökandet. Hoppas att ni hjälper mig med det om jag får det svårt.

2008-03-24

Less, less, less!

Jag håller på att svimma. Är tärd in i benmärgen efter att ha burit grejer konstant i nästan två dagar, känns det som. Vi har rensat ut pappas lägenhet och förråd från en helvetes massa grejer. Visst att det är jobbigt att han dött, men han har säkert suttit och gapskrattat åt vårat svärande och suckande när vi konkat grejer först ut ur lägenheten, genom en hiss och på släp för transport till Öjebyn och upp för en trappa till övervåningen i vårt hus. Ve och förbannelse. Det är nästan jobbigare.

Men det där var en lögn. Dock känns det väldigt konstigt med tanke på att de flesta av hans grejer kommer att tillfalla mig. Jag har ett helt set möbler till när jag flyttar hemifrån, komplett med köksredskap och belysning. Sitter redan nu och lyssnar på hans Iron Maiden-skiva. En udda känsla är det enda jag kan beskriva det med.

Har utöver det umgåtts med Benny i fredags (tror jag det var? Man förlorar all uppfattning om dagar på lov) och sett en hyrfilm när sällskapsspelsfolket dissade oss till förmån för whiskeydrickande och poker i Norrfjärden. Sen har jag chillat samt burit en massa grejer.

Speciellt första dagen bärande blev intressant, med tanke på att jag vägrade att lämna huset förrän jag skrivit klart ett mail och druckit klart mitt kaffe. Detta innebar i sin tur att de lämnade mig kvar efter att de ropat med irriterade röster på mig ett tag och jag svarat "Då går jag väl då! Jag ska banne mig bli klar med det här!". Jag tog på mig ytterkläderna och gick till stan i det vackra vädret. Kanske blev de lite förvånade av att jag faktiskt gjorde det. Jag gillar att stå vid mitt ord. Resten vet ni.

Igår besökte Daniel Berglund mig här på mitt stökiga rum, som f.ö. fått en utökning med en tresittarsoffa som står opassande nog mitt i rummet där det är som stökigast. Han hade med sig en bärbar dator och vi lanade lite i GTA2 och Heroes of Might & Magic 3. Schysst, minst sagt.
Det är skönt med lite vardagstankar mitt i all annan galenskap i mitt liv.

Har utöver allt det där just blivit klar med att gå igenom alla motioner inför SSU Norrbottens DÅK nästa helg. Det kommer att bli kul och förhoppningsvis är alla med på att höja fanan högt och bojkotta OS i Peking det här året. Vem vet vad som kan hända?

2008-03-21

Dags att börja om

Nu har man skapat en ny blogg. Dårskap kanske, men uttryckligen finns det folk som vill läsa det jag har att säga. Och eftersom att jag spenderar en hel del tid framför datorn så förstår jag inte varför jag inte skulle ha en blogg.
Nåväl, låt oss börja resan och välkomna till mitt huvud.


-------------------

Mitt liv har blivit något av en berg-och-dal-bana som gick från att vara otroligt trevlig till att bli ett helvete av det värre slaget. Det började fint med att mitt projektarbete blev en total succé och jag blev överöst av positiv respons från både vänner och okända. Livet såg väldigt ljust ut och jag blev vald till SSU Piteås ordförande. Allt var väl för min del.
Sedan slog olyckan ner som en blixt från klar himmel. Det började med att en vän blev våldtagen. Efter det fick jag en rejäl förkylning och min pappa lades in på sjukhus. En vecka senare var han död.
Dessa kontraster jag fått uppleva har satt mig ur spel. Jag vet inte riktigt vad som händer i mitt liv längre och hur mycket jag än försöker greppa skolarbete och uppgifter inom SSU så glider de mig ur händerna. Tills begravningen är över i början av nästa månad kommer jag inte riktigt att vara mig själv, vilket antagligen många förstår. Hur känslomässig jag än är så har jag fortfarande lite svårt att släppa ut allt. Och ibland önskar jag att jag bara var en av alla de människor som liksom glider igenom livet utan att ha särskilt många bekymmer. Medvetenheten och empatin gör det svårt att leva, men värdigare. För mitt liv är värt att leva och jag förbannar vissa inslag i min personlighet som trycker ner betydelsen av livet och det jag kan göra.
Tidigare idag läste jag ett inlägg på en annan blogg om mitt projektarbete och hur rörd personen i fråga hade blivit. Hon hade verkligen fått in hela meddelandet. Då känner jag mig minst lika rörd och inser för en kort sekund vad jag faktiskt kan göra för skillnad här i världen.
Det är just det som gör att livet är värt att leva.