Till att börja med vill jag säga: All heder till Skolinspektionen för att de till slut satt ner foten!
Turerna kring Lundsberg med dess systematiska kränkningar och försvararna av dessa händelser vittnar på en fortsatt oförståelse för hur den sociala världen fungerar. Man har valt att gång på gång tala om saker som "enskilda händelser" och "enskilda individer" medan man tagit till skygglapparna så fort någon pratar om det sociala klimatet. Det är trots allt så mycket lättare att skylla på enskilda individer och att bestraffa dessa än att acceptera att skolan som social miljö har ett problem som måste lösas genom långsiktiga åtgärder.
Saken är den att forskningen om mobbning och kränkningar visar att vi, som sociala individer, bildar grupper och gemensamma sociala mönster som kommer till uttryck som individuella handlingar. Om grupper således har en uppfattning om att det ska gå till på ett specifikt vis, som äldre elevgrupper på Lundsberg, så kommer det att fortsätta att gå till på det viset tills gruppideologin förändras. I en svensk skola ligger ansvaret för denna förändring på skolledningen som skall upprätta och genomföra en likabehandlingsplan vars riktlinjer har utarbetats utifrån våra gemensamt bestämda lagar och regler, som i sin tur baserats på bland annat de mänskliga rättigheterna. Om det då visar sig efter en lång process att barnen fortfarande löper en stor risk att utsättas för kränkningar i denna skolmiljö är det Skolinspektionens skyldighet att sätta ner foten.
Att sedan Pernilla Klingspor och andra "framstående" vuxna upplever att "det här har då inte hänt under min tid" är irrelevant. Vuxna och elever rör sig i helt olika sociala världar även om de kan vara på samma fysiska plats under en stor del av tiden. Deras individuella vittnesmål från toppen av deras dimklädda berg bleknar i jämförelse med de ögonvittnesmål som kommit om och om igen från "fotfolket", eleverna och de arbetande som befinner sig närmast eleverna. Då hjälper det inte att gång på gång repetera i radio att dessa beteenden inte är acceptabla. Det krävs riktiga åtgärder, vilket Skolinspektionens beslut är.
Som slutkläm vill jag poängtera att forskningen också visar att om en rektor på en skola hävdar att mobbning/kränkningar inte förekommer i särskilt stor grad på sin skola så förekommer den i mycket större grad än på en skola där rektorn hävdar att mobbning/kränkningar är ett problem. Bakvänt, inte sant? Detta gäller spekulationsvis även andra betydelsefulla vuxna i skolans närhet, vilket kanske Pernilla Klingspor borde ta i beaktande.
Wachtmeister och Guillou debatterar Lundsberg Wachtmeister rasar mot beslutet
Rektor får sparken Föräldraföreningen upprörd Svårt för Lundsberg att öppna igen
