Man måste beundra MUF för deras klockrena valaffischer med texter som "Vill du förändra EU, rösta Moderat" där de ytterligare en gång späder på illusionen om att högern skulle vara i opposition. Rätta mig om jag har fel, men högern har väl styrt EU-parlamentet sedan 90-talet någon gång?
Sedan stod det något om internationell solidaritet, ett uttryck som fram till dagens dato ingett spykänslor inom Moderaterna. Spännande att se ett i grund och botten konservativt parti drivas fram av sådana progressiva krafter! Det är nästan så att man glömmer hur de röstat emot fri abort, åtta timmars arbetsdag samt homosexuellas rättigheter när man hör sådana fina ord. Eller?
Nej, helt ärligt så understryker det bara MUF som det minst seriösa politiska ungdomsförbundet som är aktivt idag.
2009-05-03
Vad är sanningen? (Sanningen är att jag blir galen)
Jag hade egentligen tänkt skriva om vårat fantastiska första maj, men det får väl vänta. För nu blir jag arg igen.
Vad är det egentligen som samhället sysslar med? Debatten blir bara på lägre och lägre nivå, likt svenska Robinson som gått från ett tävlingsprogram med överlevnadstema till en dokusåpa av det värre slaget där det handlar mer om interna intriger än hur de faktiskt får tag i mat och bygger sina läger. Men det är vad människor vill ha.
Vad är det här egentligen för något sjukt löpsedelssamhälle där till och med politiken numera handlar mer om partiledarna än politiken som presenteras av alla de (i socialdemokraternas fall) tusentals medlemmarna?
Vet människor över huvudtaget vad partierna faktiskt står för och vad de gör och har gjort? Jag börjar betvivla det! Och inte heller verkar en stor del bry sig. De är för inbegripna i skandaler och konflikter till höger och vänster för att bry sig om politik. Sen glider de ut på nätet för att leta upp bloggar där de kan uttrycka sin avsky för just DEN eller DEN frågan, där de minsann vet mycket bättre. Vad hände med sanningen, objektiviteten och källkritiken? Varför är det bara samhällslinjen på gymnasiet som har dessa saker förankrade i utbildningen när det är så viktiga saker för hela samhället?
Det är dags att börja prata om varför vi vill göra olika saker. Jag vill se en ideologisk renässans med ärlighet och sanningsenlighet, inga rävspel och halvsanningar. Moderaterna vann valet 2006 genom att inte vara tydliga om sin ideologi, som de senaste 80 åren inte varit särskilt populär i Sverige och därmed inte vunnit val. Sedan har de följt den linjen på bekostnad av demokratin och ärligheten, med näringslivet och media tätt i ryggen.
Genom de etablerade partiernas fulare spel har människor börjat förakta politik i sig, vilket syns tydligt i sjunkande medlemssiffror och stort ointresse från massorna i övrigt. För mig är det klart som korvspad.
Och socialdemokraterna har inte bemött detta spelsätt med tydlighet. Istället har man svävat lite i kanten och sonderat läget ett bra tag nu. Som tur är verkar partiledningen med alla deras taktiska rådgivare äntligen fått tummen ur och börjat tala klarspråk. Men är det kanske för sent redan? Har kampens glöd fallnat i spåren av vår egen passivitet på central nivå? Har konservatismen och egoismens krafter greppat taget om människorna för lång tid framöver?
För det jag ser är att alla i sin frustration tagit patent på sanningen. Helt förståligt med den vidriga vinkling media ägnar sig åt och partiernas otydlighet. Varenda individ ser sin egen sanning och drar åsiktsmässigt åt alla möjliga håll. Man tvivlar på sanningen i sig, på grundbultarna i verkligheten. Med hjälp av detta kan verklighetsfrånvända ideologier få mer sympatier än de skulle kunna få annars, så som nazismen, konservatismen och nyliberalismen.
Det grundar jag på att nazismen är människovidrig, konservatismen förnekar de globala problemen och lever i sin egen lilla bubbla istället för att bemöta allas våra gemensamma kriser och nyliberalismen är i grund och botten en odemokratisk lära.
Visste du att man inte applåderar beslut i Riksdagen, enligt tradition? Men ändå har det applåderats två gånger under historiens gång. Den första gången var när man krossade A-kassan och den andra var när man klubbade igenom kraftigt försämrade sjukförsäkringar. Det var de stolta över. Låt mig visa en lista över andra saker som de i (M) kanske är lika stolta över:
1904-1918: Nej till allmän rösträtt
1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet
1919: Nej till åtta timmars arbetsdag
1919: Nej till kvinnlig rösträtt
1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige
1923: Nej till åtta timmars arbetsdag
1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige
1927: Nej till folkskolereform
1931: Nej till sjukkassan
1933: Nej till beredskapsarbete
1934: Nej till a-kassa
1935: Nej till höjda folkpensioner
1938: Nej till två veckors semester
1941: Nej till sänkt rösträttsålder
1946: Nej till fria skolmåltider
1947: Nej till allmänna barnbidrag
1951: Nej till tre veckors semester
1953: Nej till fri sjukvård
1959: Nej till ATP
1960-talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC
1963: Nej till fyra veckors semester
1970: Nej till 40-timmars arbetsvecka
1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63
1974: Nej till fri abort. Den 29:e maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till 18:e graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej
1976: Nej till femte semesterveckan
1983: Nej till löntagarfonderna
1994: Nej till partnerskap för homosexuella
1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU-parlamentet röstade för ett erkännande men dom moderata ledarmöterna röstade nej.
2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade kriget utom moderaterna
2004: Ja till sänkt a-kassa och sjukpenning
2006: Nej till sex timmars arbetsdag
2006: Nej till gröna jobb
2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn
2006: Nej till höjd a-kassa
2006: Ja till sänkt a-kassa
2006: Nej till höjd sjukersättning
2007: Ja till sänkt sjukersättning
Det är svart på vitt. Bara det är nog för att ni ska rösta något annat. För guds skull... Hur kan man stå för detta och fortfarande är det socialdemokraterna som anses vara onda? Det måste vara ett skämt man inte vet om man ska skratta eller gråta åt, eller möjligtvis en dröm som jag snart vaknar upp ur.
P.S. Jag vet att det här inlägget blev kaotiskt, men det får det bli ibland.
Vad är det egentligen som samhället sysslar med? Debatten blir bara på lägre och lägre nivå, likt svenska Robinson som gått från ett tävlingsprogram med överlevnadstema till en dokusåpa av det värre slaget där det handlar mer om interna intriger än hur de faktiskt får tag i mat och bygger sina läger. Men det är vad människor vill ha.
Vad är det här egentligen för något sjukt löpsedelssamhälle där till och med politiken numera handlar mer om partiledarna än politiken som presenteras av alla de (i socialdemokraternas fall) tusentals medlemmarna?
Vet människor över huvudtaget vad partierna faktiskt står för och vad de gör och har gjort? Jag börjar betvivla det! Och inte heller verkar en stor del bry sig. De är för inbegripna i skandaler och konflikter till höger och vänster för att bry sig om politik. Sen glider de ut på nätet för att leta upp bloggar där de kan uttrycka sin avsky för just DEN eller DEN frågan, där de minsann vet mycket bättre. Vad hände med sanningen, objektiviteten och källkritiken? Varför är det bara samhällslinjen på gymnasiet som har dessa saker förankrade i utbildningen när det är så viktiga saker för hela samhället?
Det är dags att börja prata om varför vi vill göra olika saker. Jag vill se en ideologisk renässans med ärlighet och sanningsenlighet, inga rävspel och halvsanningar. Moderaterna vann valet 2006 genom att inte vara tydliga om sin ideologi, som de senaste 80 åren inte varit särskilt populär i Sverige och därmed inte vunnit val. Sedan har de följt den linjen på bekostnad av demokratin och ärligheten, med näringslivet och media tätt i ryggen.
Genom de etablerade partiernas fulare spel har människor börjat förakta politik i sig, vilket syns tydligt i sjunkande medlemssiffror och stort ointresse från massorna i övrigt. För mig är det klart som korvspad.
Och socialdemokraterna har inte bemött detta spelsätt med tydlighet. Istället har man svävat lite i kanten och sonderat läget ett bra tag nu. Som tur är verkar partiledningen med alla deras taktiska rådgivare äntligen fått tummen ur och börjat tala klarspråk. Men är det kanske för sent redan? Har kampens glöd fallnat i spåren av vår egen passivitet på central nivå? Har konservatismen och egoismens krafter greppat taget om människorna för lång tid framöver?
För det jag ser är att alla i sin frustration tagit patent på sanningen. Helt förståligt med den vidriga vinkling media ägnar sig åt och partiernas otydlighet. Varenda individ ser sin egen sanning och drar åsiktsmässigt åt alla möjliga håll. Man tvivlar på sanningen i sig, på grundbultarna i verkligheten. Med hjälp av detta kan verklighetsfrånvända ideologier få mer sympatier än de skulle kunna få annars, så som nazismen, konservatismen och nyliberalismen.
Det grundar jag på att nazismen är människovidrig, konservatismen förnekar de globala problemen och lever i sin egen lilla bubbla istället för att bemöta allas våra gemensamma kriser och nyliberalismen är i grund och botten en odemokratisk lära.
Visste du att man inte applåderar beslut i Riksdagen, enligt tradition? Men ändå har det applåderats två gånger under historiens gång. Den första gången var när man krossade A-kassan och den andra var när man klubbade igenom kraftigt försämrade sjukförsäkringar. Det var de stolta över. Låt mig visa en lista över andra saker som de i (M) kanske är lika stolta över:
1904-1918: Nej till allmän rösträtt
1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet
1919: Nej till åtta timmars arbetsdag
1919: Nej till kvinnlig rösträtt
1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige
1923: Nej till åtta timmars arbetsdag
1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige
1927: Nej till folkskolereform
1931: Nej till sjukkassan
1933: Nej till beredskapsarbete
1934: Nej till a-kassa
1935: Nej till höjda folkpensioner
1938: Nej till två veckors semester
1941: Nej till sänkt rösträttsålder
1946: Nej till fria skolmåltider
1947: Nej till allmänna barnbidrag
1951: Nej till tre veckors semester
1953: Nej till fri sjukvård
1959: Nej till ATP
1960-talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC
1963: Nej till fyra veckors semester
1970: Nej till 40-timmars arbetsvecka
1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63
1974: Nej till fri abort. Den 29:e maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till 18:e graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej
1976: Nej till femte semesterveckan
1983: Nej till löntagarfonderna
1994: Nej till partnerskap för homosexuella
1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU-parlamentet röstade för ett erkännande men dom moderata ledarmöterna röstade nej.
2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade kriget utom moderaterna
2004: Ja till sänkt a-kassa och sjukpenning
2006: Nej till sex timmars arbetsdag
2006: Nej till gröna jobb
2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn
2006: Nej till höjd a-kassa
2006: Ja till sänkt a-kassa
2006: Nej till höjd sjukersättning
2007: Ja till sänkt sjukersättning
Det är svart på vitt. Bara det är nog för att ni ska rösta något annat. För guds skull... Hur kan man stå för detta och fortfarande är det socialdemokraterna som anses vara onda? Det måste vara ett skämt man inte vet om man ska skratta eller gråta åt, eller möjligtvis en dröm som jag snart vaknar upp ur.
P.S. Jag vet att det här inlägget blev kaotiskt, men det får det bli ibland.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)