2013-01-08

Varför Robin Hood är rättvist och Karl-Bertil är kommunistpropaganda

Så här efter julen lämpar det sig med en liten tillbakablick och analys. Dessutom var jag för upptagen med att dricka mig smällfet på julmust för att hinna skriva något vettigt.

Julen är den tid på året som politiken kanske är mest vilande. De politiska diskussionerna stillas för att ge plats för julfrid och mysig stillsamhet. Frågor som kommer upp är oftast inte mer allvarliga än om hur heligt Kalle Ankas julafton är och att vissa tycker att Karl-Bertil Jonssons julsaga är kommunistpropaganda som inte hör hemma i modern TV. Under detta ligger dock en väldigt intressant fråga som legat och plockats isär i mitt medvetande över julen. Varför är det så att Robin Hood uppfattas som rättvisa medans Karl Bertil uppfattas som socialistdravel? Båda tar från de rika och ger till de fattiga, trots allt, men ändock verkar folk insistera på att det finns en betydande skillnad.

För att få svaret på frågan måste vi gräva i samhälls- och idéhistorians djup. Under medeltidens feudalism levde makthavarna, de rika och mäktiga, på de ofrälses arbete och ägde all mark under ett gudomligt mandat. De tog ut skatter och allt annat de ville ha vilket byggde deras välstånd. Man föddes in i adlighet eller upphöjdes av rikets härskare. Således garanterades att en klyfta upprätthölls mellan de som hade och de som inte hade. Ur ett modernt perspektiv är detta system djup orättfärdigt då individen i det stora hela saknar möjligheten att förvärva sig en bättre position genom hårt arbete.

Låt oss sedan blicka mot den tidiga moderna tiden, vari Karl Bertil Jonssons julsaga utspelar sig i. Feudalsamhället har bytits ut mot ett klassamhälle där makt och inflytande mäts i ekonomisk rikedom istället för gudagiven position. Uppdelningen i samhället har grundats på gammalt adligt inflytande, kristen sed och ekonomisk konkurrens. Tills väldigt nyligen hade inte alla rösträtt, förutom rika män. De rika äger fabrikerna, butikerna, bostäderna, storgodsen osv. där de fattiga arbetar för låg lön, vilket endast väldigt nyligen börjat förbättrats med allt mäktigare fackföreningsrörelse. Fortfarande tjänar de rika långt mycket mer på att bara äga än de fattiga tjänar på att arbeta hårt. Ur ett modernt perspektiv är detta rättvist då förvärvandet av denna rikedom och makt har skett genom hederlig konkurrens.

Det är en ytlig återberättelse av de stora dragen av dessa samhällsformer. Skrapar man under ytan finns det långt mycker mer analysmaterial att hämta. Antagandet om det rättvisa och fria förvärvandet av rikedom är en del av den stora moderna myten om den fria individen. Samhällsvetenskapens första stora "upptäckt" som vetenskap var att klyftan mellan rika och fattiga i feudalsamhällets spår inte var skapade av de fattigast oförmåga att arbeta hårt, oförmåga att förstå högre tänkande och oförmåga att vara en produktiv del av samhället. Istället fann samhällsvetenskapen att en stor del av de villkor som individerna får tampas med i utformandet av sina liv är på förhand format av samhället: de är strukturella. Detta visas idag i den svenska ekonomiska eliten som är i princip orubbad av finanskris och fortfarande domineras av ett antal specifika familjer. Rörligheten i toppen skulle vara högre om hypotesen "Alla kan bli rika av nog mycket hårt arbete" stämde.

Däri ligger vikten bakom socialdemokratin: Att upplösa de strukturella begränsningarna som samhället skapat så att varje individ ska ha samma grundläggande förutsättningar att få ett bra liv. Det är riktig frihet skapat genom kollektiva åtaganden.