"Varför producerar jag föreställningen 2008? Låt mig besvara den frågan så utförligt jag kan.
Jag blir aldrig riktigt pigg. Oavsett om jag sovit tolv eller sex timmar känns kroppen som att den inte är utvilad. Musklerna stretar emot och en nästintill konstant känsla av förkylning gäckar mig. Mitt ansikte vittnar om min trötthet med orakade kinder och djupa säckar under ögonen. Trots soltimmar har min hy fått ett gråaktigt utseende.
Inte bara är det kroppen som är sliten utan även sinnet i sin helhet. Den skärpa jag kände för bara ett år sedan har reducerats till en liten gnista av ljus i mina tomma ögon.
Många är de saker jag måste ta hand om trots att tanken är att jag ska vila upp mig. Är detta ett smakprov av utbrändhet?
Studenten har avklarats och de trygga åren i skolsystemet är över. Nu är jag arbetslös. Men söker jag jobb? Absolut inte, eftersom att jag har pengar så jag klarar mig i alla fall över sommaren. Och sommaren är grå i år verkar det som. Humöret jag har kan endast beskrivas som neutralt.
Min föreställning måste gå vidare hur jag än mår. Det är meningen med mitt liv just nu.
Jag har ett band att ta hand om, politik att sköta, en utbildning att avsluta och ett liv att starta.
Men istället för att göra något av det så tänder jag en cigarett, lutar mig tillbaka och spelar något meningslöst dataspel. Det är inget jag njuter av längre men det får tiden att gå.
Mest skrämmande är att jag inte känner mig särskilt frustrerad över det hela. Ansvaret kan vänta inbillar jag mig. Kan det fortfarande vänta när jag är arbetslös, bostadslös och cancersjuk framöver någon gång?
Lågkonjunkturen stundar trots allt perfekt i tid för min entré på arbetsmarknaden och mina pengar räcker inte i evighet. Dessutom tror jag att min döda far skulle ha en del att säga till om hur jag spenderar hans arv och livförsäkring. Hittills har den mest gått till tobak, sprit och skräpmat. Inte de mest ansvarstagande investeringarna, måste jag erkänna. Det har inte heller skänkt mig glädje.
Fast det kanske ska vara så här efter året jag haft. Denna berg-och-dalbana av goda och dåliga händelser skulle jag gärna ha hoppat av från för ett tag sen eftersom att jag mår tämligen illa av loopar och u-svängar. Jag föredrar den svenska modellen: Lagom.
Djupa filosofiska funderingar tar upp mina tankar där jag gör allt från att tycka synd om mig själv och mänskligheten till att försöka formulera mina tankar till teorier. Just nu handlar det mest om konsumerismens handikappande effekt på det mänskliga släktet. Men det leder inte till något och jag kastar bort min tid som jag kunde ha använt till att producera konst, poesi, musik eller skrift. Som jag gör nu. Det skänker en lätt mening till min tillvaro, en mening som jag inte underskattar på något sätt. För vad är livet utan en mening, förutom bortkastade minuter? Vi föds och dör. Men är vi nöjda när det väl är slut?
Har vi inte alla minnen vi inte vill minnas? Jag vet att jag har det nu. Den smärta som jag utsatts för detta år går inte att beskriva för någon som inte varit med om detsamma.
Men jag ska göra ett försök hur dåligt det än må sluta. Bara för att jag har lite hopp kvar."
Så skrev jag i somras för att beskriva mitt nyaste projekt, föreställningen 2008. Men jag har inte tänkt säga mer om det. Detta är bara för att ni inte ska ledsna på väntan. Sitter just nu och piffar upp "Därför bär jag hatt" för kommande bruk. Det lär inte bli en besvikelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar