Rökarens moral

God morgon! Som ungdom är det min rätt att sova till den här tiden. Där fick ni, alla ansvarstagande vuxna som känner ett obestridligt behov av att vakna så fort solen går upp.
Jag började dagen med att ta på mig kläderna, göra kaffe och gå ut i solskenet för det som är tänkt att vara min sista cigarett.
Det är många som säger att det ska bli den sista och jag har gjort det tidigare. Problemet ligger i motivationen som är komplicerad på olika sätt för olika rökare.
Jag har aldrig varit en storrökare med dagens mått mätt utan en eller två per dag har fått leda vägen mot min slutgiltiga död. Folk har varit på mig kring att sluta och jag har velat göra det.
Men mitt problem har (i alla fall som jag inbillat mig) varit lite annorlunda från andras. Cigaretterna har nämligen gett mig en psykologisk kick utöver coolhetsgrejen och de sociala "fördelarna". Det har nämligen fått mig att känna mig mer mänsklig. Tillåt mig att förklara.
En stor del av mitt medvetna liv var på ett sätt nertyngt av kedjor som hållit mig tillbaka från att göra vissa saker. Både kedjor som människorna i min närhet lagt på mig genom deras sociala fulspel och mina egna etiska regler. I mångt och mycket har jag varit låst från att leva ut hela min personlighet i flera år. Genom att åren gått har jag även lättat på mina egna kedjor och brytit så många av de andra som möjligt.
Ja, som ni förhoppningsvis förstår så innebär det här att jag alltid ställt ganska höga krav på mig själv. Nästintill omänskliga krav i vissa fall.
Möjligheten att röka öppnade en ny dörr för mig. Det var fel, vilket jag visste redan från början. Skadligt för mig och kostade mer än pengar i butiken. Men i och med trivseln och det sociala som följde med gav de mig en ny känsla. En känsla av att vara mänsklig och att tillåta mig själv att göra något jag bestämt visste var fel.
Jag förstår om det kan vara lite svårt att förstå varför någon skulle vilja applicera ett fel på sig själv på det viset, men det skänkte mig en viss mån av frid.

En människa som kallats god av en annan människa, utan lögn, och en människa som sägs ha räddat en annan människas liv har ofta svårt att leva upp till sina egna krav på storhet. Och storhetsvansinne är en lika stor del av min personlighet som etik och moral.

Men nu ska det vara slut med rökandet. Hoppas att ni hjälper mig med det om jag får det svårt.