Detta är en del av den skrivelse som går till (s) kriskommission. Den är först utarbetad av SSU Umeå och sedan antagen av AK-styrelse samt repskap. Läs och njut. Den finns även publicerad på Tvärdrag.
Ta tillbaka Jämlikhetspolitiken
Valresultatet var ett historiskt bakslag för den svenska socialdemokratin. Men man missar något väsentligt om man begränsar analysen till ett kortsiktigt nationellt perspektiv. Detta eftersom den socialdemokratiska tillbakagången är en långsiktig och internationell trend.
Under 90-talet inledde många socialdemokratiska partier i Europa en politisk nyorientering. Diskussionerna fördes under många namn - "the third way" och "das neue mitt" till exempel - men gemensamt var att socialdemokratin måste retirera, gå åt höger, kalla det vad ni vill.
Kärnan i argumentationen för en högervridning såg likadan ut i de flesta länder: den offentliga sektorn var för stor, skatterna för höga, trygghetssystemen för generösa.
Högervridningen mottogs inte med entusiasm av socialdemokratins gräsrötter. Men även om den kanske var osympatisk så var den hursomhelst nödvändig, sades det. Jämlikhetspolitiken var i sin tur omöjlig. Det fanns tre tunga argument för detta:
1. Den offentliga sektorn var för dyr
2. Den offentliga sektorn hämmade tillväxten
3. Den offentliga sektorn saknade folkligt stöd
Denna argumentation var i bästa fall ett ärligt försök att rädda vad som räddas kunde av jämlikhetspolitik i en tid av nyliberal frammarsch. Men argumentationen var felaktig och har fått rakt motsatt effekt än vad som var tänkt.
Övergivandet av jämlikhetspolitiken har urholkat socialdemokratins förtroende. Den har skapat massarbetslöshet och stora kvalitetsförsämringar på alla välfärdsområden. Och den var inte nödvändig:
1. Den offentliga sektorn var inte dyr. Krisen i Sverige på 90-talet berodde inte, som många då trodde, på en alltför dyr offentlig sektor. En socialdemokratisk välfärdsmodell har visat sig mycket mer effektiv än ett system med privata försäkringslösningar. Vad som däremot är dyrt är den massarbetslöshet som uppstått när det offentliga sparat på personal. Studie på studie har visat att det oftast är dyrare med arbetslöshet än att anställa i den offentliga sektorn
2. Den offentliga sektorn hämmade inte tillväxten. Länder med stor offentlig sektor har genomgående klarat sig bättre ekonomiskt än länder med liten offentlig sektor. Det finns många skäl till detta. Länder med stor offentlig sektor klarar investeringar i forskning, infrastruktur och strukturomvandling bättre. I kriser minskar efterfrågan och tillväxt inte lika kraftigt eftersom den offentliga sektorn står för en stor del av sysselsättningen. Dessa länder besväras inte lika mycket av sociala problem o s v.
3. Den offentliga sektorn har ett starkt folkligt stöd. Forskning om politiska attityder (bl a European Social Survey) visar att det i länder med en socialdemokratisk välfärdsmodell finns ett brett stöd för höga skatter, omfördelande skattepolitik och en stor offentlig sektor. Motståndet till privatiseringar är lika brett i dessa länder
En framgångsrik socialdemokrati måste våga satsa på välfärden. Den måste visa att den försvarar vad majoriteten vill bevara - en generell välfärdsmodell - och visa att högern är motståndare till detta.
Men för detta krävs en tydlig omprövning av den ekonomiska politik som väglett partiet i snart två årtionden. För detta krävs ett slopande av vissa tidigare beslut, särskilt av det s k utgiftstaket. Först då kan man frigöra medel för de investeringar som är nödvändiga för att börja återställa det välfärden förlorade under 90-talet.
Umeå arbetarekommun
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar