Den missförstådda nationalismen och de icke förstående nationalisterna

Att Sverigedemokraterna fått ta plats i Riksdagen med en hyggligt stor del av platserna är inget separat fenomen som endast går att finna i Sverige. Det är ett faktum att vi talar om en internationell trend i de moderna demokratierna: En våg av extrema högervindar. Vad beror då detta på?
Många ställer sig den frågan och står handfallna inför det växande hotet mot demokratin. Men tillåt mig att vända på det hela en sväng: uppenbarligen finns det en stor del av befolkningen som tilltalas av det budskap som dessa nationalistiska och främlingsfientliga rörelser för ut. Då den senaste delen av min universitetsutbildning innefattade den historiska bakgrunden för den klassiska nationalismen har jag funderat en hel del på detta faktum. Vad är det som den moderna västvärlden saknar som ger upphov till att nationalismens krafter växer?

Svaret tror jag står att finna redan i romantiken under tidigt 1800-tal. Det var en reaktion på upplysningen (Andra halvan av 1700-talet) som ramade in samhället i vetenskapliga mönster och lösgjorde de andliga banden som gjutit samman människor sedan urminnes tider. Samtidigt tågade den industriella revolutionen in och slet upp de traditionella samhällsformerna allt mer med massiva folkförflyttningar och förändring i hur människorna levde sina liv, specifikt i kapitalismens tecken. Poängen i allt detta är att det uppstod ett hålrum där tidigare traditioner, lokalpatriotism och religion fogat samman människor och givit dem trygghet. I de traditionella samhället hade man inte tvingats möta världen som en ensam individ på samma sätt som det vetenskapliga industrisamhället förutsatte att man skulle göra. Då dessa gamla band brutits så tågade istället en annan faktor in för att ge människor gemenskap: Nationalismen. Detta blev en stjärna att blicka mot gemensamt och nationalromantiken skapade nya myter och traditioner (som t.ex. myterna runt Gustav Wasa och firande av vissa speciella dagar) för att bringa gemensamma ceremonier med funktionen att ena människor psykologiskt genom den andliga upplevelsen av gemenskap.

Vi vet vad som hände med den allt mer upptrappande nationalismen genom världskrigen. Men vad hände sedan?

Det är ett faktum att det moderna samhället rör sig mycket snabbare än någon tidigare samhällsform gjort. Kapitalismen trappar hela tiden upp tempot och individualiseringen vilket leder till ökad otrygghet i takt med att friheten ökar (Jag kommer skriva mer om detta vid ett senare tillfälle). Samtidigt så har vi idag ett samhälle som mer eller mindre helt bygger på vetenskap. Genom att vi därmed har rutat in världen i en mall där allting ska kunna mätas och förklaras så låses människors kreativa element inne då de sållar bort irrationella element från sina tankesätt. Det sker även en s.k. avförtrollning av verkligheten som jag skrev om för drygt ett år sedan. Dessa saker kombinerat innebär att människor blir allt mer otrygga och många har svårt att finna sin egen identitet. Då är den romantiserade bilden av folksjälen ett mycket lättillgängligt medel för att ge sig själv en viss mån av trygghet samtidigt som man kan finna likasinnade och binda starka band till dessa. Även utan direkt kontakt med likasinnade finner man en sorts "andlig" gemenskap genom den psykologiska uppfattningen av att man är en del av något större.

Samtidigt bygger detta på en av kapitalismens grundpelare: Konkurrens. För att kunna etsa ihop en grupp så måste den ha en motpol. Ett "vi- och dom-tänk" uppstår som definitivt har goda effekter på den egna gruppen men samtidigt leder till en allt kraftigare upptrappning gentemot "de andra" och oundvikligen resulterar i konflikter. Därmed frodas främlingsfientliga krafter av ett hårt samhällsklimat där grupper ställs mot varandra. Samtidigt är det som jag poängterat i resten av mitt resonemang inte den enda faktorn till att detta växer fram.

Det vi måste fråga oss just nu är om vi kommer att lösa problemet genom att bespotta dessa krafters företrädare (se SD) och försöka kväva dem genom politisk utmanövrering ELLER om vi bör se till att ge våra samhällsmedborgare ett tryggare samhälle där de inte behöver ta till dessa medel.

Samtidigt måste man poängtera att dessa krafter inte förstår sig på vad det egentligen är som orsakar denna ängslan och känsla av otrygghet. Man söker sig till en romantiserad, konservativ illusion av det tidiga svenska folkhemmet för att värna sig mot de globala krafterna som vill slita sönder de traditioner som skänker trygghet och ro i sinnet och målar upp invandrare som fienden som förstört detta. Det är konservatism utifrån nöd som fullständigt missar måltavlan.

Vi måste dock kunna acceptera att alla människor inte klarar av det här fördömda, rovkapitalistiska, hetsiga, stressiga, traditionslösa, kommersialiserade, publicitetshorande, individualiserade och egoistiska samhälle som vi har idag. Alla kan inte finna sin väg i kapitalismens träsk. Vissa känner av att konceptet "frihet" i dagens form endast är en ihålig struktur som måste fyllas med kontenta. Om inte för vår skull så för kommande generationers skull.

Så nej, det vi ser är egentligen inte en grundstomme av rasism. Det är en desperationens konservatism som utifrån okunskap riktar sin udd mot invandrare. För att motverka dessa krafter krävs mer trygghet i samhället och att vi förmår beskriva verkligheten som människor upplever. Det är där vi besegrar främlingsfientligheten och inte genom att tysta ner den.