För en person som saknar större utbildning inom det tekniska området, vad är det som gör att vi kallar själva möjligheten att se denna elektriska representation av text på en skärm, för vetenskap istället för magi? Självaste grundstoden i tankegången om det övernaturliga är ett fenomen som man inte kan förklara. Hur en bildskärm fungerar är okänt för mig vilket gör att jag lika gärna skulle kunna kalla det magi. Vad är då skillnaden för mig om någon annan "vet" hur det fungerar? I verkligheten så finns det ingen skillnad. Kallar jag det för magi och tror på det mer än jag tror på vetenskapen så kommer det att framstå som magi för mig. Det kommer att bli min sanning. Den som äger verklighetsbeskrivningen i dagens samhälle äger alltså själva möjligheten att skapa människors verklighet.
I den rika delen av det postmoderna samhället har de flesta genom stadslivet och kapitalismen lösgjort sig till en sådan grad ifrån naturens grundläggande lagar om den vardagliga kampen för mat och husrum att verkligheten är helt dikterad av sociala fenomen. Nationsgränser, juridiska system, demokratin, media, internet... Allt är sociala konstruktioner som i väldigt låg grad behöver förhålla sig till fysiska begränsningar. De upprätthålls av intersubjektivitet, dvs. en subjektiv uppfattning som delas av stora grupper människor. Samtidigt är de fullt föränderliga genom att man förändrar dessa gruppers uppfattning om verkligheten. Lika snabbt som man upprättat sociala system kan man omkullkasta dem. Därmed är majoriteten av vår moderna verklighet formbar. Vi har alla möjligheter att göra i princip vad vi vill med verkligheten. Detta innebär också att om inte DU gör något för att få din vilja fram så kommer någon att förändra åt sitt håll istället.
Skrämmande, inte sant? Någon som förstår exakt hur detta fenomen fungerar är moderaternas PR-guru Schlingmann. Han har in i det längsta jobbat för att förändra verklighetsuppfattningen om vad moderaterna innebär. Nu har det gått så långt att man börjat försöka förvränga den mörka historian som partiet bär med sig. Något annat man kämpat för är att förändra synen på vad som är möjligt att åstadkomma med politiken. Man refererar till nationalekonomi, globaliseringsprocessen, det internationella läget osv. samtidigt som man inte på sociologisk nivå kan peka på att möjligheterna att förändra samhället har försämrats.
Frågan är väl bara hur mycket folket är beredda att ta innan man ledsnat på nyliberala ideologiska experiment som regerat världspolitiken sedan 1970-talet...
Visar inlägg med etikett sociologi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sociologi. Visa alla inlägg
2011-10-26
2011-09-01
En psykologisk tillbakagång till 1800-talet - Grattis, Alliansen!
Nyliberalismens budskap är enkelt: Du är en individ som förtjänar det du själv skapar. Om du jobbar hårt ska du få frukterna av detta jobb för ditt eget bruk och ingen har rätten att inkräkta på denna princip.
Detta är en mycket enkel grundstomme som de flesta skulle hålla med om. Lika mycket som denna tes står för individuellt ansvarstagande står den dock också för kollektiv negligering. I korta drag innebär den att du ska ta hand om dig själv och skita i alla andra samt att om det går åt helvete så är det ditt eget fel och ansvar. Många skulle därmed inte hålla med om denna tes. De som fortfarande håller med om den efter att ha accepterat denna djupare innebörd har dock inställningen att de som inte gör det är gnälliga, misslyckade människor som bär ansvar för sina egna problem.
Låt mig således hoppa över till det jag egentligen tänkte tala om: Samhällsvetenskapens uppkomst. Ni förstår, samhällsvetenskapen formades i spåren av industrialiseringen som lämnat folk i misär. Storstäderna var en humanitär katastrof där låga löner kombinerades med undermåliga bostäder och vedervärdig samhällsservice. Jag läste en doktorsavhandling om ämnet i vintras där man slog fast att den absolut viktigaste uppgiften för samhällsvetenskapen var att kartlägga samhället samt finna lösningar på de sociala problem som uppstod däri genom att spåra dess orsaker. Föga förvånande kom de fram till att ett stort problem i samhället var att man inte kunde få till stånd sociala reformer då de rika och mäktigaste i samhället led av en föreställning om att arbetarklassens mödor var skapade av dem själva. De hade övertygelsen att om arbetarna bara arbetade nog hårt så skulle de också nå välstånd och framgång. Samhällsvetenskapen kunde dock med lätthet påpeka hur strukturella problem gjorde att oavsett hur hårt en arbetarklassfamilj slet för brödfödan så låg de fast i sin klass.
Vi spolar framåt till idag. Regeringen har sått frön nu sedan 2006 att en stor del svenskar är bidragsparasiterande latmaskar vars undergång har skapats av dem själva. Ungdomar sägs sitta hemma och spela tv-spel och vägra att ta jobb om det inte är helt perfekt för dem. Sjuka människor har smitit från sitt ansvar gentemot samhället och levt gott på sin sjukpenning, ovilliga att bidra. Att dessa grupper blir av med all möjlighet till annat stöd än socialbidrag är därmed inte mer än rätt. De har trots allt förtjänat det.
Detta är bilden som Alliansen med Moderaterna i spetsen har spridit. Få vågar erkänna att det hela tillhör en ideologisk övertygelse som inte bär grund gentemot forskning. Avregleringar, utförsäljningar och nedskärningar sker utifrån en nästintill religiös övertygelse där man ser försämringarna som en nödvändighet i en situation som svenskarna har skapat själva. Samtidigt ignorerar man den samhällsvetenskapliga forskningen. Strukturella förtryck i form av klassamhället, ojämställdheten och rasismen stängs ute till förmån för en ekonomisk kalkyl. Välfärdsstaten har fallit och vi är åter på 1800-talet där Lorénska Stiftelsen hade skakat på huvudet och suckat åt regeringsmaktens irrationella handlingssätt.
Vetenskapen måste våga bli politisk när beteendet från politikens maktelit inte längre följer en hållbar väg. Tro mig när jag säger att det inte är ett sammanträffande att samhällsvetenskapen får mindre pengar inom universitetsvärlden än naturvetenskapen... Den är nämligen mycket farligare.
För ytterligare läsning rekommenderas: Wisselgren, Per (2000). Samhällets kartläggare: Lorénska stiftelsen, den sociala frågan och samhällsvetenskapens formering 1830-1920
Detta är en mycket enkel grundstomme som de flesta skulle hålla med om. Lika mycket som denna tes står för individuellt ansvarstagande står den dock också för kollektiv negligering. I korta drag innebär den att du ska ta hand om dig själv och skita i alla andra samt att om det går åt helvete så är det ditt eget fel och ansvar. Många skulle därmed inte hålla med om denna tes. De som fortfarande håller med om den efter att ha accepterat denna djupare innebörd har dock inställningen att de som inte gör det är gnälliga, misslyckade människor som bär ansvar för sina egna problem.
Låt mig således hoppa över till det jag egentligen tänkte tala om: Samhällsvetenskapens uppkomst. Ni förstår, samhällsvetenskapen formades i spåren av industrialiseringen som lämnat folk i misär. Storstäderna var en humanitär katastrof där låga löner kombinerades med undermåliga bostäder och vedervärdig samhällsservice. Jag läste en doktorsavhandling om ämnet i vintras där man slog fast att den absolut viktigaste uppgiften för samhällsvetenskapen var att kartlägga samhället samt finna lösningar på de sociala problem som uppstod däri genom att spåra dess orsaker. Föga förvånande kom de fram till att ett stort problem i samhället var att man inte kunde få till stånd sociala reformer då de rika och mäktigaste i samhället led av en föreställning om att arbetarklassens mödor var skapade av dem själva. De hade övertygelsen att om arbetarna bara arbetade nog hårt så skulle de också nå välstånd och framgång. Samhällsvetenskapen kunde dock med lätthet påpeka hur strukturella problem gjorde att oavsett hur hårt en arbetarklassfamilj slet för brödfödan så låg de fast i sin klass.
Vi spolar framåt till idag. Regeringen har sått frön nu sedan 2006 att en stor del svenskar är bidragsparasiterande latmaskar vars undergång har skapats av dem själva. Ungdomar sägs sitta hemma och spela tv-spel och vägra att ta jobb om det inte är helt perfekt för dem. Sjuka människor har smitit från sitt ansvar gentemot samhället och levt gott på sin sjukpenning, ovilliga att bidra. Att dessa grupper blir av med all möjlighet till annat stöd än socialbidrag är därmed inte mer än rätt. De har trots allt förtjänat det.
Detta är bilden som Alliansen med Moderaterna i spetsen har spridit. Få vågar erkänna att det hela tillhör en ideologisk övertygelse som inte bär grund gentemot forskning. Avregleringar, utförsäljningar och nedskärningar sker utifrån en nästintill religiös övertygelse där man ser försämringarna som en nödvändighet i en situation som svenskarna har skapat själva. Samtidigt ignorerar man den samhällsvetenskapliga forskningen. Strukturella förtryck i form av klassamhället, ojämställdheten och rasismen stängs ute till förmån för en ekonomisk kalkyl. Välfärdsstaten har fallit och vi är åter på 1800-talet där Lorénska Stiftelsen hade skakat på huvudet och suckat åt regeringsmaktens irrationella handlingssätt.
Vetenskapen måste våga bli politisk när beteendet från politikens maktelit inte längre följer en hållbar väg. Tro mig när jag säger att det inte är ett sammanträffande att samhällsvetenskapen får mindre pengar inom universitetsvärlden än naturvetenskapen... Den är nämligen mycket farligare.
För ytterligare läsning rekommenderas: Wisselgren, Per (2000). Samhällets kartläggare: Lorénska stiftelsen, den sociala frågan och samhällsvetenskapens formering 1830-1920
2010-12-16
LO - sparka SAP i arslet nu innan det är för sent!
Kopplingen mellan facket och SAP har försvagats successivt de senaste 20 åren. I den politiska krisens skugga står det många ivriga agitatorer och ropar "Nu är det dags för LO att klippa banden med S!". Trots att detta vore fullständigt vanvettigt ur ett välfärdsvetenskaplig perspektiv så verkar det vara många som lystrar till detta. Tillåt mig att lyfta fram två citat.
"Socialdemokrati och fackföreningsrörelse har var för sig och gemensamt varit huvudfaktorer i skapandet av det samhälle, där frihet och medborgerliga rättigheter är gemene mans oförytterliga egendom." ~ Gustav Möller,erkänd svensk socialdemokratisk pionjär som var mest aktiv under 1930-talet.
"En stark allians mellan de fackliga organisationerna och det socialdemokratiska partiet är den viktigaste tillskyndaren inte bara av en generös välfärdsstat, utan också av en välfärdsstat med en stark, universalistisk, medborgarbaserad, solidarisk omfördelande och service-orienterad karaktär." ~ Evelyne Huber & John Stephens, politiskt neutrala amerikanska sociologer.
För att fortsätta bygget på välfärdsstaten måste bandet mellan LO och SAP stärkas. Detta måste gå ut på ett gemensamt närmande. Men först måste nog LO sparka SAP i arslet för att partiet betett sig som det gjort på senare tid.
"Socialdemokrati och fackföreningsrörelse har var för sig och gemensamt varit huvudfaktorer i skapandet av det samhälle, där frihet och medborgerliga rättigheter är gemene mans oförytterliga egendom." ~ Gustav Möller,erkänd svensk socialdemokratisk pionjär som var mest aktiv under 1930-talet.
"En stark allians mellan de fackliga organisationerna och det socialdemokratiska partiet är den viktigaste tillskyndaren inte bara av en generös välfärdsstat, utan också av en välfärdsstat med en stark, universalistisk, medborgarbaserad, solidarisk omfördelande och service-orienterad karaktär." ~ Evelyne Huber & John Stephens, politiskt neutrala amerikanska sociologer.
För att fortsätta bygget på välfärdsstaten måste bandet mellan LO och SAP stärkas. Detta måste gå ut på ett gemensamt närmande. Men först måste nog LO sparka SAP i arslet för att partiet betett sig som det gjort på senare tid.
2010-09-10
Demokratins undergång
Jag har tänkt rätt mycket på senare tid. Det kan bero på att jag varit så förbannat sjuk i två veckor att jag mest suttit ensam och sysslolös, utan att delta i den här fantastiska valrörelsen. Men ämnet jag tänkt på är först och främst jordens framtid. Ett tungt ämne som innehåller oändligt många olika scenarion. Det som jag fastnat mest för är dock Karl Marx tankar kring det kapitalistiska samhällets slutliga undergång.
Sedan jag började studera sociologi så har många portar öppnats för mig som tidigare har varit slutna och fått mig att inse att den där skäggiga gubben antagligen har rätt. Vi går med stadiga steg mot undergången, hur pessimistiskt det än låter. Tillåt mig att utveckla mitt resonemang.
Det kapitalistiska samhället håller på att sluka allt i den här världen. Känslor, personlighet, kultur, demokrati, religion, familjeliv och allt i närheten av dessa saker håller på att kommersialiseras till en nivå som, i mina ögon, obönhörligt kommer att slunga världen in i en ny mörk tidsålder eller helt och hållet förinta människan. Det starkaste beviset på detta är demokratins sönderfall i en värld där pengar (och effektivitetskravet) är en fetisch som kräver allt fler anhängare. Samhället har gått ifrån att vara politiserat och kollektivt till att bli avpolitiserat och individualiserat. Politik som medel till samhällsförändring får mindre och mindre förtroende samtidigt som politik som hobby antagligen är den mest smutskastade verksamheten i samhället. Vem mer får ta lika mycket skit som politiker får?
Alla partier (exklusive MP) har sedan årsskiftet 91-92 tappat en stor del av sin medlemsskara. Allt som allt har antalet medlemmar i politiska partier sjunkit från ca 625 000 årsskiftet 91-92 till 255 500 årsskiftet 09-10. Detta skapar ett stort problem i det representativa demokratiska systemet.
Ni förstår, om medlemsunderlaget minskar så minskar också det interndemokratiska underlaget. Då färre röster uttrycker sin åsikt så delar färre människor på makten vilket gör att ett färre antal individer besitter lika mycket makt som tidigare ett stort antal individer besuttit tillsammans. Kakan är lika stor men det är färre som delar på den. Hänger ni med?
Detta leder i längden till toppstyrning, passivitet och centralisering av debatten vilket i sin tur leder vidare till ytterligare minskning av medlemsskarorna. Färre personer blir dessutom utbildade i politisk kunskap som endast kan införskaffas genom att konkret utöva politik, vilket i sin tur leder till att politik blir svårt att greppa för en majoritet av folket.
Samtidigt som detta sker så förändras samhället mot ett mer individualiserat samhälle (i enlighet med det kapitalistiska samhället) där fokuset ligger på att tänka i individuella termer. Viljan att behandlas som en individ har aldrig varit starkare och tanken med att ansluta sig till ett politiskt parti "där man klumpas ihop med en massa åsikter" är inget som lockar. I denna form av samhälle blir de kollektiva krafterna allt svagare medan de kapitalstyrda krafterna greppar makten. Här kommer media in i bilden som opinionsbildare.
Grundtanken med media var, som jag förstår det, att den skulle förmedla objektiva sanningar i nyheter och sedan ge samhällskritik utifrån vad medborgarna i det demokratiska samhället uttrycker. Detta har sedan medias begynnelse brutits sönder mer och mer. Det bästa exemplet för att illustrera detta är tidningarna i landet. En stor del av dessa ägs av politiska krafter vilket i praktiken ska innebära att ledarsidan är politiskt färgad och resten av tidningen är neutral.
Men detta är inte fallet idag. Istället så färgas stora delar av tidningarna i enlighet med den politiska drivkrafter. Bilder, rubriker och vilka som tillfrågas om att ge kommentarer (kring politiska ärenden), manipuleras och driver en linje som inte är tillfrågad av medborgarna. Istället dikteras delar av sanningen av politiska krafter vilket i sin tur påverkar medborgarnas syn på verkligheten och sanningen. Media har gått ifrån att förmedla opinion till att bilda opinion.
Med dessa två grundbultar i åtanke så är det i sin ordning att granska detta ifrån ett politiskt perspektiv. Vem/vilka gynnas av dessa förhållanden?
När det kommer till medlemssiffror så har högern aldrig varit särskilt beroende av höga medlemstal för att vinna val. Det är trots allt en liten del av befolkningen med stora ekonomiska resurser som vi talar om här. De är inte sällan organiserade på ett sådant sätt att de knappt har någon löpande aktivitet under årens gång (mellan valen) utöver styrelsearbete och viss utbildning. Istället så fokuserar de på att vinna val. Själva grundstommen i detta system är elitistisk och konkurrensbetonad.
Detta skiljer sig kraftigt från folkrörelsetanken som ligger till grund för vänstersidan av politiken. Där satsar man istället på hög gräsrotsaktivism, höga medlemstal och därmed också en brett förankrad interndemokrati. Det blir en kraft som ökar demokratin i samhället samt den allmänna politiska kunskapsnivån. Stort engagemang ersätter stora ekonomiska resurser.
När den allmäna nivån av politiskt engagemang sjunker så gynnas därmed högern. Det är också statistiskt säkerställt att om valdeltagandet sjunker så är det oftast arbetarklassen som ligger på sofforna. De grupper som är högst valdeltagande är höginkomsttagarna samt välorganiserade politiska enklaver som t.ex. nationalsocialisterna. Hur ironiskt det än är så är det just de som traditionellt sett stått emot demokratin som nyttjar den mest.
Därmed kan vi se att högern allmänt gynnas av lågt deltagande i demokratin medan vänstern missgynnas.
Media är samtidigt sjukligt snedvridet. Vi har visserligen SVT och SR som gör sitt bästa för att vara objektiva nyhetsförmedlare. Dessa kallas dock för "sosse-styrda" då de inte förmedlar den sanning som majoriteten av svensk media gör. För talar man om svensk media så talar man om borgerlig media. Av 72 tidningar i Sverige är 13 socialdemokratiskt ägda medan 59 är borgerligt ägda. Av de stora nationella tidningarna är en socialdemokratisk och fem borgerliga. Men sanningen ligger i att borgerligheten har oerhört mycket större ekonomiska resurser att leka med. I en värld där pengar styr så är det inte staten som är demokratins största fiende, utan det är kapitalet. Särintressen från kapitalistiska lobbyorganisationer får mer att säga till om än stora grupper medborgares problem och viljor.
Sanningen är att kapitalet kommer att sluka demokratin om inte en stark och demokratisk arbetarrörelse står emot det. Med facket som motvikt mot svensk näringsliv och en megafon för arbetarnas intressen så kan balansen upprätthållas i det blandekonomiska systemet. Demokratin och den ekonomiska tillväxten kan båda garanteras med ett socialdemokratiskt styre. Kan den verkligen det med ett borgerligt styre?
Ni vet vad jag tycker. Tänk efter själva nu.
Sedan jag började studera sociologi så har många portar öppnats för mig som tidigare har varit slutna och fått mig att inse att den där skäggiga gubben antagligen har rätt. Vi går med stadiga steg mot undergången, hur pessimistiskt det än låter. Tillåt mig att utveckla mitt resonemang.
Det kapitalistiska samhället håller på att sluka allt i den här världen. Känslor, personlighet, kultur, demokrati, religion, familjeliv och allt i närheten av dessa saker håller på att kommersialiseras till en nivå som, i mina ögon, obönhörligt kommer att slunga världen in i en ny mörk tidsålder eller helt och hållet förinta människan. Det starkaste beviset på detta är demokratins sönderfall i en värld där pengar (och effektivitetskravet) är en fetisch som kräver allt fler anhängare. Samhället har gått ifrån att vara politiserat och kollektivt till att bli avpolitiserat och individualiserat. Politik som medel till samhällsförändring får mindre och mindre förtroende samtidigt som politik som hobby antagligen är den mest smutskastade verksamheten i samhället. Vem mer får ta lika mycket skit som politiker får?
Alla partier (exklusive MP) har sedan årsskiftet 91-92 tappat en stor del av sin medlemsskara. Allt som allt har antalet medlemmar i politiska partier sjunkit från ca 625 000 årsskiftet 91-92 till 255 500 årsskiftet 09-10. Detta skapar ett stort problem i det representativa demokratiska systemet.
Ni förstår, om medlemsunderlaget minskar så minskar också det interndemokratiska underlaget. Då färre röster uttrycker sin åsikt så delar färre människor på makten vilket gör att ett färre antal individer besitter lika mycket makt som tidigare ett stort antal individer besuttit tillsammans. Kakan är lika stor men det är färre som delar på den. Hänger ni med?
Detta leder i längden till toppstyrning, passivitet och centralisering av debatten vilket i sin tur leder vidare till ytterligare minskning av medlemsskarorna. Färre personer blir dessutom utbildade i politisk kunskap som endast kan införskaffas genom att konkret utöva politik, vilket i sin tur leder till att politik blir svårt att greppa för en majoritet av folket.
Samtidigt som detta sker så förändras samhället mot ett mer individualiserat samhälle (i enlighet med det kapitalistiska samhället) där fokuset ligger på att tänka i individuella termer. Viljan att behandlas som en individ har aldrig varit starkare och tanken med att ansluta sig till ett politiskt parti "där man klumpas ihop med en massa åsikter" är inget som lockar. I denna form av samhälle blir de kollektiva krafterna allt svagare medan de kapitalstyrda krafterna greppar makten. Här kommer media in i bilden som opinionsbildare.
Grundtanken med media var, som jag förstår det, att den skulle förmedla objektiva sanningar i nyheter och sedan ge samhällskritik utifrån vad medborgarna i det demokratiska samhället uttrycker. Detta har sedan medias begynnelse brutits sönder mer och mer. Det bästa exemplet för att illustrera detta är tidningarna i landet. En stor del av dessa ägs av politiska krafter vilket i praktiken ska innebära att ledarsidan är politiskt färgad och resten av tidningen är neutral.
Men detta är inte fallet idag. Istället så färgas stora delar av tidningarna i enlighet med den politiska drivkrafter. Bilder, rubriker och vilka som tillfrågas om att ge kommentarer (kring politiska ärenden), manipuleras och driver en linje som inte är tillfrågad av medborgarna. Istället dikteras delar av sanningen av politiska krafter vilket i sin tur påverkar medborgarnas syn på verkligheten och sanningen. Media har gått ifrån att förmedla opinion till att bilda opinion.
Med dessa två grundbultar i åtanke så är det i sin ordning att granska detta ifrån ett politiskt perspektiv. Vem/vilka gynnas av dessa förhållanden?
När det kommer till medlemssiffror så har högern aldrig varit särskilt beroende av höga medlemstal för att vinna val. Det är trots allt en liten del av befolkningen med stora ekonomiska resurser som vi talar om här. De är inte sällan organiserade på ett sådant sätt att de knappt har någon löpande aktivitet under årens gång (mellan valen) utöver styrelsearbete och viss utbildning. Istället så fokuserar de på att vinna val. Själva grundstommen i detta system är elitistisk och konkurrensbetonad.
Detta skiljer sig kraftigt från folkrörelsetanken som ligger till grund för vänstersidan av politiken. Där satsar man istället på hög gräsrotsaktivism, höga medlemstal och därmed också en brett förankrad interndemokrati. Det blir en kraft som ökar demokratin i samhället samt den allmänna politiska kunskapsnivån. Stort engagemang ersätter stora ekonomiska resurser.
När den allmäna nivån av politiskt engagemang sjunker så gynnas därmed högern. Det är också statistiskt säkerställt att om valdeltagandet sjunker så är det oftast arbetarklassen som ligger på sofforna. De grupper som är högst valdeltagande är höginkomsttagarna samt välorganiserade politiska enklaver som t.ex. nationalsocialisterna. Hur ironiskt det än är så är det just de som traditionellt sett stått emot demokratin som nyttjar den mest.
Därmed kan vi se att högern allmänt gynnas av lågt deltagande i demokratin medan vänstern missgynnas.
Media är samtidigt sjukligt snedvridet. Vi har visserligen SVT och SR som gör sitt bästa för att vara objektiva nyhetsförmedlare. Dessa kallas dock för "sosse-styrda" då de inte förmedlar den sanning som majoriteten av svensk media gör. För talar man om svensk media så talar man om borgerlig media. Av 72 tidningar i Sverige är 13 socialdemokratiskt ägda medan 59 är borgerligt ägda. Av de stora nationella tidningarna är en socialdemokratisk och fem borgerliga. Men sanningen ligger i att borgerligheten har oerhört mycket större ekonomiska resurser att leka med. I en värld där pengar styr så är det inte staten som är demokratins största fiende, utan det är kapitalet. Särintressen från kapitalistiska lobbyorganisationer får mer att säga till om än stora grupper medborgares problem och viljor.
Sanningen är att kapitalet kommer att sluka demokratin om inte en stark och demokratisk arbetarrörelse står emot det. Med facket som motvikt mot svensk näringsliv och en megafon för arbetarnas intressen så kan balansen upprätthållas i det blandekonomiska systemet. Demokratin och den ekonomiska tillväxten kan båda garanteras med ett socialdemokratiskt styre. Kan den verkligen det med ett borgerligt styre?
Ni vet vad jag tycker. Tänk efter själva nu.
2010-07-10
Vidriga kommentarer i Littorinaffärens spår
Jag ska börja med att säga att jag helt ärligt är så cynisk att jag misstänkte att det var någon fars bakom Littorins avgång, utöver det han angav i presskonferensen. För det är allt för ofta så i politiken. Halva sanningen kommer fram medan resten vilar i skuggorna. Det är precis samma sak som när partiledarna står och viftar med statistik som visar att det är just de som har sanningen i sina händer. Halva sanningen.
Men det dyker upp ett flertal intressanta och inte minst viktiga frågor i kölvattnet efter den här skandalen. Den jag tycker är mest intressant är: Hur reagerar folket på detta? Om jag skulle utgå från kommentarerna på Aftonbladets artikel så är det en väldigt splittrad reaktion där det finns både hyllningar och fördömanden. Först och främst är det sexköpsstödjare som hyllar honom och säger att det minsann var bra gjort. Sedan finns det dem som menar "Äh, det var väl inte så illa, titta på Mona".
Ännu en gång visar okunskapen sitt fula tryne och viftar med att sexköp är helt okej och naturligt samt att det inte skapar någon skada alls. Att ingen får lida för att vissa (till stor majoritet män) känner att de måste få knulla något annat än sin hemmafru (som man kedjat fast vid spisen).
Det kanske bara är jag som är hjärntvättad av "PK-vänstern" men jag grundar mina åsikter på vetenskap mer än jag grundar dem på värderingar. Människor som blir beroende av att sälja sin kropp för att tjäna sitt uppehälle mår (i nästintill alla fall) psykiskt dåligt. Tänk dig själv att du misslyckats med din utbildning, inte fått det där drömjobbet och dessutom saknar ekonomiskt stöd från samhället och familjen. I dagens kapitalistiska samhälle är då en av utvägarna att sälja din kropp till män. Dessa män är i alla vuxna åldrar och oftast icke attraktiva. Du ligger helt enkelt där och får ta emot fet, hårig, illaluktande kuk IN I DIG för att kunna leva. Utöver det påverkas din umgängeskrets, då man inte kan vara öppen med att man lever som prostituerad. Inte heller ens familj kan veta om det. Man lever dubbla liv eller i ett isolerat tillstånd. Om man sedan har en hallick så blir det absolut inte bättre.
Synen på sex förändras. Ens libido (sexdrift) sjunker kraftigt för att man tvingas ha så mycket menlöst sex som varken är upphetsande eller känslomässigt givande. Många kan aldrig mer ha ett fungerande och hälsosamt sexliv efter att de slutat med prostitutionen.
Men allt det här är väl helt okej, så länge vi män har möjlighet att få oss ett extra skjut någon gång på kvinnors bekostnad. Eller? För det är uppenbart att den moralen verkar etsa sig fast i många av Aftonbladets manliga läsare. Beklagligt och människovidrigt, tycker jag. Ännu tristare är väl att det finns en helvetes massa sossegubbar som fortfarande tycker att feminismen inte har något med socialdemokratin att göra och kanske t.o.m. tillhör de som kommenterar på det där viset...
Men det dyker upp ett flertal intressanta och inte minst viktiga frågor i kölvattnet efter den här skandalen. Den jag tycker är mest intressant är: Hur reagerar folket på detta? Om jag skulle utgå från kommentarerna på Aftonbladets artikel så är det en väldigt splittrad reaktion där det finns både hyllningar och fördömanden. Först och främst är det sexköpsstödjare som hyllar honom och säger att det minsann var bra gjort. Sedan finns det dem som menar "Äh, det var väl inte så illa, titta på Mona".
Ännu en gång visar okunskapen sitt fula tryne och viftar med att sexköp är helt okej och naturligt samt att det inte skapar någon skada alls. Att ingen får lida för att vissa (till stor majoritet män) känner att de måste få knulla något annat än sin hemmafru (som man kedjat fast vid spisen).
Det kanske bara är jag som är hjärntvättad av "PK-vänstern" men jag grundar mina åsikter på vetenskap mer än jag grundar dem på värderingar. Människor som blir beroende av att sälja sin kropp för att tjäna sitt uppehälle mår (i nästintill alla fall) psykiskt dåligt. Tänk dig själv att du misslyckats med din utbildning, inte fått det där drömjobbet och dessutom saknar ekonomiskt stöd från samhället och familjen. I dagens kapitalistiska samhälle är då en av utvägarna att sälja din kropp till män. Dessa män är i alla vuxna åldrar och oftast icke attraktiva. Du ligger helt enkelt där och får ta emot fet, hårig, illaluktande kuk IN I DIG för att kunna leva. Utöver det påverkas din umgängeskrets, då man inte kan vara öppen med att man lever som prostituerad. Inte heller ens familj kan veta om det. Man lever dubbla liv eller i ett isolerat tillstånd. Om man sedan har en hallick så blir det absolut inte bättre.
Synen på sex förändras. Ens libido (sexdrift) sjunker kraftigt för att man tvingas ha så mycket menlöst sex som varken är upphetsande eller känslomässigt givande. Många kan aldrig mer ha ett fungerande och hälsosamt sexliv efter att de slutat med prostitutionen.
Men allt det här är väl helt okej, så länge vi män har möjlighet att få oss ett extra skjut någon gång på kvinnors bekostnad. Eller? För det är uppenbart att den moralen verkar etsa sig fast i många av Aftonbladets manliga läsare. Beklagligt och människovidrigt, tycker jag. Ännu tristare är väl att det finns en helvetes massa sossegubbar som fortfarande tycker att feminismen inte har något med socialdemokratin att göra och kanske t.o.m. tillhör de som kommenterar på det där viset...
2010-03-22
Borgerlig frihet VS Socialdemokratisk frihet, del 1
Borgarna fortsätter att babbla om frihet hit och dit. Enligt dem är statens makt ett hot mot individens frihet. Jag kan förstå denna oro på ett grundläggande plan. Ingen vill väl ha en stat som övervakar och styr dess medborgare? Att borgarna tror att det blir resultatet av ett vänsterstyre är däremot fullständigt oförståligt. Att sjukvård för alla i längden skulle leda till en totalitär stat på något sätt.
Övervakningen är ett faktum i det moderna samhället. Oavsett borgerligt eller socialdemokratiskt styre så kommer övervakningen att vara kvar av byråkratiska skäl och effektiviseringsskäl. Den behöver kanske inte bli så extrem som FRA och IPRED, men den existerar i skatteverket, sjukvårdssystemet, folkbokföringen, SCB, radiotjänsten... För staten måste kartlägga befolkningen någorlunda för att kunna upprätthålla en god samhällsservice. För att inte glömma alla de gånger du betalar med ditt betalkort eller plockar ut pengar från banken. Vi är konstant övervakade på ett flertal sätt som är nödvändiga för att upprätthålla den moderna samhällsstrukturen. Om detta är rätt eller fel är inte upp till mig att säga, men utan dessa former av övervakning skulle inte det moderna samhället gå runt.
Vid ett socialdemokratiskt styre används denna information först och främst för att upprätta och upprätthålla en god välfärd för alla över hela landet. Men i ett borgerligt styre övergår denna information ofta till andra instanser än staten. I vissa fall kommer den att insamlas av privata aktörer som kan bruka den som de vill.
Men säg att vi avskaffar denna övervakning. Är vi inte fria då? Och om vi kraftigt reducerar statens makt, sänker skatterna till ett minimum och ger över makten från statliga bolag till privata aktörer, har vi inte uppnått så stor frihet som vi kan?
Svaret är nej. För makten över medborgarna försvinner inte bara för att man tar bort statens makt. Istället övergår den till näringslivet. Detta lilla kollektiv går inte att påverka nämnvärt genom att gå till valurnan och lägga din röst. I många fall kommer de inte ens att fråga innan de genomför förändringar som får stora konsekvenser för medborgarna. Då staten inte längre kan stå som motpol mot kapitalkrafterna så naggas demokratin i kanten. Människor behöver demokratiska ledare och marknadens anarki bör inte ses som ett alternativ till statens demokrati. Tro mig när jag säger att detta skräckscenario är fullt möjligt i en värld där alla lider av en obotlig pengafetisch.
Sedan kommer vi till en annan form av ofrihet. Det handlar om själva våra psyken. Sociologin använder sig av begreppet "socialisation" för att beskriva de av samhället givna psykiska drag som en individ får genom olika händelser. Vi får lära oss av samhället hur man ska vara/tänka/handla på vissa sätt. På detta sätt upprätthålls normer och värderingar från generation till generation med mindre förändringar. Något som vi inte kunde förutspå för länge sedan var dock informationssamhällets intåg som möjliggjorde för näringslivet att ta en allt större plats i informationsspridningen. De har idag så stor makt att de genom media och reklam kan sprida allsköna normer och idéer långt mycket effektivare än politiska partier. Oftast handlar detta om vad människor ska köpa, men i och med deras stöd av borgerliga idéer (och vice versa) handlar det allt mer om hur man ska leva och vad man ska tycka och tänka. Det är inte en tillfällighet att det inte är "inne" att vara socialdemokrat, speciellt i storstäderna där detta är ännu mer påtagligt.
Denna makt har kapitalet tagit från kyrkan, familjen, staten, bygden osv... Makten att definiera verkligheten har övergått till en samling profitstyrda aktörer. Och tro det eller ej så är det mer ekonomiskt lönsamt för företag med borgerliga ledare än socialdemokratiska. På bekostnad av befolkningen.
Jag vill bara att ni ska smaka lite på dessa tankar. Det är full förståligt att tveka på dess sanningshalt, men om ni vill läsa mer så finns det gott om sociologer som skrivit om alla dessa saker.
Vivé la socialissmus, vivé la libertad.
Övervakningen är ett faktum i det moderna samhället. Oavsett borgerligt eller socialdemokratiskt styre så kommer övervakningen att vara kvar av byråkratiska skäl och effektiviseringsskäl. Den behöver kanske inte bli så extrem som FRA och IPRED, men den existerar i skatteverket, sjukvårdssystemet, folkbokföringen, SCB, radiotjänsten... För staten måste kartlägga befolkningen någorlunda för att kunna upprätthålla en god samhällsservice. För att inte glömma alla de gånger du betalar med ditt betalkort eller plockar ut pengar från banken. Vi är konstant övervakade på ett flertal sätt som är nödvändiga för att upprätthålla den moderna samhällsstrukturen. Om detta är rätt eller fel är inte upp till mig att säga, men utan dessa former av övervakning skulle inte det moderna samhället gå runt.
Vid ett socialdemokratiskt styre används denna information först och främst för att upprätta och upprätthålla en god välfärd för alla över hela landet. Men i ett borgerligt styre övergår denna information ofta till andra instanser än staten. I vissa fall kommer den att insamlas av privata aktörer som kan bruka den som de vill.
Men säg att vi avskaffar denna övervakning. Är vi inte fria då? Och om vi kraftigt reducerar statens makt, sänker skatterna till ett minimum och ger över makten från statliga bolag till privata aktörer, har vi inte uppnått så stor frihet som vi kan?
Svaret är nej. För makten över medborgarna försvinner inte bara för att man tar bort statens makt. Istället övergår den till näringslivet. Detta lilla kollektiv går inte att påverka nämnvärt genom att gå till valurnan och lägga din röst. I många fall kommer de inte ens att fråga innan de genomför förändringar som får stora konsekvenser för medborgarna. Då staten inte längre kan stå som motpol mot kapitalkrafterna så naggas demokratin i kanten. Människor behöver demokratiska ledare och marknadens anarki bör inte ses som ett alternativ till statens demokrati. Tro mig när jag säger att detta skräckscenario är fullt möjligt i en värld där alla lider av en obotlig pengafetisch.
Sedan kommer vi till en annan form av ofrihet. Det handlar om själva våra psyken. Sociologin använder sig av begreppet "socialisation" för att beskriva de av samhället givna psykiska drag som en individ får genom olika händelser. Vi får lära oss av samhället hur man ska vara/tänka/handla på vissa sätt. På detta sätt upprätthålls normer och värderingar från generation till generation med mindre förändringar. Något som vi inte kunde förutspå för länge sedan var dock informationssamhällets intåg som möjliggjorde för näringslivet att ta en allt större plats i informationsspridningen. De har idag så stor makt att de genom media och reklam kan sprida allsköna normer och idéer långt mycket effektivare än politiska partier. Oftast handlar detta om vad människor ska köpa, men i och med deras stöd av borgerliga idéer (och vice versa) handlar det allt mer om hur man ska leva och vad man ska tycka och tänka. Det är inte en tillfällighet att det inte är "inne" att vara socialdemokrat, speciellt i storstäderna där detta är ännu mer påtagligt.
Denna makt har kapitalet tagit från kyrkan, familjen, staten, bygden osv... Makten att definiera verkligheten har övergått till en samling profitstyrda aktörer. Och tro det eller ej så är det mer ekonomiskt lönsamt för företag med borgerliga ledare än socialdemokratiska. På bekostnad av befolkningen.
Jag vill bara att ni ska smaka lite på dessa tankar. Det är full förståligt att tveka på dess sanningshalt, men om ni vill läsa mer så finns det gott om sociologer som skrivit om alla dessa saker.
Vivé la socialissmus, vivé la libertad.
2010-03-21
Pessimismens fula ansikte visar sig allt tydligare
Hej alla!
Det var länge sen jag skrev nåt, men min underbara kärlek på andra sidan datorskärmen skickade mig en låt som gav mig inspiration att skriva ett nytt inlägg.
För de som inte vet det så studerar jag just nu sociologi med socialpsykologisk inriktning. Det är ett ämne fyllt med intressanta ämnen och vidsträckta teorier som analyserar samhället och hur människor beter sig och för att dels skapa samhället och dels hur människor tar till sig samhällets normer, idéer och former.
Jag valde ämnet för att få ytterligare förståelse för hur världen ser ut och varför den gör det. En sak har dock blivit allt tydligare för mig, och det är att dagen och morgondagen bygger på ett ord enligt alla teoretiker: pessimism.
Vi har Karl Marx som teoretiserar om hur världen kommer att gå under och sedan uppstå åter ur askan som ett socialistiskt paradis, vilket i nutida termer tyvärr omöjliggörs av kärnvapensframtiden. Vi har Max Weber som talar om att rationalismen kommer att ruta in verkligheten till den punkt att människorna stängs in i en järnbur där samhället har definierat exakt vad en individ ska vara och vad den därmed kan göra. Vi har Georg Simmel som talar om ett överflöd av meningslös kultur som tillslut kommer att slå ut den mänskliga kreativiteten.
Jag skulle kunna fortsätta att plocka fram teoretiker och deras eländiga teorier, men ni förstår vad jag menar. Ingenstans finns en gnista hopp verkar det som. Problematiken tycks ligga rotad i kapitalismens djupgående krafter att inrikta allt på profitering. Livets mening har blivit summerad till att tjäna pengar. Under detta ska allt annat buga. Känslor, religion, kreativitet, jämställdhet, rättvisa, frihet... Allt måste underkastas pengar.
Det känns visserligen bra att bli så bekräftad hela tiden i mina socialdemokratiska värderingar, men jag tänkte ändå att sociologi på något sätt skulle kunna ge mig en mer mångfacetterad bild av världen. För de flesta av mina kunskaper om samhället har färgats av en socialdemokratisk ideologi. Det är därmed förvånande för mig att sitta där i föreläsningssalarna och gång på gång få höra om att det är kapitalismen som är problemet. Att kapitalismen håller på att förstöra allt. Konsumera allt annat och lämna kvar en grå massa utan betydelse. Och det här är inte ideologiskt färgat. Det är istället en så rättvis, rationell och vetenskaplig bild av verkligheten som det går att uppbåda med moderna medel.
Ändå kvarstår faktumet att allt är på väg åt helvete. Jag vet inte. Det känns tragiskt. Inte undra på att folk mår så dåligt.
Jag tror i alla fall att det kan bli bättre. Socialdemokratin har en möjlighet att förändra saker. Men för att göra det så måste socialdemokratin sträcka på ryggen och acceptera att kapitalismens krafter är långt mycket farligare än man tror. Vi kan inte ge efter inför kapitalets och rationalismens krafter allt för mycket. Det krävs ett steg till vänster och en brinnande vilja att förändra. Annars är vi dömda till Marx undergång, Webers järnbur och Simmels kulturtragedi. För att inte glömma Hoschchilds kommercialisering av känslolivet, Giddens upplösande av tid och rum samt Goffmans eviga skådespel av falska masker.
Det tåls att tänka på. För det är mer än skattepengar som står på spel när det kommer till kapitalismen. Det är människor och allt som människorna har.
Det var länge sen jag skrev nåt, men min underbara kärlek på andra sidan datorskärmen skickade mig en låt som gav mig inspiration att skriva ett nytt inlägg.
För de som inte vet det så studerar jag just nu sociologi med socialpsykologisk inriktning. Det är ett ämne fyllt med intressanta ämnen och vidsträckta teorier som analyserar samhället och hur människor beter sig och för att dels skapa samhället och dels hur människor tar till sig samhällets normer, idéer och former.
Jag valde ämnet för att få ytterligare förståelse för hur världen ser ut och varför den gör det. En sak har dock blivit allt tydligare för mig, och det är att dagen och morgondagen bygger på ett ord enligt alla teoretiker: pessimism.
Vi har Karl Marx som teoretiserar om hur världen kommer att gå under och sedan uppstå åter ur askan som ett socialistiskt paradis, vilket i nutida termer tyvärr omöjliggörs av kärnvapensframtiden. Vi har Max Weber som talar om att rationalismen kommer att ruta in verkligheten till den punkt att människorna stängs in i en järnbur där samhället har definierat exakt vad en individ ska vara och vad den därmed kan göra. Vi har Georg Simmel som talar om ett överflöd av meningslös kultur som tillslut kommer att slå ut den mänskliga kreativiteten.
Jag skulle kunna fortsätta att plocka fram teoretiker och deras eländiga teorier, men ni förstår vad jag menar. Ingenstans finns en gnista hopp verkar det som. Problematiken tycks ligga rotad i kapitalismens djupgående krafter att inrikta allt på profitering. Livets mening har blivit summerad till att tjäna pengar. Under detta ska allt annat buga. Känslor, religion, kreativitet, jämställdhet, rättvisa, frihet... Allt måste underkastas pengar.
Det känns visserligen bra att bli så bekräftad hela tiden i mina socialdemokratiska värderingar, men jag tänkte ändå att sociologi på något sätt skulle kunna ge mig en mer mångfacetterad bild av världen. För de flesta av mina kunskaper om samhället har färgats av en socialdemokratisk ideologi. Det är därmed förvånande för mig att sitta där i föreläsningssalarna och gång på gång få höra om att det är kapitalismen som är problemet. Att kapitalismen håller på att förstöra allt. Konsumera allt annat och lämna kvar en grå massa utan betydelse. Och det här är inte ideologiskt färgat. Det är istället en så rättvis, rationell och vetenskaplig bild av verkligheten som det går att uppbåda med moderna medel.
Ändå kvarstår faktumet att allt är på väg åt helvete. Jag vet inte. Det känns tragiskt. Inte undra på att folk mår så dåligt.
Jag tror i alla fall att det kan bli bättre. Socialdemokratin har en möjlighet att förändra saker. Men för att göra det så måste socialdemokratin sträcka på ryggen och acceptera att kapitalismens krafter är långt mycket farligare än man tror. Vi kan inte ge efter inför kapitalets och rationalismens krafter allt för mycket. Det krävs ett steg till vänster och en brinnande vilja att förändra. Annars är vi dömda till Marx undergång, Webers järnbur och Simmels kulturtragedi. För att inte glömma Hoschchilds kommercialisering av känslolivet, Giddens upplösande av tid och rum samt Goffmans eviga skådespel av falska masker.
Det tåls att tänka på. För det är mer än skattepengar som står på spel när det kommer till kapitalismen. Det är människor och allt som människorna har.
2009-10-07
Jag vill ha mer egocentrism
Nå, det kan tyckas vara en mycket udda åsikt att syfta på större egocentrism som ofta också går hand i hand med egoism. Men ni förstår, det finns en form av egocentrism som handlar om att lyssna på sig själv och sina egna idéer, åsikter och värderingar som detta samhälle låtit falla mellan stolarna. Fortfarande sitter människor och låter andra bestämma över deras liv och i många fall även deras tankar. Människor utan stor cynism och självkritik som vissa av oss har svårt för att upptäcka den eviga manipulationen och trycket som vi alla utsätts för varje dag. Det formar oss som människor och skapar verkligheten.
Tragiskt nog är det borgerligheten som skapar människors åsikter i dagens Sverige. Om det däremot vore vanligt folk som tog fasta på sina åsikter och vad som faktiskt är logiskt... Ja, då skulle vi ha socialdemokratisk majoritet i Sverige.
Så länge leve egocentrismen!
Tragiskt nog är det borgerligheten som skapar människors åsikter i dagens Sverige. Om det däremot vore vanligt folk som tog fasta på sina åsikter och vad som faktiskt är logiskt... Ja, då skulle vi ha socialdemokratisk majoritet i Sverige.
Så länge leve egocentrismen!
2009-09-26
Avförtrollningen av verkligheten
Det finns en fråga som jag har gått och grunnat på ett ganska bra tag nu. Varför känner så många av oss att det nog var bättre förr? Visst är människan en konservativ varelse i grund och botten, men det förklarar ändå inte romantiseringen av det förgångna. Och nu pratar jag inte bara om det förgångna som tidigare under vår egen livstid utan årtionden och århundraden före vår personliga födelse. Vi drömmer om antiken, medeltiden, renässansen, upplysningen, romantiken, revolution och industrialisering. Personligen drömmer jag om 60-70-80-talet som många andra fast med en visst lutning mot 1700-1800-talet också. Allt detta kan väl inte härledas till en konservativ syn?
Men ett svar har bubblat upp till ytan nu under mina studier av sociologi. I min kurslitteratur finner vi en bok av Per Månson med namnet Båten i parken, som visserligen är en hemsk bok att läsa för rent underhållningsvärde men innehåller en hel del spännande tankar. Han skriver följande om det rationella tänkandets utbredning i samhället:
"Alltfler delar av verkligheten görs förklarbara, kalkylerbara och förutsägbara. Hela denna utveckling leder till en "avförtrollning" av vår mänskliga tillvaro, och det ökande intresset för icke-rationella tankesätt (religion, astrologi, österländsk filosofi, kosmologi etc, som bygger på en annan rationalitet än den moderna västerländska "tekniska" rationaliteten) kan mycket väl uppfattas som en reaktion på denna "avförtrollning". Det grundläggande problemet är här att vetenskapen och det rationella tänkandet, hur mycket de än kan förklara verkligheten för oss, har svårt att närma sig de yttersta existentiella frågorna om livets och dödens mening, tidens obönhörliga gång, kärlek och hat och andra "utomvetenskapliga" frågor."
Detta tänkande i kombination med min uppfattning om att vi vill identifiera oss med olika saker för att finna tillhörighet och trygghet ger mig en större förståelse för det konservativa fenomenet. Jag känner absolut att jag inte passar in i denna rationella värld av oändliga kugghjul som spinner på, producerar och effektiviserar utan hjärta och själ. Det har skett en brutal kommercialisering av våra känslor och känslouttryck med strömlinjeformad design och samma dunka-dunka-musik för att passa så många människor som möjligt på samma gång. Det är falska leenden i falska reklambilder för falska produkter. Allt har blivit till en plastversion av sig själv för den billiga produktionens skull med en hygglig vinstutdelning. Men det saknar originalitet och är lika unikt som en kortklippt frisyr på killar.
Upplösandet av nationalstaterna och sammanblandningen av kulturer ska inte innebära att allt vad kultur och identitet heter ska styras av det internationella kapitalets krafter. Inte heller ska ett mångkulturellt samhälle betyda karaktärslöst och kulturfattigt samhälle! Tvärt om så måste vi ta dessa saker i åtanke när vi bygger framtiden för att ge människor förutsättningar att värna och utveckla sina olika kulturer parallellt med varandra.
Jag kommer inte gå med på integrationssamhället om det i sig innebär att det blir en världslig grå massa av kommercialiserad kultur där ingen känner sig hemma. Då växer extremismen och konflikterna likt högerextrema krafter växer i Europa just nu. Vi måste förstå varför detta sker och sätta ner foten.
Det är inte så enkelt som att det bara är små nazistceller och missnöjesväljare. Istället handlar det här om människors känsla av tillhörighet som är hotad av den snabba teknologiska utvecklingen och rationalismens strupgrepp på själen. Kanske kan vi formulera en politik som ger dem trygghet utan att vi måste börja kasta ut invandrare från Sverige inom en snar framtid?
Men ett svar har bubblat upp till ytan nu under mina studier av sociologi. I min kurslitteratur finner vi en bok av Per Månson med namnet Båten i parken, som visserligen är en hemsk bok att läsa för rent underhållningsvärde men innehåller en hel del spännande tankar. Han skriver följande om det rationella tänkandets utbredning i samhället:
"Alltfler delar av verkligheten görs förklarbara, kalkylerbara och förutsägbara. Hela denna utveckling leder till en "avförtrollning" av vår mänskliga tillvaro, och det ökande intresset för icke-rationella tankesätt (religion, astrologi, österländsk filosofi, kosmologi etc, som bygger på en annan rationalitet än den moderna västerländska "tekniska" rationaliteten) kan mycket väl uppfattas som en reaktion på denna "avförtrollning". Det grundläggande problemet är här att vetenskapen och det rationella tänkandet, hur mycket de än kan förklara verkligheten för oss, har svårt att närma sig de yttersta existentiella frågorna om livets och dödens mening, tidens obönhörliga gång, kärlek och hat och andra "utomvetenskapliga" frågor."
Detta tänkande i kombination med min uppfattning om att vi vill identifiera oss med olika saker för att finna tillhörighet och trygghet ger mig en större förståelse för det konservativa fenomenet. Jag känner absolut att jag inte passar in i denna rationella värld av oändliga kugghjul som spinner på, producerar och effektiviserar utan hjärta och själ. Det har skett en brutal kommercialisering av våra känslor och känslouttryck med strömlinjeformad design och samma dunka-dunka-musik för att passa så många människor som möjligt på samma gång. Det är falska leenden i falska reklambilder för falska produkter. Allt har blivit till en plastversion av sig själv för den billiga produktionens skull med en hygglig vinstutdelning. Men det saknar originalitet och är lika unikt som en kortklippt frisyr på killar.
Upplösandet av nationalstaterna och sammanblandningen av kulturer ska inte innebära att allt vad kultur och identitet heter ska styras av det internationella kapitalets krafter. Inte heller ska ett mångkulturellt samhälle betyda karaktärslöst och kulturfattigt samhälle! Tvärt om så måste vi ta dessa saker i åtanke när vi bygger framtiden för att ge människor förutsättningar att värna och utveckla sina olika kulturer parallellt med varandra.
Jag kommer inte gå med på integrationssamhället om det i sig innebär att det blir en världslig grå massa av kommercialiserad kultur där ingen känner sig hemma. Då växer extremismen och konflikterna likt högerextrema krafter växer i Europa just nu. Vi måste förstå varför detta sker och sätta ner foten.
Det är inte så enkelt som att det bara är små nazistceller och missnöjesväljare. Istället handlar det här om människors känsla av tillhörighet som är hotad av den snabba teknologiska utvecklingen och rationalismens strupgrepp på själen. Kanske kan vi formulera en politik som ger dem trygghet utan att vi måste börja kasta ut invandrare från Sverige inom en snar framtid?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)