Genom mina år i politiken har jag skådat den ideologiska kamp som pågår både ute i det svenska samhället och inne i det socialdemokratiska partiet. Det som är så underligt med SAPs unika fall är oviljan att bekräfta existensen av en sådan maktkamp. De som väl accepterar att den existerar baktalas vanligtvis av sina kamrater som "vänstertok" eller dylikt i ett försök att förkasta den personens verklighetsbild. De som ignorerar maktkampen framställer sig själva som sansade och pragmatiska. Om bilden av en ideologisk konflikt får fotfäste tror de flesta att det skulle eskalera till samma pajkastning som i SSU, där maktspelen och ryggdunkeri vida överstiger energin som läggs på faktisk politisk utveckling.
Saken är den att det inte är sansat och pragmatiskt att ignorera den ideologiska konflikt som ligger under ytan. Anledningen till att de som påtalar konflikten stämplas som ideologiskt vänster är för att de oftast tillhör den falang av partiet som i större utsträckning lyfter fram utvecklandet och stärkandet av blandekonomi och välfärd, framför ett stegvis accepterande av att den svenska välfärdsstaten sakta måste monsteras ner då "ekonomiskt utrymme saknas". Det är denna falang som fått stryka på foten i flera årtionden. Kan någon nämna en enda större seger för partivänstern de senaste 20 åren? Juholt kan tyvärr knappast räknas..
Den "pragmatiska" sidan av partiet menar att de är den del av partiet som har utvecklats och blivit "framtidens socialdemokrater". De är beredda att kohandla om allt möjligt och fokuserar väldiga resurser på politisk strategi för att vinna val, istället för att lägga krutet på att försöka bilda folkrörelse. I sak har de accepterat en upprätthållandets linje, inte helt olik Reinfeldts tal om " värnandet av välfärdens kärna" dvs. en minimalistisk universell välfärdsvision. Det ses som enda möjliga alternativet då regelverk, globalisering och opinion har förändrats på ett så radikalt sätt att SAP måste förändras med det. Inom denna falang kallas förespråkare för stärkandet av välfärden för folkhemsromantiker. Visserligen säger man att det här med visioner är fint och bra men det Reinfeldtska "visioner är farligt" trummar sakta i bakhuvudet också.
Problematiken är när man på detta sätt diskvalificerar den politiska viljan från vänster samtidigt som man lyfter fram den liberalare vägen som det enda alternativet. Man påstår att det är "omöjligt att förbjuda vinster i välfärden", "omöjligt att höja skatterna", "omöjligt att återförstatliga skolan" och "omöjligt att återreglera elmarknaden" för att ta några exempel. Anledningen till att det är omöjligt är ekonomiska förutsättningar, marknadens utveckling, opinionsläget, EU-regler etc etc. Dessa hinder lyfts fram som saker som ligger bortom politikens kontroll; ett gäng oföränderliga aber som alltid ger mandat åt avreglering, nedskärning och åtstramning men aldrig ger förutsättningarna för att stärka välfärden. Således blir politiker och demokratin marknadens tjänare istället för att marknaden blir folkets tjänare. I det stora hela är detta själva sinnesbilden av inlärd hjälplöshet som håller SAP i ett järngrepp av aldrig tidigare skådad kaliber. Man har målats in i ett hörn där höger är enda alternativet ut.
Samtidigt är dessa koncept fullständiga luftslott. De är sociala skapelser formade av människans vilja. Därmed ligger de också inom människans kraft att förändra. Vi politiskt engagerade i den representativa demokratin måste ruska av oss känslan av vanmakt och förstå att viljan att förändra är nog för att förändra. Det handlar bara om att inte ta den enkla vägen ut hela tiden. Den kortsiktiga vinstens lockande rop får inte trollbinda våra sinnen. Frågan om vinster i välfärden är ett sådant vägskäl där vi antingen kan göra det folket och vår ideologiska strävan säger och förbjuda vinster ELLER göra det som nyliberalismens tänkare och EUs neokonservativa vill att vi ska göra. De enda som sätter gränser för vad som kan göras är i slutändan vi själva.
Det verkar som att vissa fortfarande tror att socialdemokratin är dömd att misslyckas därför att Sovjet föll. När kapitalismen således segrade så började man se på socialism som omodernt. Om man fortfarande tror på detta så har man inte insett att skandinavisk socialdemokrati är något helt annat än de auktoritära socialistiska modellerna som utövats under 1900-talet. Något modernare och effektivare än den skandinaviska välfärdsmodellen har hittills inte uppfunnits, varvid jag har svårt att förstå varför vi ska försöka dra samhället till samma låga standard som USA...
Visar inlägg med etikett borgerlighet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett borgerlighet. Visa alla inlägg
2012-08-24
Högerns krig mot humaniora
Högern och svenskt näringsliv har förklarat krig mot de humanistiska inriktningarna i utbildningsväsendet. Svenskt näringsliv kom bland annat med förslaget att sänka studiestödet till studenter inom humaniora och konst. Nu går moderaterna ut med förslaget att man ska minska antalet platser på estetiska programmet och "öka kraven", ett begrepp som används ofta inom högerns retorik. Ni förstår, i deras världsbild är vi alla slöfockar så länge vi inte är anställda som chefer eller hårt arbetande knegare på fabriksgolvet. Detta bygger på missuppfattningen om att humaniora, konst och samhällsvetenskap är "flummigt" och därmed saknar konkret värde. Ty ekonomiskt värde är högerns ledande kraft. Man var till och med på gång att ta bort hela estetiska programmet inom gymnasieskolan vilket man dock till slut bestämde sig för att avstå från. Att deras resonemang bygger på luft blir nästan pinsamt uppenbart när moderaternas talesperson i skolfrågor, Tobias Tobé, blir fullständigt kapad av kulturnyttreportern från P1.
Humaniora, konst och samhällsvetenskap är ämnen som går ut på att förstå oss på vår nutid och ge uttryck för den. Det bygger på filosofin om att människan är mer än en mekanisk struktur för produktion och reproduktion av varor som krävs för artens överlevnad. För att använda en liknelse så är det kryddan i maträtten. Visserligen går mat att äta utan krydda men det är då inte för njutnings så mycket som för att få i sig näring.
Varför vill man då gröpa ur kultur, filosofi och historia? Den vedertagna teorin är att dessa ämnen inte skapar nog med lönsamhet för samhället. Det är dock så renodlat skitsnack att jag knappt orkar med det. Utan dessa ämnen skulle politik, underhållning, innovation och IT stagnera och slutligen krascha, sektorer som utgör en absolut del av livsnerven i dagens samhälle. Min teori är därför att det utgör det absolut största hotet mot rådande maktstrukturer. Det är inom dessa ämnen som staten plockas isär, analyseras och kritiseras. Mycket av kritiken faller på kapitalism, patriarkat och våldsmonopol. Dessa ligger nära konservatismen och de nyliberala krafterna som söker desarmera civilsamhället från dess möjligheter att bryta sig lös ur den eviga spiralen av födas-utbildas-jobba-dö. Att det skulle kunna finnas andra drivkrafter än pengar och att spendera dessa pengar, det ska enbart förunnas de rikaste i samhället, trots allt...
Humaniora, konst och samhällsvetenskap är ämnen som går ut på att förstå oss på vår nutid och ge uttryck för den. Det bygger på filosofin om att människan är mer än en mekanisk struktur för produktion och reproduktion av varor som krävs för artens överlevnad. För att använda en liknelse så är det kryddan i maträtten. Visserligen går mat att äta utan krydda men det är då inte för njutnings så mycket som för att få i sig näring.
Varför vill man då gröpa ur kultur, filosofi och historia? Den vedertagna teorin är att dessa ämnen inte skapar nog med lönsamhet för samhället. Det är dock så renodlat skitsnack att jag knappt orkar med det. Utan dessa ämnen skulle politik, underhållning, innovation och IT stagnera och slutligen krascha, sektorer som utgör en absolut del av livsnerven i dagens samhälle. Min teori är därför att det utgör det absolut största hotet mot rådande maktstrukturer. Det är inom dessa ämnen som staten plockas isär, analyseras och kritiseras. Mycket av kritiken faller på kapitalism, patriarkat och våldsmonopol. Dessa ligger nära konservatismen och de nyliberala krafterna som söker desarmera civilsamhället från dess möjligheter att bryta sig lös ur den eviga spiralen av födas-utbildas-jobba-dö. Att det skulle kunna finnas andra drivkrafter än pengar och att spendera dessa pengar, det ska enbart förunnas de rikaste i samhället, trots allt...
2011-10-12
Dagens faktum #1 - Alla vill ha dina pengar
Vi sossar vill ha dem för att investera dem i en god välfärd då vi tror att det är grunden för ett bra samhälle. Borgarna vill ha dem för att stimulera det privata näringslivet då de tror att det är grunden för ett bra samhälle.
I ett socialdemokratiskt system skapas ett blandekonomiskt system där skattepengar är tänkta att gå i ett kretslopp runt i samhället för att gynna alla. I ett liberalt/konservativt system ger man detta ansvar till privata entreprenörer och konsumenter som inte på något sätt garanterar att dela med sig något till de mindre privelegerade grupperna i samhället och pengarna kan lika gärna glida iväg utomlands.
Skillnaden ligger i hur folk tar dina pengar. I det borgerliga systemet tas de genom höga priser och avgifter. I det socialdemokratiska systemet tas det genom skatten.
Frågan är: Vill du att dina pengar ska vara under demokratiskt eller marknadsanarkistiskt inflytande?
För faktum kvarstår: Alla vill ha dina pengar och tar dem på ett eller annat vis.
I ett socialdemokratiskt system skapas ett blandekonomiskt system där skattepengar är tänkta att gå i ett kretslopp runt i samhället för att gynna alla. I ett liberalt/konservativt system ger man detta ansvar till privata entreprenörer och konsumenter som inte på något sätt garanterar att dela med sig något till de mindre privelegerade grupperna i samhället och pengarna kan lika gärna glida iväg utomlands.
Skillnaden ligger i hur folk tar dina pengar. I det borgerliga systemet tas de genom höga priser och avgifter. I det socialdemokratiska systemet tas det genom skatten.
Frågan är: Vill du att dina pengar ska vara under demokratiskt eller marknadsanarkistiskt inflytande?
För faktum kvarstår: Alla vill ha dina pengar och tar dem på ett eller annat vis.
2010-09-28
Det här är en krigsförklaring
Kamrater, jag vill ta tillfället i akt att formellt förklara öppet krig mot överklassen och borgerligheten. De tog vårat språk, de tog våra paroller, de tog regeringsmakten och folkhemmet ifrån oss. Nu har de spenderat fyra år med att nedmontera den svenska modellen, trakassera fackföreningsrörelsen och trampa på arbetarrörelsen och i och med söndagens valresultat så har de fått möjlighet att gå fortsatt framåt med sitt nyliberala undergångsprojekt. Detta är en klasskamp - och det är inte vi som vinner.
Nog har de stulit mycket ifrån oss men det finns fortfarande en sak som de aldrig kommer att kunna erövra: Kulturen. Vänsterkulturen är den pelare som står kvar i kampen mot högervindarna. Tyvärr är den i ett skamligt dåligt skick och måste omedelbart rustas upp. Därför presenterar vi nu Det Röda Pillret. Det är ett nätverk vars syfte är att gynna nyproggen dvs. modern vänsterpolitisk musik av alla dess slag. Intresserad av att gå med i kampen? Det är bara att registrera sig på vårat forum eller gå med i gruppen på Facebook.
Ebba Grön sjöng för länge sedan "Vi ska beväpna oss". Nu beväpnar vi oss med våra instrument och slår tillbaka.
2010-09-21
Sluta gnälla...
... och börja organisera, för tusan!
En skammens dag för socialdemokratin och en skammens dag för Sverige och den svenska demokratin. Högervindarna har ökat ytterligare i kraft och vi ser nu ett rasistiskt parti ta plats i Riksdagen. Men det här vet ni redan.
Jag var en av dem "odemokratiska radikaler" som gick ut i måndags och demonstrerade mot högerpolitiken och de högerextrema framgångarna. Inte för att jag motsätter mig resultatet av det svenska folkets demokratiska beslut, utan för att vi har en kraftig vänsteropinion som inte tycker att den form av politik man vill föra i Sverige framöver inte är okej. Speciellt här i Norrland har vi visat att vi inte tycker om vare sig Alliansens nyliberala katastrof eller Sverigedemokraternas människosyn och argument. Likväl som att det är högerns demokratiska rätt att göra det de gör så är det vår demokratiska rätt att demonstrera mot detsamma.
Det kokar i grytan och det är dags att väcka de slumrande krafter som står bakom arbetarrörelsens värden. Om vi inte vill stå ut i fyra år till så måste vi organisera. Vi måste se till att opinionen vänder så kraftigt att missnöjet tvingar högern på knäna. För det enda som kan stå emot Sverigedemokraterna är en solidarisk politik som syftar till att ena landets befolkning istället för att splittra den. Det är en politik där klyftorna minskar och fler jobb tillkommer utan att man skapar en låglönemarknad. En skolpolitik som fokuserar på att elever ska uppmuntras till att utvecklas istället för att tvingas till lydnad. Det är dags för en röd vind att värma upp det allt mer kalla Sverige.
Så låt retoriken slå hårt. Damma av ideologiskt tänkande och förklara för folk vad arbetarrörelsen är. Gå ut på gator och torg och skandera slagord, nya som gamla!
Men viktigast av allt: Säg åt folk att gå med i partiet. Förklara hur viktigt det är. Om den allmänna befolkningen ökar sin politiska kunskap kommer SD att backa och vänstern att växa.
Varför? Ja, för att om människor förstår sig på politik bättre så kommer de även att lättare kunna se igenom högerns rökridåer och illusioner.
UPP TILL KAMP
En skammens dag för socialdemokratin och en skammens dag för Sverige och den svenska demokratin. Högervindarna har ökat ytterligare i kraft och vi ser nu ett rasistiskt parti ta plats i Riksdagen. Men det här vet ni redan.
Jag var en av dem "odemokratiska radikaler" som gick ut i måndags och demonstrerade mot högerpolitiken och de högerextrema framgångarna. Inte för att jag motsätter mig resultatet av det svenska folkets demokratiska beslut, utan för att vi har en kraftig vänsteropinion som inte tycker att den form av politik man vill föra i Sverige framöver inte är okej. Speciellt här i Norrland har vi visat att vi inte tycker om vare sig Alliansens nyliberala katastrof eller Sverigedemokraternas människosyn och argument. Likväl som att det är högerns demokratiska rätt att göra det de gör så är det vår demokratiska rätt att demonstrera mot detsamma.
Det kokar i grytan och det är dags att väcka de slumrande krafter som står bakom arbetarrörelsens värden. Om vi inte vill stå ut i fyra år till så måste vi organisera. Vi måste se till att opinionen vänder så kraftigt att missnöjet tvingar högern på knäna. För det enda som kan stå emot Sverigedemokraterna är en solidarisk politik som syftar till att ena landets befolkning istället för att splittra den. Det är en politik där klyftorna minskar och fler jobb tillkommer utan att man skapar en låglönemarknad. En skolpolitik som fokuserar på att elever ska uppmuntras till att utvecklas istället för att tvingas till lydnad. Det är dags för en röd vind att värma upp det allt mer kalla Sverige.
Så låt retoriken slå hårt. Damma av ideologiskt tänkande och förklara för folk vad arbetarrörelsen är. Gå ut på gator och torg och skandera slagord, nya som gamla!
Men viktigast av allt: Säg åt folk att gå med i partiet. Förklara hur viktigt det är. Om den allmänna befolkningen ökar sin politiska kunskap kommer SD att backa och vänstern att växa.
Varför? Ja, för att om människor förstår sig på politik bättre så kommer de även att lättare kunna se igenom högerns rökridåer och illusioner.
UPP TILL KAMP
2010-09-10
Demokratins undergång
Jag har tänkt rätt mycket på senare tid. Det kan bero på att jag varit så förbannat sjuk i två veckor att jag mest suttit ensam och sysslolös, utan att delta i den här fantastiska valrörelsen. Men ämnet jag tänkt på är först och främst jordens framtid. Ett tungt ämne som innehåller oändligt många olika scenarion. Det som jag fastnat mest för är dock Karl Marx tankar kring det kapitalistiska samhällets slutliga undergång.
Sedan jag började studera sociologi så har många portar öppnats för mig som tidigare har varit slutna och fått mig att inse att den där skäggiga gubben antagligen har rätt. Vi går med stadiga steg mot undergången, hur pessimistiskt det än låter. Tillåt mig att utveckla mitt resonemang.
Det kapitalistiska samhället håller på att sluka allt i den här världen. Känslor, personlighet, kultur, demokrati, religion, familjeliv och allt i närheten av dessa saker håller på att kommersialiseras till en nivå som, i mina ögon, obönhörligt kommer att slunga världen in i en ny mörk tidsålder eller helt och hållet förinta människan. Det starkaste beviset på detta är demokratins sönderfall i en värld där pengar (och effektivitetskravet) är en fetisch som kräver allt fler anhängare. Samhället har gått ifrån att vara politiserat och kollektivt till att bli avpolitiserat och individualiserat. Politik som medel till samhällsförändring får mindre och mindre förtroende samtidigt som politik som hobby antagligen är den mest smutskastade verksamheten i samhället. Vem mer får ta lika mycket skit som politiker får?
Alla partier (exklusive MP) har sedan årsskiftet 91-92 tappat en stor del av sin medlemsskara. Allt som allt har antalet medlemmar i politiska partier sjunkit från ca 625 000 årsskiftet 91-92 till 255 500 årsskiftet 09-10. Detta skapar ett stort problem i det representativa demokratiska systemet.
Ni förstår, om medlemsunderlaget minskar så minskar också det interndemokratiska underlaget. Då färre röster uttrycker sin åsikt så delar färre människor på makten vilket gör att ett färre antal individer besitter lika mycket makt som tidigare ett stort antal individer besuttit tillsammans. Kakan är lika stor men det är färre som delar på den. Hänger ni med?
Detta leder i längden till toppstyrning, passivitet och centralisering av debatten vilket i sin tur leder vidare till ytterligare minskning av medlemsskarorna. Färre personer blir dessutom utbildade i politisk kunskap som endast kan införskaffas genom att konkret utöva politik, vilket i sin tur leder till att politik blir svårt att greppa för en majoritet av folket.
Samtidigt som detta sker så förändras samhället mot ett mer individualiserat samhälle (i enlighet med det kapitalistiska samhället) där fokuset ligger på att tänka i individuella termer. Viljan att behandlas som en individ har aldrig varit starkare och tanken med att ansluta sig till ett politiskt parti "där man klumpas ihop med en massa åsikter" är inget som lockar. I denna form av samhälle blir de kollektiva krafterna allt svagare medan de kapitalstyrda krafterna greppar makten. Här kommer media in i bilden som opinionsbildare.
Grundtanken med media var, som jag förstår det, att den skulle förmedla objektiva sanningar i nyheter och sedan ge samhällskritik utifrån vad medborgarna i det demokratiska samhället uttrycker. Detta har sedan medias begynnelse brutits sönder mer och mer. Det bästa exemplet för att illustrera detta är tidningarna i landet. En stor del av dessa ägs av politiska krafter vilket i praktiken ska innebära att ledarsidan är politiskt färgad och resten av tidningen är neutral.
Men detta är inte fallet idag. Istället så färgas stora delar av tidningarna i enlighet med den politiska drivkrafter. Bilder, rubriker och vilka som tillfrågas om att ge kommentarer (kring politiska ärenden), manipuleras och driver en linje som inte är tillfrågad av medborgarna. Istället dikteras delar av sanningen av politiska krafter vilket i sin tur påverkar medborgarnas syn på verkligheten och sanningen. Media har gått ifrån att förmedla opinion till att bilda opinion.
Med dessa två grundbultar i åtanke så är det i sin ordning att granska detta ifrån ett politiskt perspektiv. Vem/vilka gynnas av dessa förhållanden?
När det kommer till medlemssiffror så har högern aldrig varit särskilt beroende av höga medlemstal för att vinna val. Det är trots allt en liten del av befolkningen med stora ekonomiska resurser som vi talar om här. De är inte sällan organiserade på ett sådant sätt att de knappt har någon löpande aktivitet under årens gång (mellan valen) utöver styrelsearbete och viss utbildning. Istället så fokuserar de på att vinna val. Själva grundstommen i detta system är elitistisk och konkurrensbetonad.
Detta skiljer sig kraftigt från folkrörelsetanken som ligger till grund för vänstersidan av politiken. Där satsar man istället på hög gräsrotsaktivism, höga medlemstal och därmed också en brett förankrad interndemokrati. Det blir en kraft som ökar demokratin i samhället samt den allmänna politiska kunskapsnivån. Stort engagemang ersätter stora ekonomiska resurser.
När den allmäna nivån av politiskt engagemang sjunker så gynnas därmed högern. Det är också statistiskt säkerställt att om valdeltagandet sjunker så är det oftast arbetarklassen som ligger på sofforna. De grupper som är högst valdeltagande är höginkomsttagarna samt välorganiserade politiska enklaver som t.ex. nationalsocialisterna. Hur ironiskt det än är så är det just de som traditionellt sett stått emot demokratin som nyttjar den mest.
Därmed kan vi se att högern allmänt gynnas av lågt deltagande i demokratin medan vänstern missgynnas.
Media är samtidigt sjukligt snedvridet. Vi har visserligen SVT och SR som gör sitt bästa för att vara objektiva nyhetsförmedlare. Dessa kallas dock för "sosse-styrda" då de inte förmedlar den sanning som majoriteten av svensk media gör. För talar man om svensk media så talar man om borgerlig media. Av 72 tidningar i Sverige är 13 socialdemokratiskt ägda medan 59 är borgerligt ägda. Av de stora nationella tidningarna är en socialdemokratisk och fem borgerliga. Men sanningen ligger i att borgerligheten har oerhört mycket större ekonomiska resurser att leka med. I en värld där pengar styr så är det inte staten som är demokratins största fiende, utan det är kapitalet. Särintressen från kapitalistiska lobbyorganisationer får mer att säga till om än stora grupper medborgares problem och viljor.
Sanningen är att kapitalet kommer att sluka demokratin om inte en stark och demokratisk arbetarrörelse står emot det. Med facket som motvikt mot svensk näringsliv och en megafon för arbetarnas intressen så kan balansen upprätthållas i det blandekonomiska systemet. Demokratin och den ekonomiska tillväxten kan båda garanteras med ett socialdemokratiskt styre. Kan den verkligen det med ett borgerligt styre?
Ni vet vad jag tycker. Tänk efter själva nu.
Sedan jag började studera sociologi så har många portar öppnats för mig som tidigare har varit slutna och fått mig att inse att den där skäggiga gubben antagligen har rätt. Vi går med stadiga steg mot undergången, hur pessimistiskt det än låter. Tillåt mig att utveckla mitt resonemang.
Det kapitalistiska samhället håller på att sluka allt i den här världen. Känslor, personlighet, kultur, demokrati, religion, familjeliv och allt i närheten av dessa saker håller på att kommersialiseras till en nivå som, i mina ögon, obönhörligt kommer att slunga världen in i en ny mörk tidsålder eller helt och hållet förinta människan. Det starkaste beviset på detta är demokratins sönderfall i en värld där pengar (och effektivitetskravet) är en fetisch som kräver allt fler anhängare. Samhället har gått ifrån att vara politiserat och kollektivt till att bli avpolitiserat och individualiserat. Politik som medel till samhällsförändring får mindre och mindre förtroende samtidigt som politik som hobby antagligen är den mest smutskastade verksamheten i samhället. Vem mer får ta lika mycket skit som politiker får?
Alla partier (exklusive MP) har sedan årsskiftet 91-92 tappat en stor del av sin medlemsskara. Allt som allt har antalet medlemmar i politiska partier sjunkit från ca 625 000 årsskiftet 91-92 till 255 500 årsskiftet 09-10. Detta skapar ett stort problem i det representativa demokratiska systemet.
Ni förstår, om medlemsunderlaget minskar så minskar också det interndemokratiska underlaget. Då färre röster uttrycker sin åsikt så delar färre människor på makten vilket gör att ett färre antal individer besitter lika mycket makt som tidigare ett stort antal individer besuttit tillsammans. Kakan är lika stor men det är färre som delar på den. Hänger ni med?
Detta leder i längden till toppstyrning, passivitet och centralisering av debatten vilket i sin tur leder vidare till ytterligare minskning av medlemsskarorna. Färre personer blir dessutom utbildade i politisk kunskap som endast kan införskaffas genom att konkret utöva politik, vilket i sin tur leder till att politik blir svårt att greppa för en majoritet av folket.
Samtidigt som detta sker så förändras samhället mot ett mer individualiserat samhälle (i enlighet med det kapitalistiska samhället) där fokuset ligger på att tänka i individuella termer. Viljan att behandlas som en individ har aldrig varit starkare och tanken med att ansluta sig till ett politiskt parti "där man klumpas ihop med en massa åsikter" är inget som lockar. I denna form av samhälle blir de kollektiva krafterna allt svagare medan de kapitalstyrda krafterna greppar makten. Här kommer media in i bilden som opinionsbildare.
Grundtanken med media var, som jag förstår det, att den skulle förmedla objektiva sanningar i nyheter och sedan ge samhällskritik utifrån vad medborgarna i det demokratiska samhället uttrycker. Detta har sedan medias begynnelse brutits sönder mer och mer. Det bästa exemplet för att illustrera detta är tidningarna i landet. En stor del av dessa ägs av politiska krafter vilket i praktiken ska innebära att ledarsidan är politiskt färgad och resten av tidningen är neutral.
Men detta är inte fallet idag. Istället så färgas stora delar av tidningarna i enlighet med den politiska drivkrafter. Bilder, rubriker och vilka som tillfrågas om att ge kommentarer (kring politiska ärenden), manipuleras och driver en linje som inte är tillfrågad av medborgarna. Istället dikteras delar av sanningen av politiska krafter vilket i sin tur påverkar medborgarnas syn på verkligheten och sanningen. Media har gått ifrån att förmedla opinion till att bilda opinion.
Med dessa två grundbultar i åtanke så är det i sin ordning att granska detta ifrån ett politiskt perspektiv. Vem/vilka gynnas av dessa förhållanden?
När det kommer till medlemssiffror så har högern aldrig varit särskilt beroende av höga medlemstal för att vinna val. Det är trots allt en liten del av befolkningen med stora ekonomiska resurser som vi talar om här. De är inte sällan organiserade på ett sådant sätt att de knappt har någon löpande aktivitet under årens gång (mellan valen) utöver styrelsearbete och viss utbildning. Istället så fokuserar de på att vinna val. Själva grundstommen i detta system är elitistisk och konkurrensbetonad.
Detta skiljer sig kraftigt från folkrörelsetanken som ligger till grund för vänstersidan av politiken. Där satsar man istället på hög gräsrotsaktivism, höga medlemstal och därmed också en brett förankrad interndemokrati. Det blir en kraft som ökar demokratin i samhället samt den allmänna politiska kunskapsnivån. Stort engagemang ersätter stora ekonomiska resurser.
När den allmäna nivån av politiskt engagemang sjunker så gynnas därmed högern. Det är också statistiskt säkerställt att om valdeltagandet sjunker så är det oftast arbetarklassen som ligger på sofforna. De grupper som är högst valdeltagande är höginkomsttagarna samt välorganiserade politiska enklaver som t.ex. nationalsocialisterna. Hur ironiskt det än är så är det just de som traditionellt sett stått emot demokratin som nyttjar den mest.
Därmed kan vi se att högern allmänt gynnas av lågt deltagande i demokratin medan vänstern missgynnas.
Media är samtidigt sjukligt snedvridet. Vi har visserligen SVT och SR som gör sitt bästa för att vara objektiva nyhetsförmedlare. Dessa kallas dock för "sosse-styrda" då de inte förmedlar den sanning som majoriteten av svensk media gör. För talar man om svensk media så talar man om borgerlig media. Av 72 tidningar i Sverige är 13 socialdemokratiskt ägda medan 59 är borgerligt ägda. Av de stora nationella tidningarna är en socialdemokratisk och fem borgerliga. Men sanningen ligger i att borgerligheten har oerhört mycket större ekonomiska resurser att leka med. I en värld där pengar styr så är det inte staten som är demokratins största fiende, utan det är kapitalet. Särintressen från kapitalistiska lobbyorganisationer får mer att säga till om än stora grupper medborgares problem och viljor.
Sanningen är att kapitalet kommer att sluka demokratin om inte en stark och demokratisk arbetarrörelse står emot det. Med facket som motvikt mot svensk näringsliv och en megafon för arbetarnas intressen så kan balansen upprätthållas i det blandekonomiska systemet. Demokratin och den ekonomiska tillväxten kan båda garanteras med ett socialdemokratiskt styre. Kan den verkligen det med ett borgerligt styre?
Ni vet vad jag tycker. Tänk efter själva nu.
2010-03-22
Borgerlig frihet VS Socialdemokratisk frihet, del 1
Borgarna fortsätter att babbla om frihet hit och dit. Enligt dem är statens makt ett hot mot individens frihet. Jag kan förstå denna oro på ett grundläggande plan. Ingen vill väl ha en stat som övervakar och styr dess medborgare? Att borgarna tror att det blir resultatet av ett vänsterstyre är däremot fullständigt oförståligt. Att sjukvård för alla i längden skulle leda till en totalitär stat på något sätt.
Övervakningen är ett faktum i det moderna samhället. Oavsett borgerligt eller socialdemokratiskt styre så kommer övervakningen att vara kvar av byråkratiska skäl och effektiviseringsskäl. Den behöver kanske inte bli så extrem som FRA och IPRED, men den existerar i skatteverket, sjukvårdssystemet, folkbokföringen, SCB, radiotjänsten... För staten måste kartlägga befolkningen någorlunda för att kunna upprätthålla en god samhällsservice. För att inte glömma alla de gånger du betalar med ditt betalkort eller plockar ut pengar från banken. Vi är konstant övervakade på ett flertal sätt som är nödvändiga för att upprätthålla den moderna samhällsstrukturen. Om detta är rätt eller fel är inte upp till mig att säga, men utan dessa former av övervakning skulle inte det moderna samhället gå runt.
Vid ett socialdemokratiskt styre används denna information först och främst för att upprätta och upprätthålla en god välfärd för alla över hela landet. Men i ett borgerligt styre övergår denna information ofta till andra instanser än staten. I vissa fall kommer den att insamlas av privata aktörer som kan bruka den som de vill.
Men säg att vi avskaffar denna övervakning. Är vi inte fria då? Och om vi kraftigt reducerar statens makt, sänker skatterna till ett minimum och ger över makten från statliga bolag till privata aktörer, har vi inte uppnått så stor frihet som vi kan?
Svaret är nej. För makten över medborgarna försvinner inte bara för att man tar bort statens makt. Istället övergår den till näringslivet. Detta lilla kollektiv går inte att påverka nämnvärt genom att gå till valurnan och lägga din röst. I många fall kommer de inte ens att fråga innan de genomför förändringar som får stora konsekvenser för medborgarna. Då staten inte längre kan stå som motpol mot kapitalkrafterna så naggas demokratin i kanten. Människor behöver demokratiska ledare och marknadens anarki bör inte ses som ett alternativ till statens demokrati. Tro mig när jag säger att detta skräckscenario är fullt möjligt i en värld där alla lider av en obotlig pengafetisch.
Sedan kommer vi till en annan form av ofrihet. Det handlar om själva våra psyken. Sociologin använder sig av begreppet "socialisation" för att beskriva de av samhället givna psykiska drag som en individ får genom olika händelser. Vi får lära oss av samhället hur man ska vara/tänka/handla på vissa sätt. På detta sätt upprätthålls normer och värderingar från generation till generation med mindre förändringar. Något som vi inte kunde förutspå för länge sedan var dock informationssamhällets intåg som möjliggjorde för näringslivet att ta en allt större plats i informationsspridningen. De har idag så stor makt att de genom media och reklam kan sprida allsköna normer och idéer långt mycket effektivare än politiska partier. Oftast handlar detta om vad människor ska köpa, men i och med deras stöd av borgerliga idéer (och vice versa) handlar det allt mer om hur man ska leva och vad man ska tycka och tänka. Det är inte en tillfällighet att det inte är "inne" att vara socialdemokrat, speciellt i storstäderna där detta är ännu mer påtagligt.
Denna makt har kapitalet tagit från kyrkan, familjen, staten, bygden osv... Makten att definiera verkligheten har övergått till en samling profitstyrda aktörer. Och tro det eller ej så är det mer ekonomiskt lönsamt för företag med borgerliga ledare än socialdemokratiska. På bekostnad av befolkningen.
Jag vill bara att ni ska smaka lite på dessa tankar. Det är full förståligt att tveka på dess sanningshalt, men om ni vill läsa mer så finns det gott om sociologer som skrivit om alla dessa saker.
Vivé la socialissmus, vivé la libertad.
Övervakningen är ett faktum i det moderna samhället. Oavsett borgerligt eller socialdemokratiskt styre så kommer övervakningen att vara kvar av byråkratiska skäl och effektiviseringsskäl. Den behöver kanske inte bli så extrem som FRA och IPRED, men den existerar i skatteverket, sjukvårdssystemet, folkbokföringen, SCB, radiotjänsten... För staten måste kartlägga befolkningen någorlunda för att kunna upprätthålla en god samhällsservice. För att inte glömma alla de gånger du betalar med ditt betalkort eller plockar ut pengar från banken. Vi är konstant övervakade på ett flertal sätt som är nödvändiga för att upprätthålla den moderna samhällsstrukturen. Om detta är rätt eller fel är inte upp till mig att säga, men utan dessa former av övervakning skulle inte det moderna samhället gå runt.
Vid ett socialdemokratiskt styre används denna information först och främst för att upprätta och upprätthålla en god välfärd för alla över hela landet. Men i ett borgerligt styre övergår denna information ofta till andra instanser än staten. I vissa fall kommer den att insamlas av privata aktörer som kan bruka den som de vill.
Men säg att vi avskaffar denna övervakning. Är vi inte fria då? Och om vi kraftigt reducerar statens makt, sänker skatterna till ett minimum och ger över makten från statliga bolag till privata aktörer, har vi inte uppnått så stor frihet som vi kan?
Svaret är nej. För makten över medborgarna försvinner inte bara för att man tar bort statens makt. Istället övergår den till näringslivet. Detta lilla kollektiv går inte att påverka nämnvärt genom att gå till valurnan och lägga din röst. I många fall kommer de inte ens att fråga innan de genomför förändringar som får stora konsekvenser för medborgarna. Då staten inte längre kan stå som motpol mot kapitalkrafterna så naggas demokratin i kanten. Människor behöver demokratiska ledare och marknadens anarki bör inte ses som ett alternativ till statens demokrati. Tro mig när jag säger att detta skräckscenario är fullt möjligt i en värld där alla lider av en obotlig pengafetisch.
Sedan kommer vi till en annan form av ofrihet. Det handlar om själva våra psyken. Sociologin använder sig av begreppet "socialisation" för att beskriva de av samhället givna psykiska drag som en individ får genom olika händelser. Vi får lära oss av samhället hur man ska vara/tänka/handla på vissa sätt. På detta sätt upprätthålls normer och värderingar från generation till generation med mindre förändringar. Något som vi inte kunde förutspå för länge sedan var dock informationssamhällets intåg som möjliggjorde för näringslivet att ta en allt större plats i informationsspridningen. De har idag så stor makt att de genom media och reklam kan sprida allsköna normer och idéer långt mycket effektivare än politiska partier. Oftast handlar detta om vad människor ska köpa, men i och med deras stöd av borgerliga idéer (och vice versa) handlar det allt mer om hur man ska leva och vad man ska tycka och tänka. Det är inte en tillfällighet att det inte är "inne" att vara socialdemokrat, speciellt i storstäderna där detta är ännu mer påtagligt.
Denna makt har kapitalet tagit från kyrkan, familjen, staten, bygden osv... Makten att definiera verkligheten har övergått till en samling profitstyrda aktörer. Och tro det eller ej så är det mer ekonomiskt lönsamt för företag med borgerliga ledare än socialdemokratiska. På bekostnad av befolkningen.
Jag vill bara att ni ska smaka lite på dessa tankar. Det är full förståligt att tveka på dess sanningshalt, men om ni vill läsa mer så finns det gott om sociologer som skrivit om alla dessa saker.
Vivé la socialissmus, vivé la libertad.
2009-04-13
Inga nyheter här inte
Sahlin får mer negativ press än Reinfeldt. Inte så konstigt alls. Vi är störst parti med absolut störst ansvar för Sverige under historiens gång. Det är klart att vi ska granskas hårdare. Om då vårat ledarskap över åren inte lyckas hålla måttet så får vi här på gräsrotsnivå se till att tillsätta några bättre ledare nästa gång.
Att sedan majoriteten av media i stort är borgerlig hjälper ju inte. Starta upp Arbetaret igen, men denna gång i digitalt format, LO!
Att sedan majoriteten av media i stort är borgerlig hjälper ju inte. Starta upp Arbetaret igen, men denna gång i digitalt format, LO!
2008-05-23
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)