Dagens faktum #2 - Vi lever i ett slavsamhälle

Att använda ordet slav är väldigt laddat och innebär för de flesta associationer till folk i kedjor som blir piskade till att genomföra olika arbetsuppgifter. Många hävdar också att detta är något som hör historien till och inte är aktuellt idag längre. Jag håller inte med.

Ni förstår, dagens "fria marknad" är inte så fri som den vill framstå. Vi i den rika delen av världen lever fortfarande, i värsta kolonialstil, på billiga råvaror och billig produktion från den fattiga delen av världen. Vi har ett avancerat system av handelskvoter, tullar och bestämmelser som reglerar den ekonomiska utvecklingen i de fattiga länderna. Exempelvis EU har murar mot omvärlden som ger gigantiska fördelar till inhemska produkter för att försäkra oss alla om att vi kommer att sitta i en fortsatt dominant ställning på världsmarknaden och att vi medborgare kan leva i fortsatt överflöd.

I den fattiga delen av världen lever folk i oerhörd fattigdom och tvingas att följa marknadens alla nycker utan tillgång till vare sig sociala skyddsnät eller fackliga rättigheter. De står visserligen i full frihet att välja mellan två alternativ: Jobba för försvinnande lite ersättning eller tigga på gatan och antagligen dö i fattigdom/svält. Många kämpar mot globala företag som har en oerhörd makt att påverka inte bara arbetsplatsen utan även politiker, rättsväsende och polis. På det viset har slavherrarna förflyttats ifrån att vara fysiskt på plats och piska slavar till att vara en person som rycker i trådarna på avstånd och rutar in människorna till det fria valet att arbeta eller dö. Allt för att vi ska behålla makten och ha tillgång till att konsumera som galningar.

Visst, de gamla sfärerna av I-värld och U-värld har börjats bryta upp. Länder blir rikare även i den fattiga delen av världen. Däremot finns det inte arbetarrörelser på plats som kräver sociala reformer och när de väl försöker etableras så kontras de inte bara av det nationella näringslivet (som när de europeiska arbetarrörelserna växte fram), utan av globala nätverk av makthavare. Därmed får arbetarna där inte samma villkor att organisera sig som vi fick. Detta resulterar i vansinniga klassklyftor vilket i det stora hela resulterar i plutokratier och att underklassen fortsatt utsätts för renodlat låglöneslaveri.

Sanningen är därmed att vi lever i ett slavsamhälle. Man behöver inte kedja fast en människa fysiskt och piska den för att göra den till slav under maktspråk.

Kamrater på kongressen - Stå upp för Västsahara!

Idag kommer en oerhört viktig röstning att ske på partikongressen. Det är frågan om huruvida socialdemokraterna ska ställa sig bakom att erkänna staten Västsahara. Jag brinner oerhört kraftigt för den här frågan på en personlig nivå och fick förra året privilegiet att resa till flyktinglägerna i Algeriet, där mellan 120 000-200 000 västsahariska flyktingar har huserat i över 30 år.

Ett ja på partikongressen skulle med stor sannolikhet innebära att Sverige blir det första landet i Europa som erkänner Västsahara. Det skulle bli ett ljus i mörkret för Västsaharas pinade befolkning och visa POLISARIO, Västsaharas frihetsrörelse, att deras fredliga kamp ger resultat och att inget nytt krig behövs. Det skulle bli en kraftig signal till Frankrike och USA att vi i Sverige inte är beredda att offra mänskliga rättigheter för kapital förtjänst!
Det skulle förändra verkligheten för så många människor som först genomgått krig och elände, för att sedan gå med på FNs linje och offra sin väpnade kamp, för att slutligen leva i exil med sitt hemland ockuperat av främmande makt i över 30 år. Och det är i världens kargaste klimat.

Kamrater, låt mig avsluta med att ställa frågan: Är vi Olof Palme och Anna Lindhs parti eller är vi Fredrik Reinfeldt och Carl Bildts parti?


MVH. Oscar Pettersson, Internationell Ledare SSU Norrbotten

För mer informations om Västsaharakonflikten, se SSU Västsaharanätverk där ni även kan finna ytterligare länkar och information om projektet.

Se även Natasa Mirosavic blogg, en eldsjäl i Västsaharafrågan.

Frustrationens Filippinerna

I solidaritet med våra kamrater i Filippinerna som kämpar med den massiva naturkatastrofen som drog in över huvudstaden för några dagar sedan vill jag passa på att posta ett meddelande som Bertil Kinnunen (som är djupt engagerad i partistödsprojekt i Filippinerna) fick från Edwin Bustillos (biträdande generalsekreterare i APL som även sitter med i AKBAYANs partistyrelse) nyligen. Läs och tänk över situationen där nere. Jag kommer senare att posta information för alla som vill skänka pengar för att bistå de drabbade genom att stödja den filippinska arbetarrörelsens hjälpinsatser.

“Our government is one of the worst disaster and crisis management team i have ever known.. they seem so flat footed and are always caught by surprise in dealing with crisis! this happens not once, not twice but always. what more in extreme cases. the flooding caused by heavy rains and the released of water reservoir with late warning complicated the situation that turns the street of quezon city, marikina, rizal and other places into a raging river.

people talking without speaking, people hearing without listening.,silence like a cancer grows............. it’s about time that people stand up against this inept,inefficient and corrupt government. so many lives were lost, especially children, so many properties destroyed, and yet this government can only offer a measly and very late relief operation? i was in Bagong Silangan, Quezon City this morning with our organization doing relief operation and assistance, and there was no government rescuers or relief assistance even late this afternoon, but if the house of these urban poor will be demolished, there are tens of hundreds doing the demolition of houses, Where are these MMDA people now?

If there will be rallies and mobilizations calling for good governance, efficient delivery of social services and other national issues related to workers and poor peoples' interests and rights, police forces and other military personnel are all in the streets wagging their truncheons and sticks, where are they now? I am so sad that lots of our taxes goes to corruption, of things that people don’t need, of expenditures not for the sake of the people but for the sake of the few. This is worst, this is unforgivable.

i just want to share my pain on what i saw and experienced these past days" ~ Edwin Bustillos

I solidaritet med våra kamrater, mabuhay ng AKBAYAN!