2013-04-18

För en rättvisare politik - Min kandidatur till Sametinget 2013



Kort om mig
Mitt namn är Oscar Pettersson. Jag är 24 år gammal och bor i Umeå där jag jobbar som personlig assistent. Mina rötter ligger dock i Björkvattsdalen söder om Tärnaby, i Västerbottensfjällen. Jag har varit engagerad i rikspolitiken sedan 2006 och började i år 2013 att engagera mig i Sametingspolitik. Tidigare har jag varit väldigt engagerad i internationell politik, utbildningspolitik och välfärdspolitik men har på senare år allt mer börjat inrikta mig på demokratifrågor och rättighetsfrågor. Det parti jag valt att engagera mig i är Jakt- och Fiskesamerna.

---

På någon dag byts mitt efternamn från Pettersson till Sedholm. Jag skiftar därmed efternamn från min faders sida till min moders, från mitt vanliga svenskt knutna arv till mitt samiskt knutna arv. Det är en symboliskt handling som är kulmen av flera års upptäckande av mina samiska rötter och ett understrykande av min starka koppling till fjällvärlden.

Jag var knappt medveten om att jag räknades som same förrän det blev aktuellt att registrera sig till Sametingets röstlängd för ett par år sedan. Före det minns jag bara att morfar lärde mig och min syster något fult uttryck på sydsamiska när vi var barn, som vi glatt kunde tjoa åt andra barn på dagis utan att de visste vad vi sa åt dem. Utöver det benämner mina samiska morföräldrar än idag "lappen" som renägarna, ett tydligt tecken i tiden och ett tecken på de politiska skiljelinjer som slagit klyftor mellan samer genom 1900-talet. Det är dock inte medvetenheten om att man är same som gör en till same utan det är det kulturella arvet och vår gemensamma historia. När jag väl blev medveten om det hela framstod det dock som så självklart att jag aldrig hade behövt tänka på det tidigare.

När jag var barn och det vankades semester från skolan tog min familj inte oss utomlands, utan de tog oss till fjälls. Istället för vita stränder och brännande sol har jag vandrat genom fjällskogarna, fiskat i tjärnar, sovit i skogskojor, åkt skidor mellan ripsnaror och suttit ner i backar där vi eldat och det berättats sagor och berättelser om händelserna i trakten över en träkåsa svart kaffe och torkat älgkött. Fjällvärldens ro, gemenskapen i bygden, naturens skönhet, slöjdkonsten, jakten & fisket, matkulturen, berättarkonsten och ett leverne i balans med naturen har genom detta blivit en naturlig del av mig. Detta har i min tillvaro ställts i stark kontrast till levernet i "det moderna samhället" där vi är främlingar inför varandra, den gemensamma historian är flyktig och en desperat jakt på identitet driver en hetsig konsumtion där vi sliter och slänger allt vi äger för att driva på en vansinnig idé om tillväxt. Det moderna samhället är ett anonymt, kallt och själlöst samhälle som tappat kopplingen till vad som är viktigt för oss människor.

Idag har kontrasten mellan dessa två samhällsformer aktualiserats där det jag upplever som det samiska levernet, den samiska livsfilosofin, är hotat att fullständigt utplånas av "det moderna samhället". De marker, traditioner och seder vi brukar ses som ett hinder för tillväxten och en växande rasism kräver att vi underställer oss "rikets intressen" vilket idag mer än någonsin är likhetstecken med ekonomisk exploatering, särskilt från utländska intressenter. Man vill tränga undan oss samer till förmån för gruvindustrin och skogsindustrin i ett desperat försök att åter få inlandet att leva upp i några år. "Kompromissen" i det hela är att ge berörd sameby en viss ersättning och att vi som folk kan få tillbaka marken efter att den förbrukats och förstörts för all framtid.

Med lagstiftningen idag förnekas runt 90% av den samiska befolkningen, de som saknar renmärke, ett juridiskt inflytande i dessa exploateringsprocesser. Enbart samebyn i området anses vara sakägare utöver det fåtal som äger den berörda marken. Detta oavsett om flera tusen samer brukar området där och i närheten i sitt leverne och blir både direkt och indirekt påverkade av exploateringsproccesserna. Har man som min familj blivit av med renmärket genom statlig konfiskering har man mycket begränsad möjlighet att värna sin hemtrakt. Samtidigt har konstruktionen av Sametinget slagit ut de samiska politiska krafterna mot varandra under tiden som staten och internationella företag delar upp Sápmi. Det är varken rättvist eller gångbart.

Jag vill röstas in i Sametinget för att sätta stopp för orättvisan i den samiska världen. Rättigheterna måste utjämnas mellan renägare och icke renägare för att någon som helst framtida samisk politik ska kunna formuleras. Både den juridiska klyftan och den sociala klyftan måste slutas mellan våra två grupper. Detta bygger inte nödvändigtvis på att Jakt- och Fiskesamerna får absolut majoritet i Sametinget utan på att etablera goda demokratiska spelregler och mötesformer i Sametinget som institution så att breda överenskommelser kan stämmas. Vi kan inte ägna oss åt att bekämpa varandra när utomstående krafter utnyttjar läget för att förstöra vår gemensamma värld.

Det är min tydliga uppfattning att utan en rättighetsutjämning kommer vi som folk att tyna bort, för utan rätten att vara ute och utöva vårt leverne och kultur i våra traditionella marker har vi ingenting. Kryssa mig i valet till Sametinget 2013, på Jakt- och Fiskesamernas lista, för en demokratiskt styrd och rättvist riktad utveckling i den samiska politiken!

Inga kommentarer: