Nyliberalismens budskap är enkelt: Du är en individ som förtjänar det du själv skapar. Om du jobbar hårt ska du få frukterna av detta jobb för ditt eget bruk och ingen har rätten att inkräkta på denna princip.
Detta är en mycket enkel grundstomme som de flesta skulle hålla med om. Lika mycket som denna tes står för individuellt ansvarstagande står den dock också för kollektiv negligering. I korta drag innebär den att du ska ta hand om dig själv och skita i alla andra samt att om det går åt helvete så är det ditt eget fel och ansvar. Många skulle därmed inte hålla med om denna tes. De som fortfarande håller med om den efter att ha accepterat denna djupare innebörd har dock inställningen att de som inte gör det är gnälliga, misslyckade människor som bär ansvar för sina egna problem.
Låt mig således hoppa över till det jag egentligen tänkte tala om: Samhällsvetenskapens uppkomst. Ni förstår, samhällsvetenskapen formades i spåren av industrialiseringen som lämnat folk i misär. Storstäderna var en humanitär katastrof där låga löner kombinerades med undermåliga bostäder och vedervärdig samhällsservice. Jag läste en doktorsavhandling om ämnet i vintras där man slog fast att den absolut viktigaste uppgiften för samhällsvetenskapen var att kartlägga samhället samt finna lösningar på de sociala problem som uppstod däri genom att spåra dess orsaker. Föga förvånande kom de fram till att ett stort problem i samhället var att man inte kunde få till stånd sociala reformer då de rika och mäktigaste i samhället led av en föreställning om att arbetarklassens mödor var skapade av dem själva. De hade övertygelsen att om arbetarna bara arbetade nog hårt så skulle de också nå välstånd och framgång. Samhällsvetenskapen kunde dock med lätthet påpeka hur strukturella problem gjorde att oavsett hur hårt en arbetarklassfamilj slet för brödfödan så låg de fast i sin klass.
Vi spolar framåt till idag. Regeringen har sått frön nu sedan 2006 att en stor del svenskar är bidragsparasiterande latmaskar vars undergång har skapats av dem själva. Ungdomar sägs sitta hemma och spela tv-spel och vägra att ta jobb om det inte är helt perfekt för dem. Sjuka människor har smitit från sitt ansvar gentemot samhället och levt gott på sin sjukpenning, ovilliga att bidra. Att dessa grupper blir av med all möjlighet till annat stöd än socialbidrag är därmed inte mer än rätt. De har trots allt förtjänat det.
Detta är bilden som Alliansen med Moderaterna i spetsen har spridit. Få vågar erkänna att det hela tillhör en ideologisk övertygelse som inte bär grund gentemot forskning. Avregleringar, utförsäljningar och nedskärningar sker utifrån en nästintill religiös övertygelse där man ser försämringarna som en nödvändighet i en situation som svenskarna har skapat själva. Samtidigt ignorerar man den samhällsvetenskapliga forskningen. Strukturella förtryck i form av klassamhället, ojämställdheten och rasismen stängs ute till förmån för en ekonomisk kalkyl. Välfärdsstaten har fallit och vi är åter på 1800-talet där Lorénska Stiftelsen hade skakat på huvudet och suckat åt regeringsmaktens irrationella handlingssätt.
Vetenskapen måste våga bli politisk när beteendet från politikens maktelit inte längre följer en hållbar väg. Tro mig när jag säger att det inte är ett sammanträffande att samhällsvetenskapen får mindre pengar inom universitetsvärlden än naturvetenskapen... Den är nämligen mycket farligare.
För ytterligare läsning rekommenderas: Wisselgren, Per (2000). Samhällets kartläggare: Lorénska stiftelsen, den sociala frågan och samhällsvetenskapens formering 1830-1920
6 kommentarer:
Oerhört bra skrivet. Jag läste det med stort intresse.
Det beskriver på ett konkret sätt vart vi är på väg.
Hur vi återigen är tillbaka till trälsamhället.
det intressanta är att det händer att de som är mest kritiska till det här med bidrag och liknande inte drar sig för att utnyttja dem själv för egen maximal vinst. Jag tänker till exempel på Annie Lööf och hennes bostadsfiffel
Hej Oskar!
Den svarta bakgrunden och vit text gör det mycket svårt att läsa det du skriver. Jag har läs och skrivsvårigheter om du byter bakgrund så blir det mycket lättare att läsa.
Anonym1: Jag är glad att inlägget uppskattas. Ja, fast trälskapet har ersatts av ett låglöneslaveri. Det är framtiden som stundar om utvecklingen får fortgå.
Britta: Det är sant. Solidariteten och pliktkänslan gentemot samhället ökar när man också tror på systemet som samhället bygger på.
Anonym2: Hej! Vad trist och beklagligt. Jag bytte design mycket för att attrahera den yngre läsarkretsen med en fräschare design. Det kanske bli lättare att läsa om du förstorar texten lite? Om du håller in CTRL och rullar mushjulet framåt så borde detta förstora texten. Jag har i nuläget nämligen inga planer på att byta design. :/
Hej igen!
Det var synd jag tycker det är väldigt intressant att följa er unga och det ni skriver. Jag är över 65 år så jag förstår att du skriver för dom yngre.
Du är otrolig. Jag vill bli som Dig. Du är min förebild.
Skicka en kommentar