Jag ser framför mig en kutryggad gestalt med trasor på kroppen, en brun keps, smutsiga händer och en stapplande gång. Det är arbetarrörelsen. Tungan är utskuren och blåmärkena i ansiktet förklarar det tandlösa leendet. En boja har knytits runt det vänstra benet och på marken bredvid ligger en ros som förlorat sin färg. Är det så vi vill ha det?
Ta en minut för att fundera över vad som hänt sedan 1986. Medlemmarna har vikt hädan och möteslokaler har sålts bort eller lagts ner. Om de varit kvar hade de gapat tomma. De få medlemmarna som faktiskt dyker upp på aktiviteter är allt för ofta 65+ och varit medlemmar sedan barnsben. Förnyelsen har stannat upp. SSU som tillväxtfaktor för arbetarrörelsen har nedgjorts med en rad skandaler och förtroendet för ungdomsförbundet är lågt år efter år.
Med det minskade medlemsantalet har styrelser runt om i landet tagit på sig själva att driva all verksamhet, vilket slutligen blivit vår standard. Istället för att medlemmarna driver frågor mot styrelser av olika slag så får ledningar stå på sina bara knän och be medlemmarna att genomföra ledningens idéer. Progressivitet har bytts till Passivitet. Vi har förslappats och sitter hellre hemma och myser framför dator eller TV istället för att samla in pengar till fattiga länder.
I tidningarna kan man läsa om hur elaka vi alla är och hur mycket ont vi gjort mot Sverige de senaste åren, trots att vi inte ens sitter vid makten. Inga av våra undersökningar anses korrekta och opinionsmätningarna talar emot oss även under en stormande kris som inte kommer att dala under lång tid framöver. I varenda omröstning kring vilka som vinner partidebatter får borgarna över 70% på deras sida. På nätet ser vi samma sak med tusentals kommentarer av negativ art mot våra bloggare och youtubefilmer. Vi anses föråldrade och omoderna. Solidaritet, frihet och rättvisa är föråldrat och omodernt i dagens Sverige. Skatter som betungar enskilda för allas gemensamma väl och ve är inte frihet. Kan vi acceptera det?
Vår partiledare, hon som ska representera våra värderingar och vår vision, får dagligen veta hur lite folk litar på henne. Hon sägs vara ryggradslös, förvirrad och svag. Dessutom är hon kvinna och ses på som "ett experiment som antagligen inte lyckas". För kvinnor ska inte ha makt i dagens Sverige. Jämställdhet räknas inte in i borgerlig rättvisa.
Fackrörelsen står skingrad och har som starkaste länk i arbetarrörelsen fått vänta till sist i ledet för att mottaga en dolkstöt. Nu ifrågasätts inte bara LOs ordförande utan hela den svenska modellen. Välfärdsbygget har avstannat. Folkhemmet kanske inte var en så bra idé ändå?
Eller var det?
För mig är det glasklart. Jag hade inte varit vid livet utan välfärdssamhället och socialdemokratin. Hade du?
Och om du nu varit det, hur hade ditt liv varit?
Jag kallar på alla socialdemokrater som likt mig är det i själ och hjärta. Vi måste ta och sträcka på oss, damma av vår slitna kappa och marschera framåt med förnyade krafter. Vi måste sträcka oss ut till människorna i vår närhet och berätta för dem hur viktigt det är att engagera sig. Efter det ska vi berätta för dem hur vi ser på verkligheten och hur vi vill att den ska förändras. Endast då kan vi stärka oss nog mycket för att kunna motverka de marknadskrafter som helst vill se oss stanna i den här skamfilade positionen. Det är folket som skall ge oss rättvisa i slutändan, inte borgarna, inte medierna och inte marknaden.
Jag fick lära mig lösningen på våra problem för några veckor sedan. Det är en enkel mening som lyder som följer: "Vill du bli medlem i socialdemokraterna?"
11 kommentarer:
Väl skrivet kamrat.
Jämförelsen med 1986 är inte helt rättvis, vi hade massanslutning via LO då, men självfallet är medlemstrenden oroande. Dock ser vi en liten ljusning, tappet är hejdat och vi håller oss över 100.000 medlemmar.
Kul att du också bloggar, har inte sett dig tidigare, vi ses om två veckor på nästa del av utbildningen på Palmecentret. Håll modet uppe och vinden ska vända för oss i arbetarrörelsen, vi har historien på vår sida och det är en mycket stark bundsförvant!
Hej Ola! Ja, självklart är det inte helt schyst att jämföra med 1986. Men jag blev lite inspirerad av "På mäster Olofs tid" när jag skrev inlägget. Och det var tre år före jag föddes. Men vi måste på något sätt se tillbaka och känna att vi kan göra så mycket bättre ifrån oss, oavsett vad resten av världen säger. Vi ses på Palmecentret!
Beröm till dig för detta inlägg. Du är ung, Ola är ung och visst är frågan utmärkt för er, för oss alla att ställa.
Vi måste bli fler och vi måste berätta vad vi vill, hur vi vill att samhället skall se ut. Vi måste ta utgång i våra grundpelare. Men framförallt; vi måste tro på oss själva och vad vi säger.Annars kan vi aldrig övertyga någon annan.
Ha det gott,
Eva
Kul att du läser hos mig Eva. Jag är inte allt för sällan hos dig och kikar! Jag håller med om att det är viktigt för oss ungdomar att ställa den frågan, men den absolut viktigaste gruppen som måste växa är de som är våra föräldrars ålder. Vad hände med medelåldersmedlemmarna?
Och alla medlemmar, oavsett ålder, är viktiga medlemmar. Det är också något att tänka på när vi funderar på att ställa frågan.
Majoritet av arbetarna i detta land vill nog inte se (M)sitta vid makten. Men när (S) och (M) politik är nästan den samma då väljer man (M). Det är längesen (S) var ett arbetarparti.Vill ni få en majoritet av folket att följa er då får paritet hitta tillbaka till sina värderingar,inte bara på pappret utan i handling också.
Mycket bra Oscar :)
Det är mycket lätt för oss på gräsrotsnivå att tala om våra värderingar och uttrycka det i rådslagsarbete osv. Men när det kommer uppåt i partiet så råder en större pragmatism och mindre visioner verkar det som. Trots detta får vi se vad rådslagsarbetet och kongressen har att säga framöver. Dessutom är media usla på att lyfta fram skillnader mellan partierna. De skriver hellre om vad som gått fel.
Jag tror att det skulle vara bra för sossarna att formulera en politik som bygger på något konkret. Att bara ropa efter "rättvisa" är ganska fåfängt. Det är ju, som bekant, ett subjektivt begrepp och alls inget som (S) har monopol på. Kanske många av er verkligen TROR att bara Måna får leda, så kommer allt bli "rättvist". Vi väljare vet inte ens om (S) vill höja eller sänka skatterna. Vi vet inte någonting om er politik, bara att allt regeringen gör är "för lite och för sent". Man kan inte bygga en politik på sånt.
Dessutom har vi ju sett att verkligheten talar emot (S) löften om "rättvisa". Finns många rapporter som visar på ökande klyftor och försämringar för kvinnorna under förra sossetiden.
Väljarna har blivit alltför välinformerade för att köpa vänsterfloskler.
Din syn på arbetaren är för övrigt symptomatisk för hela vänstern. Vem f*n vill förknippas med ett parti som ser en som en lallande, tandlös fåne som måste få hjälp av pappa staten?
Ni har gjort ert val. Numera kämpar ni mest för HBT-frågor och ökade bidrag och höjd invandring. Det är inte frågor som attraherar metallarbetare.
Din fege lille sosse.Vågar du inte publicera kritiska kommentarer? Ytterst barnsligt, men alls inte ovanligt när det kommer till sossebloggar. Detta är för övrigt ytterligare ett skäl till att ni kommer förlora valet. Ni börjar anta rent sektliknande former. Sluter er inåt, samtalar endast när ni får medhåll o.s.v. Jag ler åt ert förfall.
Det blir ju svårt att få ut sitt budskap när media i stort är högerstyrd och ovillig att skriva om det som dom rödgröna står för.
Arne
För din information, Oscar Peterson, så har jag inte varit vid datorn sen 16:30 igår då jag tog en buss in till stan för att gå på fest. Men dina fördomar får du behålla för dig själv. Se det här som en varning om du vill skriva ytterligare inlägg på min blogg. Jag bryr mig föga om de är kritiska eller ej, så länge de inte innehåller personangrepp eller bara är förolämpande i allmänhet.
Och ja, Arne, det är mycket svårt. Det dummaste arbetarrörelsen någonsin gjort är kanske att sälja ut sina tidningar.
Skicka en kommentar