Människan, balansen och politiken

Jag brukar säga att det finns två olika människor där ute: De som först och främst drivs av känslor och de som först och främst drivs av tankar/logik. Den uppfattningen delar alla jag diskuterat detta ämne med. Sedan är det varje individs egna uppdrag att hitta sin egen balans mellan dessa två mäktiga parter, för man kan inte leva utan någon av dem. De som lyckas kommer att trivas med sin personlighet medan de som misslyckas kommer att må eländigt, kanske utan att veta varför.
På samma sätt finns det politiker av de olika arterna. Skillnaden här är att det sätts mycket högre krav på politikernas personlighet och intellekt än på en icke politiskt engagerad medborgare. Gör en politiker ett fel till följd av obalans i personligheten kan denne förlora alla sina politiska aspirationer snabbare än partiledningen hunnit säga "Avgå".
Därför måste en politiker vara oerhört slipad och ha uppnått balansen mellan sina olika drag. Visionärerna och pragmatikerna måste samsas. Ett lysande exempel på en person som drogs först och främst av visionen/känslorna och balanserade med pragmatismen tycker jag är Olof Palme. Han var beredd att föra nästintill revolutionerande utrikespolitik och senare sanera ekonomin när välfärdsstaten blivit för dyr. Det är vad vi alla borde vara redo att göra.
Men istället domineras dagens politik av pragmatiska "gråsossar" som inte vågar prova på de grandiosa drömmarna och visionerna. Varje liten kronas effekt ska vara uträknad i minsta detalj innan vi vågar göra något.
Släpp lös känslorna inom er. Det är så folkrörelsen och politiken i sin helhet kommer att lyftas ur stoftet. Våga ta steget och göra något galet. Det är så vi utvecklas.

Tappa inte bort visionen.

P.S. Jag är egentligen en gråsosse som verkligen vill vara visionär.

Nackdelen med demokrati

Det är väldigt synd att det ska vara så svårt att få folk att förstå sig på demokratin. Speciellt när det gäller intern partidemokrati. En av de många myterna som finns runt partier är att så fort man gått med i ett parti är man såld på exakt allt som står i partiprogrammet. I en vanlig medborgares ögon så kan man därmed dömas för alla felsteg ett parti gjort så fort man gått med i partiet.
På detta sätt bemöttes jag när jag senast diskuterade politik med några icke politiskt aktiva.

Problemet med demokratin är i det avseendet att alla som är medlemmar i ett demokratiskt parti kan helt och hållet förändra partiets politik i enlighet med sina egna åsikter. Rent hypotetiskt skulle alltså alla medlemmar i socialdemokraterna kunna gå med i Sverigedemokraterna och med medlemsmajoritet köra över resten för att förändra partipolitiken till en socialdemokratisk politik. Därmed så behöver man inte dela något alls av partiets värdegrund osv. för att vara medlem i partiet. Man behöver bara vara villig att förändra. Se det ungefär som ett aggressivt övertagande på aktiemarknaden.
Detta är också grunden för demokratins fortlevnad. Politiken måste kunna utvecklas i enlighet med opinionen för att klara sig. Likheten finns i att människan är jordens största överlevare eftersom att vi kan anpassa oss efter förutsättningarna. Vi behåller en del och förkastar en del, så enkelt är det.
Där kommer den ideologiska värdegrunden in i bilden och skapar någon sorts struktur i vad som annars kan te sig som ett kaos i en medborgares ögon. Detta är vad som skiljer människan från djuren och det som skiljer ett parti från ett annat.
Moralen måste vara en ledstjärna i det politiska arbetet och den mänskliga civilisationen för att något vettigt ska kunna utvecklas.

Jag ska fortsätta skriva lite mer politisk teori framöver. Nu har jag dock vettigare saker att göra, som att spela dataspel där man dödar saker. Tänkt på det där tills vidare.

Det bortglömda Västsahara: Bildspel

SSU:s delegation till Västsahara i år drar ett tungt lass att få frågan på den politiska dagordningen igen. Här följer ett bildspel som gestaltar den tre veckor långa resan på drygt 14 minuter.

Min frånvaro

Jag har varit borta ganska länge nu av den anledning att min dator varit i ytterst dåligt skick. Sen har jag även behövt återhämta krafterna från ett halvår som verkligen tärt på mig. Men jag hoppas kunna fortsätta med förnyad styrka framöver med fler förhoppningsvis intressanta inlägg.

Tills dess: Tålamod är en dygd.

Det bortglömda Västsahara - Introduktion

För mindre än en vecka sedan återvände jag från flyktinglägerna i Algeriets ytterst västra gren. Det är en region som i mångt och mycket liknar helvetet. Ingen växtlighet att tala om existerar på plats, förutom i mycket små odlingar som bedrivs med hjälp av internationell hjälp. Hettan är så kraftig att man inte kan vistas utomhus, mer än korta stunder, sex timmar av dygnet. Vattnet är förorenat och ger näringsbristsjukdomar. Maten är knapp för många och många är ohälsosamt smala. Människorna lever i små hus byggda av lertegel som bokstavligt talat kokar under dagarna. Flugorna svärmar var än det finns skräp, människor och svett, vilket är överallt. Det är till och med så varmt att vinden istället för att svalka får motsatt effekt och bränner på huden likt den skarpa solens strålar.
Detta är vad man upplever om man besöker Saharawilägerna under sommarperioden.
Men man upplever också den vackraste stjärnhimmel man någonsin skådat, de vackra sanddynerna och det folk som fostrats här till godhet och solidaritet.
Eftersom att jag legat på latsidan har jag tänkt skriva en serie inlägg om min resa och den konflikt som borde varit avklarad för länge sedan, med ett fritt Västsahara som resultat. För den som vill läsa mer och inte orkar/vill invänta mina inlägg kan läsa på wikipedia.

Skit i betygen

Åh, vad less jag blir på skolpolitiken. Vi kan lika gärna döpa om det hela till betygspolitik! Betyg hit, betyg dit, betyg från femman, sjuan, inga betyg, G och IG, F till A, skriftliga omdömen... Svammel!
Ja, det är en hög med dynga som ligger och drar till sig uppmärksamhet likt en val som spolats upp på land. Men det är ingen som hjälper den tillbaka till havet.
I havet (huvudfrågan) blir det nämligen väldigt obetydligt. Havet av skolpolitik är för mig färgat rött av blodet från de barn som väljer att skjuta av sig skallen, skära upp handlederna eller ta en överdos av sina mediciner för att slippa undan verkligheten. Denna grymma värld av individer och grupper som stångar sig blodiga mot varandra genom förkastliga repliker, misshandel och utfrysning måste sluta accepteras som ett naturligt faktum av skolväsendet och uppväxtstadiet av livet. Det är inte meningen att vi ska tävla om varandras gunst i skolan för att förverkliga oss själva. Inte heller är det meningen att lärarna ska belastas av den tyngd som bör ligga på hela samhällets ansvar, från föräldrar till företagare och politiker.
Så ta erat ansvar! Betyg är en petitess i jämförelse med det sociala krig som råder varje dag på våra skolor. Det lägger grunden för ytterligare problem längre upp i samhället och visar ingen nåd alls för yttre komplikationer. Även om hela din familj mördats kan någon usel mobbare fälla skämt om det och du kan ge f*n på att det spelar roll i livet som helhet.
Skolan lägger idag grunden för ett otryggare samhälle där fördomarna får växa utan begränsningar och rädslan får ett fast grepp om våra hjärtan. Från rädslan växer fientligheten.
Resten kan ni räkna ut själva oavsett om ni läst psykologi eller inte.

Rädda människorna, sluta prata betyg.

Talande bilder

Underhöll mig i en halvtimme. Ja, jag är lättroad ibland!

Bränn bibeln eller läs den, studenter!

Jag ber redan nu respektfullt om ursäkt för de som jag kommer trampa på fötterna i det här inlägget. Min åsikt och uppmaning är endast min egen. Broderskapet kan få en kram om de är villiga att ta emot den.

Idag delade kristna skolföreningen ut studentpresenter i form av en nyutgåva av det Nya Testamentet till oss som tar studenten i år på vår skola. Jag har inget emot religiösa personer och respekterar deras syn på livet så länge de håller sig från att försöka omvända mig. Tyvärr är det inte kristna skolföreningens stil. Och jag bestämde mig redan före jag öppnat paketet att om det var en bibel skulle jag anordna ett litet bokbål.
Föga förvånand blev jag när det faktiskt var det. Innerst inne har jag även en respekt för böcker och läror, men kristendomens heliga skrift har jag absolut inget intresse av och den skänker mig ingen glädje.
Mitt förhållandesätt till livet går ut på att ha ett fritt sinne. Det innebär att bekämpa kedjor och murar som kan hålla en från att förverkliga sig själv. Bibeln och kristendomen är en av de mäktigaste kedjorna som ligger och har legat över vårat moderna samhälle genom århundraden. Det är genom Guds makt människor har accepterat att leva i ett helvete på jorden så länge de kunnat vänta sig himlen vid livets slut. Det är även genom denna hierarki som borgerligheten fått sin ursprungliga makt. Därmed avlägger jag härmed min protest.
En kanske ännu värre synd mot själva kristendomen är väl att försöka hippa upp budskapet och förvränga dess mening för att "passa in" med dagens ungdomsgeneration. Då är man inte ens sann i sitt eget budskap. Därmed lägger jag min protest tvåfaldigt.
Har man valt en väg i livet bör man vara sann och ärlig i sin uppfattning. Min uppmaning till alla studenter är att bränna bibeln (inte som en av mina klasskamrater som åt delar av den) och gå ut i livet utan dess grepp om era liv. Och om ni behåller den, så läs den. Men inte för att ta den till er, utan för att förkasta den och bilda nya uppfattningar. Låt den inte bara stå i bokhyllan och samla damm.

Vi behöver ingen drygt tusenårig skrift för att lära oss hur vi ska leva. Vi behöver endast oss själva och varandra. Gå således ut i livet med huvudet höjt mot himlen och attityden "Nu djävlar ska det bli ordning på det här samhället."

In Nomine Patris, et Filii, et Spiritus Sancti. Amen!

Lunch med Sven-Otto Littorin

Nej, jag vill inte heller äta lunch med Sven-Otto Littorin.
Gud välsigna Youtube!

Bra gjort, S!

SR rapporterar om att S föreslår långsiktig skolpolitik

Socialdemokraterna söker nu en långsiktig överenskommelse med den moderatstyrda regeringen vad gäller skolpolitiken. En eloge till vårat parti!
Jag har tidigare poängterat vikten av att detta blir av, även om partierna måste offra lite av sina egna ståndpunkter.
Varför, undrar kanske den inte så politiskt insatta medborgaren som läser min blogg?

Jo, det krävs av en rad olika anledningar och visar en hel del visdom från de som förespråkar en bred lösning. Till att börja med handlar det om att inte reformera skolan varje ny regeringsperiod. Att göra så river i grunden upp skolans system om och om igen, vilket självklart skadar den svenska skolan. Och vem betalar priset för det? Det är eleverna och inte riksdagspolitikerna. Lyckas denna överenskommelse kommer även de anställda på skolan att slippa onödiga förändringar i deras arbetsuppgifter som leder till ökad stress kanske ytterligare arbetsuppgifter. Det är i min mening redan oerhört krävande att vara lärare, så håll era fingrar borta från deras arbetsprestationer om det inte handlar om att belöna dem.
Sedan handlar det om en uppoffring från politikernas sida för landets bästa. Socialdemokraterna visar att de är beredda att vara ödmjuka. Hur svarar borgerligheten? Det får vi se.
Om de inte är beredda att kompromissa refererar jag till mitt förra inlägg "Samarbete kontra splittring" för att belysa vissa problem i resonemanget.

----

För min egen del så sitter jag just nu på kanten till sjön som är livet och tar det djupa andetaget före jag dyker. De sista skoluppgifterna är avklarade och snart börjar karusellen där jag ska fasas ur den trygga svenska uppväxten och skapa mig min egen väg här i livet.
Vad ska jag då välja att gå för bana? Ska jag syssla med politik, filosofi, psykologi, sociologi, konst, poesi, författarskap, företagande, musik eller skådespeleri?
Alla vägar är öppna och mina kommande betyg kommer att lägga grunden för alla mina möjligheter på utbildningssidan. Men jag har resurser att använda som inte är betygsatta på något sätt alls. Det känns kul.
Mest av allt skulle jag vilja fortsätta med min föreställning och föreläsa för ungdomar om livets problem. Det vore verkligen givande.
En annan liten notis är att jag sticker till Algeriet den 7 juni för att vara med i SSU:s Västsaharaprojekt. Vi kommer ägna oss åt volontärarbete i de stora flyktinglägerna utanför Tindouf i yttersta sydvästra Algeriet inte allt för långt från gränsen till Västsahara.

Världen öppnar sin famn för oss som är villiga att ta steget ut i den.