Kamrater på kongressen - Stå upp för Västsahara!

Idag kommer en oerhört viktig röstning att ske på partikongressen. Det är frågan om huruvida socialdemokraterna ska ställa sig bakom att erkänna staten Västsahara. Jag brinner oerhört kraftigt för den här frågan på en personlig nivå och fick förra året privilegiet att resa till flyktinglägerna i Algeriet, där mellan 120 000-200 000 västsahariska flyktingar har huserat i över 30 år.

Ett ja på partikongressen skulle med stor sannolikhet innebära att Sverige blir det första landet i Europa som erkänner Västsahara. Det skulle bli ett ljus i mörkret för Västsaharas pinade befolkning och visa POLISARIO, Västsaharas frihetsrörelse, att deras fredliga kamp ger resultat och att inget nytt krig behövs. Det skulle bli en kraftig signal till Frankrike och USA att vi i Sverige inte är beredda att offra mänskliga rättigheter för kapital förtjänst!
Det skulle förändra verkligheten för så många människor som först genomgått krig och elände, för att sedan gå med på FNs linje och offra sin väpnade kamp, för att slutligen leva i exil med sitt hemland ockuperat av främmande makt i över 30 år. Och det är i världens kargaste klimat.

Kamrater, låt mig avsluta med att ställa frågan: Är vi Olof Palme och Anna Lindhs parti eller är vi Fredrik Reinfeldt och Carl Bildts parti?


MVH. Oscar Pettersson, Internationell Ledare SSU Norrbotten

För mer informations om Västsaharakonflikten, se SSU Västsaharanätverk där ni även kan finna ytterligare länkar och information om projektet.

Se även Natasa Mirosavic blogg, en eldsjäl i Västsaharafrågan.

Det bortglömda Västsahara - Introduktion

För mindre än en vecka sedan återvände jag från flyktinglägerna i Algeriets ytterst västra gren. Det är en region som i mångt och mycket liknar helvetet. Ingen växtlighet att tala om existerar på plats, förutom i mycket små odlingar som bedrivs med hjälp av internationell hjälp. Hettan är så kraftig att man inte kan vistas utomhus, mer än korta stunder, sex timmar av dygnet. Vattnet är förorenat och ger näringsbristsjukdomar. Maten är knapp för många och många är ohälsosamt smala. Människorna lever i små hus byggda av lertegel som bokstavligt talat kokar under dagarna. Flugorna svärmar var än det finns skräp, människor och svett, vilket är överallt. Det är till och med så varmt att vinden istället för att svalka får motsatt effekt och bränner på huden likt den skarpa solens strålar.
Detta är vad man upplever om man besöker Saharawilägerna under sommarperioden.
Men man upplever också den vackraste stjärnhimmel man någonsin skådat, de vackra sanddynerna och det folk som fostrats här till godhet och solidaritet.
Eftersom att jag legat på latsidan har jag tänkt skriva en serie inlägg om min resa och den konflikt som borde varit avklarad för länge sedan, med ett fritt Västsahara som resultat. För den som vill läsa mer och inte orkar/vill invänta mina inlägg kan läsa på wikipedia.