Alla partier består av halvblinda gamlingar

Nu är det dags för en god dos verklighetspessimism! Missförstå mig rätt, jag gillar gamlingar ändå.

Det slog mig igår att det inte är så konstigt att ungdomar mår så förbannat dåligt idag. Samhället har utformats på ett sådant sätt att det är ungdomarna som får ta smulorna från de bättre ställdas bord. När de generationer som nu är i medelåldern minskade sitt politiska engagemang lärde sig ungdomsgenerationerna från sina föräldrar att politik inte är särskilt viktigt. Att engagemanget inom politik är indirekt onödigt eftersom att det ändå tycks finnas andra som tar hand om det. Men den silversked som vissa fick åtnjuta har nu blivit en rostig järnspik.

Jag som tillhör 80-talsgenerationerna har fått utstå två finanskriser. Först den som på 90-talet gjorde att många familjer inte ens hade råd att prenumerera på dagstidningen och sedan dagens kris som gör att många från min generation möter långtidsarbetslöshet när vi är klara med våra studier. Och om vi väl tar oss ut så får vi oftast anställningar med dåliga arbetsvillkor och dåliga löner där den låga säkerheten gör att vi inte kan lita på att få stanna kvar längre än på sin höjd några månader. Så vi tvingas flytta från stad till stad på jakt efter ett stabilt jobb. Samtidigt kanske våra föräldrar förlorat sina jobb och inte har möjligheten att ge oss ekonomiskt stöd när det krisar.

I Riksdagen sitter en otroligt liten procentdel personer som kan klassas som ungdomar. Man har helt enkelt misslyckats med att fånga upp yngre personer till politikens korridorer och de som väl kommer in genom någon instans körs oftast slut för att man helt enkelt inte har möjlighet att upprätthålla sitt engagemang som hobbypolitiker. När man blivit myndig och väl fått chansen att väljas in i ex. kommunfullmäktige eller landsting, så är chansen att man kommer att flytta till annan ort för att studera eller söka jobb så stor att det knappt är vettigt att kandidera eftersom att man antagligen inte kommer att kunna göra ett bra arbete.
Det är först när man "stadgat sig" med boende, jobb/studier och känner sig tryggt fast på en ort som man kan sätta sig in i det hela ordentligt och detta sker förstås inte för många förrän de uppnått den värdiga åldern 30+.

Det är inte en tillfällighet att det i nuläget är 60 000 svenska ungdomar som går på antidepressiva medel. Inte heller är det en tillfällighet att det är så många som skär sig, tar droger, super som dårar (redan från tidig ålder) och har en usel självbild. Den kapitalistiska marknadskulturen har med informationssamhället lagt ett otroligt tryck på var enskild ungdom att individualiseras, konsumera och söka sin egen identitet allt intensivare från tidig ålder. Detta i samband med att ungdomar spenderar mindre tid med sina familjer. Tryggheten har sopats undan samtidigt som ensamheten som individualiseringen uppbådar slår allt hårdare. Massor av ungdomar söker fly undan verkligheten genom att sysselsätta sig med den uppsjö av lättillgänglig underhållning som finns tillgänglig i dagens samhälle. Man drunknar i spelberoende, shoppingberoende, drogberoende osv...

En stor del av allt detta tror jag ligger i just det saknade ungdomsperspektivet inom politiken. Man kan inte som fullständigt vuxen helt förstå sig på dagens ungdomar och de villkor de måste tacklas med. Det krävs folk som varit eller är i den situation som råder idag, här och nu. Och för detta måste man göra det lättare för ungdomar att engagera sig. Man måste sprida ordet att politik är något både viktigt och roligt! Den äldre generationen har inte tagit sitt ansvar på det här området. Istället har man girigt hållit fast vid den makt man så självklart erhållit när det saknats nytt blod att pumpas in i systemet.

Kamrater, jag vet att det här inlägget kan tyckas lite bittert, men jag kan inte annat än känna mig som sådan när jag ser all den ondska som gror runt omkring mig och mina vänner. Det ligger något ruttet här nere i åldersskalan som ger upphov till framtidens våldsbrott, missbruk, förstörda familjer, vuxenmobbing samt psykisk och fysisk ohälsa.

Det är inte svårt för mig att ta mig längre i det politiska systemet, men för alla de av mina vänner och bekanta som aldrig varit intresserade måste vi finna medel att engagera dem. Om vi inte lägger in krafttag nu så är det framtiden som får lida ännu mer. Jag är rädd att själva demokratin kan falla samman. Och då är det inte vänstern som gynnas. Det är högern.

Segertåg för SSU Piteå (Rapport från SSU Norrbottens DÅK)

Hej kamrater! Detta blogginlägg bör läsas med denna musik i bakgrunden.

Ännu en fantatiskt DÅK (distriktsårskonferens) är avklarad i SSU Norrbotten. Några av er kanske sett den föga smickrande artikeln i NSD. Så går det när journalistgubbarna lyckas dyka upp precis när den enda komiska motionen under hela konferensen tas upp. Nåväl, ja ä int bitter.

Allt som allt behandlades 27 motioner från länets alla hörn. SSU Norrbotten har i helgen beslutat att:

• Kämpa för att återfå de naturliga fettprodukterna till skolorna.
• Aktivt arbeta för att ge mer utrymme åt politik i den vardagliga utbildningen.
• Statliga museum, stadsmuseum och länsmuseum som är offentligt finansierade ska ha fria inträden.
• Verka för att avveckla EU:s nuvarande jordbruksstöd.
• Jobba för en omfattande satsning på järnvägskommunikationer samt en begränsnings av inrikesflyget söder om dalaälven förutsatt att järnväg kan täcka upp behoven som uppstår.
• Studiebidraget bör höjas efter inflationen.
• Verka för att cigaretter som importeras till Sverige ska vara tillverkade enligt rättvisemärkning.
• Avveckla svensk pälsindustri. För att förtydliga lite så innefattar det bara delen som föder upp djur enbart för pälsens skull.
• Värnplikten ska bli könsneutral.
• IPRED ska rivas upp.

Det var ett axplock av vårat arbete i helgen. Mycket bra jobbat av alla debattörer och delegater som ännu en gång lyckats driva fram vettiga åsikter som kommer forma vårat arbete det kommande åren.



Nu för lite skryt och lokalpatriotism, så som sig bör. SSU Piteå hade i år en mycket väl sammansvetsad delegation, som vi traditionellt brukar ha, med en klar delegationslinje och väl förberedda delegater. Som näst största delegation är det riktigt kul att se att alla var uppe i talarstolen minst en gång och gjorde en sak klar: SSU Piteå är att lita på!
I alla omröstningar runt motionerna så fick vår delegation inte igenom sin vilja på endast en motion gällande lagligförklaring av upphovsrättsskyddat material. Det kan vi jämföra med våra konkreta överköranden av distriktsstyrelsen på sex (!) motioner som de yrkat helt eller delvis avslag på. Utöver det så lyckades vi få vår vilja igenom vid ett flertal tillfällen när den största delegationen från SSU Luleå ställde sig kritiska till våra förslag. Det tyder på en styrka i både talarstolen och vår egen organisation som vi alla borde vara stolta över!

Med detta resultat för i år har SSU Piteås delegation utnämnt "Maskinen - Segertåget" till vår temalåt för den här gången. Hoppas alla hade lika roligt som jag. Vi ses nästa år, men då är jag ju en smått gammelmodig DS-ledamot som ni ska ifrågasätta in i det sista. Lycka till.

P.S. Till alla som inte fick sina förslag igenom i år, lycka till nästa år med nya skarpslipade argument. Och glöm inte att i helgen har vi tränat våra vapen mot varandra med kamratskap och debattvilja som grund. Nu är vi redo att rikta dem mot borgarna som arbetar lika hårt varje dag för att vrida om vårat samhälle till konservatismen och rovkapitalismens fäste. Ge aldrig upp.