Har du också kallats "socialistäckel"?

Jag och en god vän återkom för några timmar sedan till Umeå efter att ha gästat SAP och SSU Norrbottens distriktsårskonferenser. Vi var båda hungriga efter den långa bussturen ner från Piteå och gick runt i stan på jakt efter ett ställe att äta middag. När vi passerar Rådhustorget hänger ett ungdomsgäng (16-19 år gamla, skulle jag gissa) på det ökända Apberget, en liten upphöjd avsats på ena sidan av torget. En av dem, en kille med lite längre svartfärgat hår, står upp och yttrar "Här kommer nå' socialistäckel" då vi, utan att ge dem någon notis, går förbi. Snälla, civiliserade killar som vi är så ignorerar vi dem bara efter ett ögonkast och traskar vidare med deras hånande skratt bakom oss.

Inombords är jag arg för att jag åter igen får ta oförtjänt skit från någon slumpmässig främling för att jag väljer att uttrycka en åsikt: i det här fallet att öppet bära min SSU-knapp på stan. För jag är stolt över att vara medlem i SSU och aktiv inom arbetarrörelsen. Jag är stolt över att vara pacifist och ställa mig bakom alla människors lika värde. Och jag är stolt över att kämpa för en värld med minskad fattigdom och lidande, var än det kan uppstå.
Det är ett ansikte för politikerföraktet och socialisthatet jag möter ute på gatan, personifierat i en medlem av dagens ungdom. De som är övertygade om att det jag står för är något ont och känner ett behov av att uttrycka det. Mina ideal om demokrati, pacifism och jämlikhet spolas bort i en ordspya av fördomar. Det gör mig rädd.

En annan sak som gör mig rädd är när MUF ringer till SSU i tron om att ett slumpmässigt hot om våld mot "borgarsvinet" som sitter som ordförande i MUF, ska vara framprovocerat av SSU eller rent av utfört av SSU. Att de helt seriöst kan tro att en incident på krogen av detta slag är skapat av en sådan otroligt SNÄLL organisation som SSU! Vi som oftast spenderar möten med att mysa, se på film och leka lekar. Att vi rent utav skulle kunna tänka oss att ställa oss bakom ett sådant handlande.
Eller när MUF kallar oss för kommunister och frihetshatare för att vi inte håller med om att det vore okej att legalisera sexköp. Alla dessa uttryck av rädsla, förakt och rent skärt hat gör inte bara oss illa som enskilda individer och organisation, utan det skapar också en grogrund för resten av samhället att agera fientligt mot oss och andra politiskt aktiva. Det slår mot själva roten av demokratin: Människor med en vilja att påverka.

Hur som helst så diskuterade jag händelsen på torget med min kompis senare över lite snabbmat och det mynnade ut i en allmän diskussion om otrygghet och det alltid existerande hotet om våld i vårat samhälle. Är det verkligen så att vi vill ha ett Sverige där man inte ska kunna känna sig trygg när man går hem på en söndagskväll? Eller är det möjligt för oss att agera på ett schysst sätt gemensamt och skapa ett bättre samhälle även om vi har meningsskiljaktigheter?

När jag väl åkte hem med bussen från stan så träffade jag en annan kompis och började prata politik och kvällens händelse. Han var trött och måttligt intresserad, men diskussionen varade hela vägen ut till min hållplats. När jag väl skulle kliva av så petade en gammal dam mig på axeln och sa "God fortsättning. Hoppas det går jättebra med ditt politiska engagemang!" och jag kunde gå resten av biten hem med ett leende på läpparna. Det är sånt som gör att jag ändå känner hopp.

Och ni kan banne mig lita på att jag kommer att fortsätta att bära min SSU-knapp, stolt i kunskapen om vad den faktiskt betyder.

Nazister, nazister, nazister!

Stackars, stackars barn. Vilseledda av både sig själv och andra, letande efter gemenskap och samhörighet. Jag skulle gråta över er om jag kunde. Men ni skulle se tårar som svaghet och ge mig en smäll för att jag är 50% same.

Så nu sitter jag här på socialdemokraternas expedition med en bunt nedrivna nazist-klistermärken på skrivbordet. Det är allt ifrån hur judarna styr Riksdagen till att vissa raser "har högre IQ än andra". Det är en verklighetsbubbla så stor att den lyckats snedvrida allt vad medkännande och mänsklighet heter. Om de läste på lite så kanske de skulla märka att deras största företrädare experimenterade på barn, sköt alla som inte samtyckte med dem och gasade ihjäl miljontals människor. Men allt det där är förstås "lögner som hela världen kokat ihop för att peka ut nazisterna som skurkar". Är man beredd att förneka sådan ondska så är man beredd att utföra den själv.
Sånt gör mig rädd. Att vi trots all vår kunskap om världen fortfarande har människor som lever i total förnekelse och skapar sig en drömbild av hur verkligheten egentligen ser ut. Vilka sorters föräldrar har och hade sådana människor? Vilka sorters lärare? Vilka förebilder?
Att människor i huvud taget kan ha så mycket fördomar och leva med sig själva är ett mirakel av den sämre arten.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men nazister, jag kommer att jobba för att ni får det bättre, så kanske ni slipper skylla alla era personliga problem på invandrare, rasorenhet och rationellt tänkande. För om vi alla ska vara ärliga så börjar det bli ganska föråldrade argument, inte sant?

P.S. Hoppas att alla Pitebor kommer på manifestationen "Piteås eget nyckeluppror" klockan 16.30 på Byxtorget. Medtag nycklar att skramla!