Mörka tider

Det finns en värld där ute, bortanför dessa evigt lysande skärmarnas ljus. Dagar som denna funderar jag över hur den egentligen är. Något som inte allt för sällan slår mig är att det är en ganska mörk plats just nu. Ekonomisk härdsmälta, terrorism och massiva miljökatastrofer turas om att ta upp utrymme i media och våra egna sinnen. Detta är förstås när vi vågar lyfta blicken från våra egna små världar där vi i västvärlden uppehåller oss med triviala problem. Vi lever i ett paradis där det mesta sakta men säkert förlorar sin mening i ett oändligt hav av meningslöshet. För vad ger oss egentligen glädje när vi konsumerat allt i vill och latat oss allt vi vill?

Sånt tänker jag på när min egen stress hinner ikapp mig. Inte sällan "drabbas" jag av en oerhörd kreativitet när jag har alldeles för många måsten som lägger sig i drivor för att jag fortsätter att skjuta upp saker. Skulle jag bara ta mig själv i nackskinnet och uppbåda lite disciplin så skulle sakerna redan vara bortgjorda men istället så drar jag ut på tiden och skapar ett helvete för mig själv. Jag har ingen aning om varför.

Nu ska jag i alla fall försöka göra bort skiten. Så kan jag oroa mig över världen sen.

Onödiga dumheter

Får ångest om dagen
Känner knuten i magen
När vi bråkat över MSN
Vill att du kommer hem
Förstår inte vad som är fel
Känner att jag inte är hel
Kanske mitt sätt att straffa mig
För att jag lyckats såra dig

Drömmer om dig på natten
Håller hårt i hatten
När det blåser och vi står fast
Önskar att det ringde till rast
Kanske denna dröm faller
Mitt hjärta får skaka galler
Vad skulle jag göra då
Om det inte skulle gå

Greppar efter ditt mjuka hår
När du kysser bort mina sår
Värme i hjärtat, men ögon som is
Natten lägger resonemanget i dis
Önskar att du ännu en gång vore här
Trots att jag kanske aldrig lär
Hur jag ska vara för att göra dig gott
När resten av livet är så oerhört grått

Kanske mitt sätt att säga förlåt
För jag har redan fallit i gråt
Det finns inget mer att göra
Inget att säga som du måste höra
Ytterligare ett klanteri från en man
Som i framtiden kanske bättre kan
Men just nu väntar jag bara på dig
Hoppas att du kommer tillbaka till mig

Ångestdämpande, prettyplx?

Dags att börja om

Nu har man skapat en ny blogg. Dårskap kanske, men uttryckligen finns det folk som vill läsa det jag har att säga. Och eftersom att jag spenderar en hel del tid framför datorn så förstår jag inte varför jag inte skulle ha en blogg.
Nåväl, låt oss börja resan och välkomna till mitt huvud.


-------------------

Mitt liv har blivit något av en berg-och-dal-bana som gick från att vara otroligt trevlig till att bli ett helvete av det värre slaget. Det började fint med att mitt projektarbete blev en total succé och jag blev överöst av positiv respons från både vänner och okända. Livet såg väldigt ljust ut och jag blev vald till SSU Piteås ordförande. Allt var väl för min del.
Sedan slog olyckan ner som en blixt från klar himmel. Det började med att en vän blev våldtagen. Efter det fick jag en rejäl förkylning och min pappa lades in på sjukhus. En vecka senare var han död.
Dessa kontraster jag fått uppleva har satt mig ur spel. Jag vet inte riktigt vad som händer i mitt liv längre och hur mycket jag än försöker greppa skolarbete och uppgifter inom SSU så glider de mig ur händerna. Tills begravningen är över i början av nästa månad kommer jag inte riktigt att vara mig själv, vilket antagligen många förstår. Hur känslomässig jag än är så har jag fortfarande lite svårt att släppa ut allt. Och ibland önskar jag att jag bara var en av alla de människor som liksom glider igenom livet utan att ha särskilt många bekymmer. Medvetenheten och empatin gör det svårt att leva, men värdigare. För mitt liv är värt att leva och jag förbannar vissa inslag i min personlighet som trycker ner betydelsen av livet och det jag kan göra.
Tidigare idag läste jag ett inlägg på en annan blogg om mitt projektarbete och hur rörd personen i fråga hade blivit. Hon hade verkligen fått in hela meddelandet. Då känner jag mig minst lika rörd och inser för en kort sekund vad jag faktiskt kan göra för skillnad här i världen.
Det är just det som gör att livet är värt att leva.