Sura pensionärer, tjockisar och politisk korrekthet

Som flera av mina läsare säkert vet var det en manifestation mot nazismen i onsdags. Vad ni inte vet är att jag blev brutalt anfallen av en sur pensionär ute på krigsstigen, precis före nämnd manifestation. Han och en annan gubbe med rullatorer gled upp bredvid mig och en kamrat som stod och babblade om något och ställde den oskyldiga frågan "Har ni varit runt stan och rivit ner nazistklistermärken?". Utan att tveka svarade jag något i stil med "Jajjamänsan, det kan du lita på att vi gjort!".
Ack och ve att jag inte kunde förutse att den här gubben var ute efter att munhuggas och göra rätt för sig med sin åldriga vishet. Hans ansikte förvreds i en grimasch och en flod av ord flödade fram, precis som om man rivit en dam!
"Det är olagligt, det vet ni väl? Man får inte göra sånt. Man ska följa lagen, det är därför den är instiftad. Det är en demokratifråga! Polisen kan ta er! Jaja, du flinar nu, men det kommer du inte göra när du sitter inne! Tänk om alla skulle göra sådär! Jag har bajs i brallan!".

Okej, det sista där sa han inte. Hur som helst så lyckades jag få honom att ge sig iväg genom att uttrycka mig diplomatiskt och korrekt. Kom inte att tänka på det förrän senare på dagen att gud förbannat vad jag trycker undan ilska för att vara korrekt! I det där läget skulle jag ha skrikit "TYST MED DIG! Vem fan tror du att du är? Ditt barnbarn sitter säkert hemma just nu och spelar dator! Det kanske är bättre för demokratin? Jag gör i alla fall något, gubbdjävel!".
Vad är det egentligen för sorts människor som tänker "Nu ska jag minsann gå fram och berätta hur saker och ting egentligen ligger till och trycka ner honom i skosulorna"?
Gnäll, gnäll, gnäll! Jag börjar inse var uttrycket "Vet hut" stammar ifrån.

Vidare till min andra reflektion för dagen. Jag är ganska elak innerst inne vilket jag ibland lyckas glömma bort. Men idag kröp det fram i skallen på mig när jag såg en tjock unge springa och precis missa bussen som jag satt på. Då log jag lite för mig själv och tänkte "Hah, tänk om du hade varit mindre tjock. Då kanske du hunnit med bussen!".
Men min kinesiskimporterade propagandamaskin i skallen förändrade snabbt tänket till "Om dina föräldrar inte proppat i dig massa godsaker hela ditt liv så kanske du varit mer vältränad och hunnit med bussen".
Det är nästan absurt hur mycket energi vi lägger ner på att göra saker rätt och bra för alla. Skrattretande att vi inte kan vara ärliga, eftersom att vi då så lätt är otrevliga.

Så dagens goda råd från Ordförande Pettersson blir följande: Var en glad pensionär och proppa inte i dina barn godsaker. Då slipper jag undantrycka ilska och elakheter. Det kan ju inte vara särskilt hälsosamt i längden för mig, inte sant?