2010-10-07

Voltaire och Sverigedemokraterna

Jag är bara tvungen att sprida det här vidare, då det är så klockrent.

"Det verkar populärt att citera Voltaire nu under proteststormen mot SD-väljarna ("Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem”) som ett sätt att gjuta olja på vågorna. Problemet är att Voltaire aldrig uttalat detta (det är en felaktig parafras från hans Traktat om Toleransen) utan istället skrev ungefär ”Tänk själv och låt andra njuta samma privilegium” - en mycket mer komplex och ambivalent princip. Voltaire själv skulle aldrig ställt sig bakom en så filosofiskt grundidé som den förstnämnda.

Problemet med detta moraliska imperativ är nämligen att man helt bortser från en dimension - om du framför dina åsikter får du också ta de sociala konsekvenserna av det. Ingenstans finns någon rimlighet i tanken att alla åsikter ska bemötas med samma fåraktiga Kristian Luuk-leende eller att kontroversiella politiska uttalanden ska passera som om det handlade om vilka banala preferenser som helst. Om du framför din åsikt får du räkna med att andra reagerar, vilket kommer att påverka dina relationer och ditt anseende.

Principer om yttrandefrihet och åsiktsfrihet är centrala i försvaret av demokratin. Samtidigt är det som historien visat en fullständigt demokratisk process att rösta bort demokratin, vilket är systemets stora svaghet. Parallellt med försvarandet av de viktiga principerna på en övergripande nivå måste man därför också på en personlig nivå ta ställning. Ytterst få har hävdat att SD som parti ska förbjudas eller valet ogiltigförklaras. Yttrandefrihet och åsiktsfrihet överlever i nuläget med andra ord utan att någon behöver offra sitt liv för Jimmie. Däremot tänker jag på ett personligt plan se till att det kostar att företräda en åsikt som till exempel innebär att min flickvän inte får leva hos mig i Sverige. Du kommer inte att vara min vän utan min fiende. Jag försvarar din rätt att framföra dina åsikter, men jag är beredd att dö för att hindra dem från att bli politisk praktik."

Skrivet av Alexander Graff på Facebook.

2010-10-05

Den missförstådda nationalismen och de icke förstående nationalisterna

Att Sverigedemokraterna fått ta plats i Riksdagen med en hyggligt stor del av platserna är inget separat fenomen som endast går att finna i Sverige. Det är ett faktum att vi talar om en internationell trend i de moderna demokratierna: En våg av extrema högervindar. Vad beror då detta på?
Många ställer sig den frågan och står handfallna inför det växande hotet mot demokratin. Men tillåt mig att vända på det hela en sväng: uppenbarligen finns det en stor del av befolkningen som tilltalas av det budskap som dessa nationalistiska och främlingsfientliga rörelser för ut. Då den senaste delen av min universitetsutbildning innefattade den historiska bakgrunden för den klassiska nationalismen har jag funderat en hel del på detta faktum. Vad är det som den moderna västvärlden saknar som ger upphov till att nationalismens krafter växer?

Svaret tror jag står att finna redan i romantiken under tidigt 1800-tal. Det var en reaktion på upplysningen (Andra halvan av 1700-talet) som ramade in samhället i vetenskapliga mönster och lösgjorde de andliga banden som gjutit samman människor sedan urminnes tider. Samtidigt tågade den industriella revolutionen in och slet upp de traditionella samhällsformerna allt mer med massiva folkförflyttningar och förändring i hur människorna levde sina liv, specifikt i kapitalismens tecken. Poängen i allt detta är att det uppstod ett hålrum där tidigare traditioner, lokalpatriotism och religion fogat samman människor och givit dem trygghet. I de traditionella samhället hade man inte tvingats möta världen som en ensam individ på samma sätt som det vetenskapliga industrisamhället förutsatte att man skulle göra. Då dessa gamla band brutits så tågade istället en annan faktor in för att ge människor gemenskap: Nationalismen. Detta blev en stjärna att blicka mot gemensamt och nationalromantiken skapade nya myter och traditioner (som t.ex. myterna runt Gustav Wasa och firande av vissa speciella dagar) för att bringa gemensamma ceremonier med funktionen att ena människor psykologiskt genom den andliga upplevelsen av gemenskap.

Vi vet vad som hände med den allt mer upptrappande nationalismen genom världskrigen. Men vad hände sedan?

Det är ett faktum att det moderna samhället rör sig mycket snabbare än någon tidigare samhällsform gjort. Kapitalismen trappar hela tiden upp tempot och individualiseringen vilket leder till ökad otrygghet i takt med att friheten ökar (Jag kommer skriva mer om detta vid ett senare tillfälle). Samtidigt så har vi idag ett samhälle som mer eller mindre helt bygger på vetenskap. Genom att vi därmed har rutat in världen i en mall där allting ska kunna mätas och förklaras så låses människors kreativa element inne då de sållar bort irrationella element från sina tankesätt. Det sker även en s.k. avförtrollning av verkligheten som jag skrev om för drygt ett år sedan. Dessa saker kombinerat innebär att människor blir allt mer otrygga och många har svårt att finna sin egen identitet. Då är den romantiserade bilden av folksjälen ett mycket lättillgängligt medel för att ge sig själv en viss mån av trygghet samtidigt som man kan finna likasinnade och binda starka band till dessa. Även utan direkt kontakt med likasinnade finner man en sorts "andlig" gemenskap genom den psykologiska uppfattningen av att man är en del av något större.

Samtidigt bygger detta på en av kapitalismens grundpelare: Konkurrens. För att kunna etsa ihop en grupp så måste den ha en motpol. Ett "vi- och dom-tänk" uppstår som definitivt har goda effekter på den egna gruppen men samtidigt leder till en allt kraftigare upptrappning gentemot "de andra" och oundvikligen resulterar i konflikter. Därmed frodas främlingsfientliga krafter av ett hårt samhällsklimat där grupper ställs mot varandra. Samtidigt är det som jag poängterat i resten av mitt resonemang inte den enda faktorn till att detta växer fram.

Det vi måste fråga oss just nu är om vi kommer att lösa problemet genom att bespotta dessa krafters företrädare (se SD) och försöka kväva dem genom politisk utmanövrering ELLER om vi bör se till att ge våra samhällsmedborgare ett tryggare samhälle där de inte behöver ta till dessa medel.

Samtidigt måste man poängtera att dessa krafter inte förstår sig på vad det egentligen är som orsakar denna ängslan och känsla av otrygghet. Man söker sig till en romantiserad, konservativ illusion av det tidiga svenska folkhemmet för att värna sig mot de globala krafterna som vill slita sönder de traditioner som skänker trygghet och ro i sinnet och målar upp invandrare som fienden som förstört detta. Det är konservatism utifrån nöd som fullständigt missar måltavlan.

Vi måste dock kunna acceptera att alla människor inte klarar av det här fördömda, rovkapitalistiska, hetsiga, stressiga, traditionslösa, kommersialiserade, publicitetshorande, individualiserade och egoistiska samhälle som vi har idag. Alla kan inte finna sin väg i kapitalismens träsk. Vissa känner av att konceptet "frihet" i dagens form endast är en ihålig struktur som måste fyllas med kontenta. Om inte för vår skull så för kommande generationers skull.

Så nej, det vi ser är egentligen inte en grundstomme av rasism. Det är en desperationens konservatism som utifrån okunskap riktar sin udd mot invandrare. För att motverka dessa krafter krävs mer trygghet i samhället och att vi förmår beskriva verkligheten som människor upplever. Det är där vi besegrar främlingsfientligheten och inte genom att tysta ner den.

2010-10-02

Skrivelse till kriskommissionen

Detta är en del av den skrivelse som går till (s) kriskommission. Den är först utarbetad av SSU Umeå och sedan antagen av AK-styrelse samt repskap. Läs och njut. Den finns även publicerad på Tvärdrag.


Ta tillbaka Jämlikhetspolitiken

Valresultatet var ett historiskt bakslag för den svenska socialdemokratin. Men man missar något väsentligt om man begränsar analysen till ett kortsiktigt nationellt perspektiv. Detta eftersom den socialdemokratiska tillbakagången är en långsiktig och internationell trend.

Under 90-talet inledde många socialdemokratiska partier i Europa en politisk nyorientering. Diskussionerna fördes under många namn - "the third way" och "das neue mitt" till exempel - men gemensamt var att socialdemokratin måste retirera, gå åt höger, kalla det vad ni vill.

Kärnan i argumentationen för en högervridning såg likadan ut i de flesta länder: den offentliga sektorn var för stor, skatterna för höga, trygghetssystemen för generösa.

Högervridningen mottogs inte med entusiasm av socialdemokratins gräsrötter. Men även om den kanske var osympatisk så var den hursomhelst nödvändig, sades det. Jämlikhetspolitiken var i sin tur omöjlig. Det fanns tre tunga argument för detta:

1. Den offentliga sektorn var för dyr
2. Den offentliga sektorn hämmade tillväxten
3. Den offentliga sektorn saknade folkligt stöd

Denna argumentation var i bästa fall ett ärligt försök att rädda vad som räddas kunde av jämlikhetspolitik i en tid av nyliberal frammarsch. Men argumentationen var felaktig och har fått rakt motsatt effekt än vad som var tänkt.

Övergivandet av jämlikhetspolitiken har urholkat socialdemokratins förtroende. Den har skapat massarbetslöshet och stora kvalitetsförsämringar på alla välfärdsområden. Och den var inte nödvändig:

1. Den offentliga sektorn var inte dyr. Krisen i Sverige på 90-talet berodde inte, som många då trodde, på en alltför dyr offentlig sektor. En socialdemokratisk välfärdsmodell har visat sig mycket mer effektiv än ett system med privata försäkringslösningar. Vad som däremot är dyrt är den massarbetslöshet som uppstått när det offentliga sparat på personal. Studie på studie har visat att det oftast är dyrare med arbetslöshet än att anställa i den offentliga sektorn

2. Den offentliga sektorn hämmade inte tillväxten. Länder med stor offentlig sektor har genomgående klarat sig bättre ekonomiskt än länder med liten offentlig sektor. Det finns många skäl till detta. Länder med stor offentlig sektor klarar investeringar i forskning, infrastruktur och strukturomvandling bättre. I kriser minskar efterfrågan och tillväxt inte lika kraftigt eftersom den offentliga sektorn står för en stor del av sysselsättningen. Dessa länder besväras inte lika mycket av sociala problem o s v.

3. Den offentliga sektorn har ett starkt folkligt stöd. Forskning om politiska attityder (bl a European Social Survey) visar att det i länder med en socialdemokratisk välfärdsmodell finns ett brett stöd för höga skatter, omfördelande skattepolitik och en stor offentlig sektor. Motståndet till privatiseringar är lika brett i dessa länder

En framgångsrik socialdemokrati måste våga satsa på välfärden. Den måste visa att den försvarar vad majoriteten vill bevara - en generell välfärdsmodell - och visa att högern är motståndare till detta.

Men för detta krävs en tydlig omprövning av den ekonomiska politik som väglett partiet i snart två årtionden. För detta krävs ett slopande av vissa tidigare beslut, särskilt av det s k utgiftstaket. Först då kan man frigöra medel för de investeringar som är nödvändiga för att börja återställa det välfärden förlorade under 90-talet.

Umeå arbetarekommun