Jag har ägnat mycket av de senaste två veckornas tid åt att debattera på olika bloggar med anhängare till SD, deras sympatisörer och antagligen även vissa regelrätta nynazister.
Något som slår mig när det kommer till SD är deras "totala brist på anhängare". Istället talar vi om "fristående" och "partipolitiska" som bara råkar dyka upp på nästan 100% av s-bloggars SD-kritiska inlägg. Vad ämnet än gäller så uttrycker de kritik för den socialdemokratiska linjen och stödjer SD-linjen direkt eller indirekt.
Jag uppmanar alla vanliga läsare att se dessa människor som vad de är: Mullvadar utsända för att få oss hederliga politiker att förlora sympati genom att hoppa på "vanliga människor" för att de har SD-sympatier.
Personligen kommer jag hoppa SD-sympatisörer utan kompromiss närhelst jag har tid och ork. För oftast leder det bara till att man får sitta och prata med någon som har total brist på verklighetsförankring och vägrar erkänna några fel alls i deras föreställning.
Där finns den stora skillnaden mellan oss politiker. Vissa är ödmjuka och kan erkänna brister och fel, medan andra håller blint i sina föreställningar likt djupt troende. Vilken sort är du?
2008-09-17
2008-09-11
2008 - En försmak av framtiden
"Varför producerar jag föreställningen 2008? Låt mig besvara den frågan så utförligt jag kan.
Jag blir aldrig riktigt pigg. Oavsett om jag sovit tolv eller sex timmar känns kroppen som att den inte är utvilad. Musklerna stretar emot och en nästintill konstant känsla av förkylning gäckar mig. Mitt ansikte vittnar om min trötthet med orakade kinder och djupa säckar under ögonen. Trots soltimmar har min hy fått ett gråaktigt utseende.
Inte bara är det kroppen som är sliten utan även sinnet i sin helhet. Den skärpa jag kände för bara ett år sedan har reducerats till en liten gnista av ljus i mina tomma ögon.
Många är de saker jag måste ta hand om trots att tanken är att jag ska vila upp mig. Är detta ett smakprov av utbrändhet?
Studenten har avklarats och de trygga åren i skolsystemet är över. Nu är jag arbetslös. Men söker jag jobb? Absolut inte, eftersom att jag har pengar så jag klarar mig i alla fall över sommaren. Och sommaren är grå i år verkar det som. Humöret jag har kan endast beskrivas som neutralt.
Min föreställning måste gå vidare hur jag än mår. Det är meningen med mitt liv just nu.
Jag har ett band att ta hand om, politik att sköta, en utbildning att avsluta och ett liv att starta.
Men istället för att göra något av det så tänder jag en cigarett, lutar mig tillbaka och spelar något meningslöst dataspel. Det är inget jag njuter av längre men det får tiden att gå.
Mest skrämmande är att jag inte känner mig särskilt frustrerad över det hela. Ansvaret kan vänta inbillar jag mig. Kan det fortfarande vänta när jag är arbetslös, bostadslös och cancersjuk framöver någon gång?
Lågkonjunkturen stundar trots allt perfekt i tid för min entré på arbetsmarknaden och mina pengar räcker inte i evighet. Dessutom tror jag att min döda far skulle ha en del att säga till om hur jag spenderar hans arv och livförsäkring. Hittills har den mest gått till tobak, sprit och skräpmat. Inte de mest ansvarstagande investeringarna, måste jag erkänna. Det har inte heller skänkt mig glädje.
Fast det kanske ska vara så här efter året jag haft. Denna berg-och-dalbana av goda och dåliga händelser skulle jag gärna ha hoppat av från för ett tag sen eftersom att jag mår tämligen illa av loopar och u-svängar. Jag föredrar den svenska modellen: Lagom.
Djupa filosofiska funderingar tar upp mina tankar där jag gör allt från att tycka synd om mig själv och mänskligheten till att försöka formulera mina tankar till teorier. Just nu handlar det mest om konsumerismens handikappande effekt på det mänskliga släktet. Men det leder inte till något och jag kastar bort min tid som jag kunde ha använt till att producera konst, poesi, musik eller skrift. Som jag gör nu. Det skänker en lätt mening till min tillvaro, en mening som jag inte underskattar på något sätt. För vad är livet utan en mening, förutom bortkastade minuter? Vi föds och dör. Men är vi nöjda när det väl är slut?
Har vi inte alla minnen vi inte vill minnas? Jag vet att jag har det nu. Den smärta som jag utsatts för detta år går inte att beskriva för någon som inte varit med om detsamma.
Men jag ska göra ett försök hur dåligt det än må sluta. Bara för att jag har lite hopp kvar."
Så skrev jag i somras för att beskriva mitt nyaste projekt, föreställningen 2008. Men jag har inte tänkt säga mer om det. Detta är bara för att ni inte ska ledsna på väntan. Sitter just nu och piffar upp "Därför bär jag hatt" för kommande bruk. Det lär inte bli en besvikelse!
Jag blir aldrig riktigt pigg. Oavsett om jag sovit tolv eller sex timmar känns kroppen som att den inte är utvilad. Musklerna stretar emot och en nästintill konstant känsla av förkylning gäckar mig. Mitt ansikte vittnar om min trötthet med orakade kinder och djupa säckar under ögonen. Trots soltimmar har min hy fått ett gråaktigt utseende.
Inte bara är det kroppen som är sliten utan även sinnet i sin helhet. Den skärpa jag kände för bara ett år sedan har reducerats till en liten gnista av ljus i mina tomma ögon.
Många är de saker jag måste ta hand om trots att tanken är att jag ska vila upp mig. Är detta ett smakprov av utbrändhet?
Studenten har avklarats och de trygga åren i skolsystemet är över. Nu är jag arbetslös. Men söker jag jobb? Absolut inte, eftersom att jag har pengar så jag klarar mig i alla fall över sommaren. Och sommaren är grå i år verkar det som. Humöret jag har kan endast beskrivas som neutralt.
Min föreställning måste gå vidare hur jag än mår. Det är meningen med mitt liv just nu.
Jag har ett band att ta hand om, politik att sköta, en utbildning att avsluta och ett liv att starta.
Men istället för att göra något av det så tänder jag en cigarett, lutar mig tillbaka och spelar något meningslöst dataspel. Det är inget jag njuter av längre men det får tiden att gå.
Mest skrämmande är att jag inte känner mig särskilt frustrerad över det hela. Ansvaret kan vänta inbillar jag mig. Kan det fortfarande vänta när jag är arbetslös, bostadslös och cancersjuk framöver någon gång?
Lågkonjunkturen stundar trots allt perfekt i tid för min entré på arbetsmarknaden och mina pengar räcker inte i evighet. Dessutom tror jag att min döda far skulle ha en del att säga till om hur jag spenderar hans arv och livförsäkring. Hittills har den mest gått till tobak, sprit och skräpmat. Inte de mest ansvarstagande investeringarna, måste jag erkänna. Det har inte heller skänkt mig glädje.
Fast det kanske ska vara så här efter året jag haft. Denna berg-och-dalbana av goda och dåliga händelser skulle jag gärna ha hoppat av från för ett tag sen eftersom att jag mår tämligen illa av loopar och u-svängar. Jag föredrar den svenska modellen: Lagom.
Djupa filosofiska funderingar tar upp mina tankar där jag gör allt från att tycka synd om mig själv och mänskligheten till att försöka formulera mina tankar till teorier. Just nu handlar det mest om konsumerismens handikappande effekt på det mänskliga släktet. Men det leder inte till något och jag kastar bort min tid som jag kunde ha använt till att producera konst, poesi, musik eller skrift. Som jag gör nu. Det skänker en lätt mening till min tillvaro, en mening som jag inte underskattar på något sätt. För vad är livet utan en mening, förutom bortkastade minuter? Vi föds och dör. Men är vi nöjda när det väl är slut?
Har vi inte alla minnen vi inte vill minnas? Jag vet att jag har det nu. Den smärta som jag utsatts för detta år går inte att beskriva för någon som inte varit med om detsamma.
Men jag ska göra ett försök hur dåligt det än må sluta. Bara för att jag har lite hopp kvar."
Så skrev jag i somras för att beskriva mitt nyaste projekt, föreställningen 2008. Men jag har inte tänkt säga mer om det. Detta är bara för att ni inte ska ledsna på väntan. Sitter just nu och piffar upp "Därför bär jag hatt" för kommande bruk. Det lär inte bli en besvikelse!
2008-09-10
Ytterligare ett offer
Jag fick veta idag att en tjej från min gamla gymnasieskola (jag tog studenten i våras) hängde sig på sitt rum. I och med hennes tragiska död har jag träffat två personer som tagit livet av sig. Två unga personer till råga på allt.
Vad driver människor, men specifikt ungdomar till att avsluta sina liv? Låt mig berätta för er vad min uppfattning om det är.
Vi har gemensamt byggt ett samhälle som inte är skapat för människan. Istället ska människan anpassa sig till samhället. Den ska anpassa sig till marknaden och kraven, vara rätt i alla sammanhang. Media förmedlar budskapen som man ska tro på även om de är falska. Gör man fel så är man fel och bör behandlas som ett fel. Då ska man kureras eller elimineras.
Vi ska alla ha sex som porrstjärnor, ha på oss de senaste kläderna, äga de senaste teknikprylarna, ha den största TV:n, snyggast bil... Jag kan fortsätta att räkna upp saker, men det är meningslöst. Ni vet alla vad jag talar om. För vuxna kanske det går att hantera denna vikt som placerats på våra axlar, men för barn går det inte. De som inte klarar det blir även nedtryckta av de som är "starkare".
Jag har tjatat en hel del om mobbing i mina dagar, men jag kommer att fortsätta att göra det så länge ni inte alla inser att det vi har att göra med är en folksjukdom av psykisk karaktär. Ska vi se på det rent ideologiskt är det något som uppstått i rovkapitalismens spår. Ni måste förstå vilket hot den utgör för dagens samhälle och vilka enorma skador den skapar.
Folk dör där ute för att vi inte gör något åt det. Och vi talar inte bara om en eller två personer. Vi pratar om hundratals ungdomar genom åren. De lär inte bli färre ju längre in i 2000-talet vi kommer.
R.I.P. Hanna och alla ni andra vars röster har tystats av ondskan.
Vad driver människor, men specifikt ungdomar till att avsluta sina liv? Låt mig berätta för er vad min uppfattning om det är.
Vi har gemensamt byggt ett samhälle som inte är skapat för människan. Istället ska människan anpassa sig till samhället. Den ska anpassa sig till marknaden och kraven, vara rätt i alla sammanhang. Media förmedlar budskapen som man ska tro på även om de är falska. Gör man fel så är man fel och bör behandlas som ett fel. Då ska man kureras eller elimineras.
Vi ska alla ha sex som porrstjärnor, ha på oss de senaste kläderna, äga de senaste teknikprylarna, ha den största TV:n, snyggast bil... Jag kan fortsätta att räkna upp saker, men det är meningslöst. Ni vet alla vad jag talar om. För vuxna kanske det går att hantera denna vikt som placerats på våra axlar, men för barn går det inte. De som inte klarar det blir även nedtryckta av de som är "starkare".
Jag har tjatat en hel del om mobbing i mina dagar, men jag kommer att fortsätta att göra det så länge ni inte alla inser att det vi har att göra med är en folksjukdom av psykisk karaktär. Ska vi se på det rent ideologiskt är det något som uppstått i rovkapitalismens spår. Ni måste förstå vilket hot den utgör för dagens samhälle och vilka enorma skador den skapar.
Folk dör där ute för att vi inte gör något åt det. Och vi talar inte bara om en eller två personer. Vi pratar om hundratals ungdomar genom åren. De lär inte bli färre ju längre in i 2000-talet vi kommer.
R.I.P. Hanna och alla ni andra vars röster har tystats av ondskan.
2008-09-09
Stolt högersosse
Det finns dem som väljer att kalla sig socialister istället för socialdemokrater. Och det finns dem som tycker att den röda stjärnan samt hammaren och skäran är goda symboler att bruka inom socialdemokratin. Att det även finns folk inom socialdemokratin som tycker att Josef Stalin var en god socialist betvivlar jag inte. Bland dessa hör jag inte hemma.
Debatten om hur socialdemokratin ska gestaltas och utformas är ständigt pågående process. Inom SSU syns den solklart, mestadels på grund av omognad och konfliktbenägenhet. Ibland är det utvecklande, men ibland går det till överdrift och skadar oss.
Det börjar bli lite klyschigt att citera Palme, så jag har tänkt undvika det denna gång, men han talade om politiskt tålamod. Sedan skulle väl en del av er där ute tycka att jag är ovärdig att citera en sådan stor socialist.
Bristen på politiskt tålamod är vad som gör vänsterfalangen inom SSU och SAP jämställda med vår högerregering idag. Likt högern skulle vänsterfalangen genomföra reformer i en rask takt utan ordentlig förundersökning om de dominerade SAP. Jag tycker att det är oansvarigt och dåraktigt.
Socialdemokratin är och kommer aldrig att bli kommunism så länge jag lever. Därmed är jag en stolt högersosse med vänsterfalangens ord.
Men är jag verkligen det? Jag tycker att partiet tar alldeles för många steg mot en liberal riktning och att medlemsdemokratin brister när antalet medlemmar minskar. I många avseenden har SAP tappat modet vad gäller att driva det socialdemokratiska samhället framåt. Man borde definitivt inrikta sig på en bättre välfärd för alla och inte bara ett upprätthållande av det som finns just nu. Dessutom bör man inte acceptera att detta upprätthållande ska ske med privata lösningar. Det är nästintill lika skamligt av SAP att gå mot populistiska medel efter vårat bakslag 2006 som det är att vifta omkring hammaren och skäran. För då har vi inte en politik som Sverige litar på utan bara ett vacklande förtroende som grundar sig i tidigare valsegrar och lyckade år. Ett sådant förtroende kan krossas av bara ett fåtal skandaler för att aldrig mer uppstå.
Så nej, jag är egentligen ingen högersosse. Det är bara något jag säger för att provocera alla er som är känslomässigt kopplade till att vara radikala revolutionister. Egentligen är jag en visionär pragmatisk rationalist.
Tvetydigt? Kanske, men människor är mångfacetterade varelser, så det kan jag leva med.
På den här videon utövar jag mitt moderata jag.
P.S. Jag respekterar vänsterfalangen för deras känslomässiga koppling till socialismen och dess härlighet, men man måste inse att känslor måste balanseras med tankar, logik och pragmatism för att man ska kunna uppnå ett bestående gott resultat.
Debatten om hur socialdemokratin ska gestaltas och utformas är ständigt pågående process. Inom SSU syns den solklart, mestadels på grund av omognad och konfliktbenägenhet. Ibland är det utvecklande, men ibland går det till överdrift och skadar oss.
Det börjar bli lite klyschigt att citera Palme, så jag har tänkt undvika det denna gång, men han talade om politiskt tålamod. Sedan skulle väl en del av er där ute tycka att jag är ovärdig att citera en sådan stor socialist.
Bristen på politiskt tålamod är vad som gör vänsterfalangen inom SSU och SAP jämställda med vår högerregering idag. Likt högern skulle vänsterfalangen genomföra reformer i en rask takt utan ordentlig förundersökning om de dominerade SAP. Jag tycker att det är oansvarigt och dåraktigt.
Socialdemokratin är och kommer aldrig att bli kommunism så länge jag lever. Därmed är jag en stolt högersosse med vänsterfalangens ord.
Men är jag verkligen det? Jag tycker att partiet tar alldeles för många steg mot en liberal riktning och att medlemsdemokratin brister när antalet medlemmar minskar. I många avseenden har SAP tappat modet vad gäller att driva det socialdemokratiska samhället framåt. Man borde definitivt inrikta sig på en bättre välfärd för alla och inte bara ett upprätthållande av det som finns just nu. Dessutom bör man inte acceptera att detta upprätthållande ska ske med privata lösningar. Det är nästintill lika skamligt av SAP att gå mot populistiska medel efter vårat bakslag 2006 som det är att vifta omkring hammaren och skäran. För då har vi inte en politik som Sverige litar på utan bara ett vacklande förtroende som grundar sig i tidigare valsegrar och lyckade år. Ett sådant förtroende kan krossas av bara ett fåtal skandaler för att aldrig mer uppstå.
Så nej, jag är egentligen ingen högersosse. Det är bara något jag säger för att provocera alla er som är känslomässigt kopplade till att vara radikala revolutionister. Egentligen är jag en visionär pragmatisk rationalist.
Tvetydigt? Kanske, men människor är mångfacetterade varelser, så det kan jag leva med.
På den här videon utövar jag mitt moderata jag.
P.S. Jag respekterar vänsterfalangen för deras känslomässiga koppling till socialismen och dess härlighet, men man måste inse att känslor måste balanseras med tankar, logik och pragmatism för att man ska kunna uppnå ett bestående gott resultat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)